Dagens första katastrof inträffade redan strax efter att jag stigit upp. Eller i alla fall upptäckte jag den då. I vilket fall - inget bra sätt att börja en dag.
Telefonen hade laddat ur sig under natten. Jag satte den på laddning medan jag fixade frukosten, och slog sedan på den. Telefonen, alltså. Då fick jag som vanligt upp nummerbordet för att slå in min pinkod, jag började med första siffran och då fick jag upp ett meddelande jag aldrig sett tidigare: "Processen com.android.phone har tyvärr stoppats".
Jag försökte igen, och igen och igen ... In på nätet via datorn och sökte på detta felmeddelande. Hittade Youtube-länkar (!) om hur jag fixar detta. Kanon - tills jag insåg att alla tips och metoder byggde på att jag var "inne i" telefonen först. Det var inte jag. Fortsatte leta. Och leta.
Nu hade det gått en timme av min morgon, och jag kände mig ganska irriterad. Jag beslöt mig för att plocka ur både extraminne och SIM-kort ( ett tips för att åtgärda något helt annat för ett tag sedan, det fungerade inte då). Nu kom jag rakt in i telefonen! Visserligen utan att kunna ringa, men man får vara glad för det lilla. Väl inne rensade jag bort saker på allehanda ställen, tog bort appar, inaktiverade. Och höll på. En halvtimme till.
Jag satte i SIM-kortet och höll båda tummarna. Det hjälpte inte.
Jag tog en välbehövlig kaffepaus, eftersom Engelskan och hennes man stod utanför dörren och förväntade sig just kaffe. På min inbjudan. Vi hade ett par trivsamma timmar på min köksbalkong med varsin kaffekopp :)
När de tackade för sig och började gå ner för trappan blev det rena trafikrusningen! Nerifrån kom mina grekiska grannar Stor-rökarna, även kända som Herr och Fru Bolm, för att flytta in för sommaren (som ju slutar i oktober här). De hade med sig en väninna som hjälpte till att bära - och henne kände jag ju igen! Hon var med på bussturen i förra veckan. Hon var lite bekant då, tyckte jag, och nu insåg jag att hon är ju gift med den man som Bokbytarna kallar Mustaschen. Herr och fru Mustasch, alltså. De brukar bada tillsammans varje förmiddag.
Det var ju trevligt att ses igen efter vintern, så efter kindpussande och lite småprat fick de fortsätta bära saker. Och jag återgick till mitt telefon-pyssel utan något resultat.
Nå. Nu sitter jag alltså här i min lägenhet. Telefonen kan jag göra det mesta med utom att ringa och sms:a. Vilket förstås är det jag vill använda den till. Och troligen kommer det att vara så här tills jag kommer hem till Sverige om en månad.
Istället har jag väldigt gott om rök inomhus - den blåser in från grannen sådär var 10:e minut eller så och fyller mitt kök. När jag går och lägger mig ikväll kan jag se fram emot att ha Herr Bolm på havsbalkongen blåsande in rök i mitt sovrum, var 10:e minut eller så ...
Två katastrofer på en dag är absolut två för mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar