Blåsig torsdag

Hujeda-mig, vad det tagit i med att blåsa! Nordliga vindar, så havet ligger på på "min" kust. Små högar av sand ligger på balkongerna och väntar på att bli uppsopade.

Först började det ganska sent i går kväll och fortsatte under större delen av natten. Under dagen idag lugnade det sig en del, men nu tar det i igen! För första gången på länge har jag fått stänga balkongdörren mot norr lite halvvägs - mitt lakan blåser ur sängen :).

För övrigt tog jag mig en liten promenad bort till Stora Grannbyn idag på eftermiddagen, för att handla i Stora Snabbköpet. Jag hade extra tur - halvvägs dit blev jag upplockad på moppe och fick lift resten av vägen. Men hem fick jag gå ...

Jag behövde lite mera jord till mitt omplanteringsprojekt inför vintern, därav promenaden. Men nu blåser det för mycket för att öppna jordpåsen - jag vill helst att den ska hamna i krukan.

Nu tror jag att jag ska återgå till min deckare igen, jag läser och jag läser och jag läser ...

Stilla söndagskväll på Smulan

Nu har det mörknat förstås, men lite tidigare i kväll satt jag nyduschad och hårtvättad ute på havsbalkongen, njöt av 29 graders värme och såg Kvällsbåten (svävaren) ge sig iväg över ett helt stilla hav. Det blir så särskilt tyst och stilla, en stillhet som ger ro i själen. Lägg därtill en solnedgång över Stora Grannbyn ....

Kanhända de sista sommargästerna gav sig iväg idag? Säsongen närmar sig sitt slut, och jag misstänker att ön börjar slå igen under veckan som kommer.

Bokbytarna hör till dem som begett sig hemåt, de åkte i går. Flera svenska bekanta har också åkt/åker hem i dagarna, och idag åkte mina forna engelska grannar hem efter en vecka här.

Men jag stannar kvar och njuter av september - den bästa tiden på året här :). Eftermiddagen tillbringade jag med en bok nere vid Sjösidan. Där åt jag en enkel söndagslunch, simmade i det varma havet och halvslumrade sedan en stund.

Livet kan nästan inte bli bättre :).

Oljeutsläppets vidare öden

 

Oljan, som spridit sig ytterligare en bit längs fastlandskusten, nu 20 km, fortsätter att vara en stor nyhet. Saneringen pågår för fullt, men de grekiska myndigheterna kritiseras för att ha varit för långsamma med åtgärderna efter att oljetankern sjönk för en vecka sedan.  
Det diskuteras också att den 45 år gamla tankern inte var fullt godkänd, med anmärkningar som inte åtgärdats.

De senaste dagarna har det kommit uppmaningar att inte bada, inte heller vistas i närheten av de drabbade stränderna. Även fiske ska undvikas, då fisken kan innehålla giftiga ämnen från utsläppet.

Jag är förstås väldigt tacksam att min lilla Smula inte drabbats - men det känns ändå! Utsläppet skedde  inte långt härifrån, så det är nog mera tur att tankern inte låg lite närmre hitåt och att vindarna förde oljan åt andra hållet.

Oljeutsläpp

I söndags sjönk en liten oljetanker en bit nordväst om ön där jag bor. Det visste jag inte förrän idag på morgonen, när jag såg TV-bilder från oljebekämpningen. Nu har jag försökt läsa ikapp mig, och bilderna är inte roliga att se ...

                                     

Oljan har förstås spridit sig, och man jobbar för fullt med att samla in den. Men en bra bit av kuststräckan närmast oljetankern är täckt av olja, 2,5 km är en uppgift jag sett.

Inga roliga nyheter alls!

Stillsamt och händelserikt

Stillsamt och händelserikt om vartannat - så är det här. Och "här" betyder förstås min lilla grekiska Smula.

Avdelningen stillsamt:
Resan ner hit var inte händelserik alls, och det var jag tacksam över, sedan min hemresa i juni blev så rörig. Och kostsam ... Ny flygbiljett och 5 dagars förlängning blev det då.

De där pengarna jag lade ut då har jag förstås inte sett något av ännu. I mitten av juli skickade jag in begäran om ersättning till Norwegian. I mitten av augusti skickade jag ett påminnelsemail till dem för att höra om de fått mitt första mail? Och inkluderade mitt första mail med alla uppgifter och utgifter.

Idag fick jag ett bekräftelsemail, minsann. Med beklagande, för lång väntetid. Tyvärr hade nu bilagan med foton av alla utgiftskvitton fallit bort, så kan jag vara vänlig att sända in den bilagan på nytt?
Jodå, jag hade gärna och åtminstone nästan vänligt skickat in bilagan en gång till - om den funnits i min nya dator. Det gör den inte ...

Nu har jag satt Unga Damen på att besöka min lägenhet hemma i Sverige för att leta upp alla kvittona och fotografera dem en gång till och skicka ner till mig. I gengäld bjuder jag henne på en fika. Nu är det förstås så att jag inte riktigt kommer ihåg var jag lade dem, men det har jag inte berättat för henne ännu. De ligger på ett mycket bra ställe, det kommer jag ihåg. Eventuellt även samlade i ett kuvert.
Jag får försöka lotsa henne via skype-telefon när det blir dags.  Ibland är det väldigt bra med videosamtal!

Stillsamt har jag simmat i havet ända fram till nu, då det blåser lite mera och vattnet är en aning svalare. Stillsamt har jag legat under ett parasoll med en bok de flesta dagar. Stillsamt har jag strosat iväg en och annan kväll för att äta middag med vänner av skiftande nationalitetet.

Till Avdelningen händelserikt hör branden bakom bergskanten för någon vecka sedan. Hit hör också min dagsutflykt till Stora Grannön, tillsammans med Bokbytarna. Men det berättar jag om nästa gång!