Rapport

Ödlan är försvunnen.

Mitt grekiska djurliv

När jag klev in i mitt badrum i fredags, upptäckte jag att ett fågelpar hade funderingar på att flytta in. Enligt en något mysko grekisk standard har jag inget fönster i badrummet, däremot har jag två hålmönstrade tegelstenar. Helt öppet ut alltså. Där kommer det in regn, Sahara-sand, annan sand och diverse smuts. Och ganska många mygg!

När jag flyttade in bad jag nästan omgående att få ett myggnät på insidan av de där vackert hålmönstrade tegelstenarna. Det fick jag också. fast kanske inte så omgående.

Nu låg det en hög med grässtrån och annat skräp utanför myggnätet, inne i hålen. Och en liten hög på golvet nedanför, som blåst in. Början till ett fågelbo ... Jag vill helst inte att de bor i mitt badrumsfönster!

Jag har hört fågelkvitter att par gånger där inifrån, så när jag såg Hyresvärd P ikväll bad jag honom titta om det var ett färdigt bo med ägg. Det var det inte, så han städade bort alltihop. Och sprayade så grundligt med kackerlacks-spray efteråt att vi blev nästan yra i pottan. Annars kommer de bara tillbaka, sa han, men det här avskräcker även fåglar. Svalor, det var han säker på.

För en liten stund sedan tvättade jag mig inför sängdags. I badrummet, alltså. Det där fågelfria. Det rörde sig något!

Genast är det en liten ödla som flyttat in i badrummet. Det blev väl ledigt, antar jag. Den avskräcktes inte alls av kackerlacks-sprayen. Jag gillar inte ödlor. Särskilt inte inomhus. Jag gillar inte kryp. Det är en väldigt bra anledning att inte resa utanför Europa - krypen är nämligen oftast mindre här än på resten av jorden. Det här är visserligen inte en stor ödla, men större än vad jag kan acceptera!

Efter att ha pilat lite kors och tvärs över väggen sitter den nu precis bredvid toalettstolen. Och mitt badrum är visserligen fågelfritt, men inte ödlefritt.

Lampan får vara tänd i natt, så jag ser den om jag behöver gå dit. Och så har jag stängt dörren. En skjutdörr med centimeterbreda springor ... Hoppas den stannar där inne. Tänk om den kryper på mig i natt? Eller är försvunnen någonstans?

Ett mysterium

Detta inlägg handlar alltså om Mysteriet med den försvunna osten, en kuslig historia.

Det var en gång ... Under gårdagen, fram emot kvällen. Då blev jag sugen på en ostsmörgås. Och ost har jag en jättestor! Den reste ner från Sverige tillsammans med mig, eftersom osten här inte håller någon kvalitet precis, och dessutom är väldigt mycket dyrare än i Sverige. Att ta med mat hemifrån hade jag inte tänkt på (förutom mitt ekologiska snabbkaffe, som inte finns här) förrän Bokbytarna berättade att de tar med både ost och lite annat.

Jag tog fram brödskivor ur frysen och tinade upp dem. Öppnade kylen och tog ... INTE ... ut osten. Den var nämligen inte där! Den fanns där på morgonen, det var jag helt säker på. Mystiskt, tänkte jag. Och letade på de andra hyllorna. Och i grönsakslådan längst ner. Och i dörrfacken. Fortfarande ingen ost! Okej, tänkte jag, det får väl bli prickig korv, då. Men så kunde jag inte låta bli att öppna kylen en gång till och leta igen. Idiotiskt, jag vet. Men osten hade inte återvänt när dörren var stängd ...

Väldigt mystiskt, tänkte jag. Och tänkte samma sak en gång till, för säkerhets skull. Och öppnade kylskåpsdörren en sista gång - ingen ost. "Någon måste ha stulit den", vilket jag tyckte var ännu mera mystiskt. Vem stjäl en ost? Ja, kanske någon utsvulten stackare, och det finns det ju ganska gott om här nere i Grekland för närvarande. Men i så fall skulle man nog ta resten också?

Hungrig som jag var, satte jag mig vid köksbordet och tog en tugga på min (numera) korvsmörgås. Inte förrän då slog det mig riktigt hur omöjligt det hela var! En tugga till och jag kom på att jag kanske lagt in den i fel skåp? Eller till och med kastat den, hela stora osten?

Jag kollade. Ingen ost. Inte i skåpen, och soppåsen var redan kastad. Jag satte mig vid köksbordet igen medan hjärnan gick på högvarv. Särskilt det där med att vara hänvisad till dålig och dyr grekisk ost mer än nödvändigt.

Men detta var ett olösbart mysterium, det var bara att acceptera.

Tills en timme senare när jag öppnade frysen, det enda ställe jag inte letat på, och hittade min ost.

En riktigt varm dag! Och en kris ...

Vindstilla och varm sol - vi blev lite svettiga i solen för första gången i år när vi gick på promenad. Jag satt också på köksbalkongen en stund, och där var det varmt!

Morgonen började väldigt bra. Jag var så tidigt klar med frukosten att jag hann putsa köksfönstret. Där fanns det massor av Sahara-sand kan jag berätta. Promenaden var också härlig.

Men sedan gick det raskt utför, tyckte jag. Efter sju mödor och stort besvär (även från mina vänner) fick jag tag på diabetessköterskan hemma i Sverige till slut. Jag har inte fått diabetes (ännu), men mina värden ligger för högt. Det där får utredas i sommar när jag kommer hem igen - förutom att sköterskan förstås går på semester i 3 veckor när jag kommer hem. Och att den andra sköterskan ska sluta i maj och inte har någon efterträdare ännu.

Tills dess ska jag kolla mina värden här, motionera mycket och äta socker-, kolhydrat- och pastafritt. Inga kakor, inga sötsaker. Och så skulle jag inte stressa upp mig!

Det tog mig en stund att smälta vad hon sagt, men när det började gå upp för mig vad det innebär är jag inte glad. Jag har redan varit tvungen att välja bort en hel del av livets goda pga mina andra sjukdomar, och nu blir det ännu mera.
Och att promenera, som jag ju är väldigt förtjust i, nu ska bli ett måste - det tar bort glädjen i det för mig.

Smärre livskris, alltså. Jag får väl vara deprimerad över detta ett tag. Men hellre är jag deprimerad här i solen och värmen än i Sverige ...

Jag tröstade mig med att putsa balkongdörren också, för att kunna titta på havet. Det var inte mindre Sahara-sand på den sidan!

Nästan en varm dag :)

Min morgon började lite ovanligt - med ett besök på apoteket för att kolla mitt blodsocker. Lite för högt idag också, tyvärr. Men min magkatarr är lite bättre tror jag. Jag gör mitt bästa för att ta hand om mig.

Sedvanlig förmiddagspromenad (lite backe idag) med W, telefon med mamma och Kollegan, pasta med bacon till middag och en liten extra promenad runt byn för att titta till den lite. Jag handlade på vägen hem också - mest vatten, faktiskt. Jag brukar alltid dricka kranvattnet här på Smulan, men det både doftar och smakar så starkt av klor att det är odrickbart just nu. Hoppas det blir bättre - jag har inte lust att köpa vatten på flaska i 3 månader! Jag unnade mig en ny sopborste också - dagens stora inköp :).

På mina turer runt byn har jag sett att vårarbetet på tavernor och hotell har börjat. Några av de som bor inne på fastlandet över vintern har kommit tillbaka och hejar glatt. Strandpromenaden går inte att använda för ögonblicket - på 2 ställen har man rivit upp betongen och förberett med armeringsjärn för att gjuta nytt. Så har det visst sett ut åtminstone den sista månaden ;). Man har också grävt ur vid den lilla kajen/bryggan för att gjuta nytt i "strandänden". Spännande tider väntar ... Ska det hela bli klart innan turistsäsongen börjar? Eller har kanske entreprenören inte betalt sina räkningar så att han inte får sin betong? Det senare är inte helt ovanligt vid alla sorters byggen har jag förstått. Jag hittade några getter på en tomt nere vid Strandvägen också. Mellan två tavernor. Det har jag inte sett tidigare.

Bokbytarnas växter ser ut att ha klarat vintern. Olivträdet står kvar uppe på terrassen men ser levande ut trots blåst och vinter.

Idag var det städdag på ön. Man ur huse för att plocka skräp längs vägar och stränder. Hoppas de blev många! Jag ville delta, miljövänlig som jag är, men jag var alldeles för trött. Jag tror det blir något tillfälle till - det ser inte helt renplockat ut. Jag skulle tycka om att delta.

Sol, regn, åska och blåst

Precis vad vi kallar aprilväder - så har jag haft det idag. Förmiddagen var jättefin, så jag gick bort till Stora Grannbyn längs Stora Vägen, tittade till Engelskans hus (som stod kvar och såg okej ut), handlade lite och gick tillbaka längs Strandvägen. Eftersom jag går saktare än vanligt tog själva promenerandet en timme istället för 45 minuter. Väl hemkommen fick jag plötsligt höga träningsambitioner och gjorde 10 armhävningar mot balkongräcket. Det gick inte så bra ... Jag har tappat mina muskler (och de var inte många) i överarmarna över vintern. Kanske finns det ett (litet)samband med att jag varken simmat eller tränat på gym? Ytterst deprimerande.

Jag åt min mannagrynsvälling som en duktig flicka (ingår i mina nya matvanor pga magkatarren) och läste lite innan jag somnade jättegott i kökssoffan. Tills jag blev väckt av att Kollegan försökte ringa mig på skype. Det blev inget samtal, uppkopplingen misslyckades och det var kanske lika bra det - yrvaken som jag var!

Ikväll har det regnat och åskat en bra stund. När det slutade vid halv 8 tänkte jag mig ner till gyrosstället, både för att äta kvällsmat och för att betala hyran. De har bara öppet på helgerna nu innan säsongen - och söndagen är det nog bara dagtid. Det var bara att vandra vidare, i jakt på något varmt att äta. Just nu är det bara två tavernor öppna, en nere vid stranden och en ovanför hamnen. Det nya pizzastället nere vid stranden har också öppet på helgerna, vilket för deras del räknade in även kvällen :). God och fräsch pizza i 3 olika storlekar. Jag valde den minsta, som kostade 45 kr med en flaska vatten till.

Imorgon blir det hemlagat - jag vågar inte utsätta min onda mage för något stekt i olja. Inte ännu. Fast pizzan har gått bra hittills :).

Solen skiner

Ja, kanske inte just nu, förstås. Men hela dagen :).

Idag är jag helt utmattad efter resan. Vi gick en väldigt långsam promenad runt byn i förmiddags, W och jag. Bara runt byn - men med alla stopp för att hälsa och höra hur vintern varit tog det en hel timme. Så har jag storhandlat ( 1 liter mjölk kostar 2 euro!) och börjat städa av det värsta. Köksbalkongen och trappan upp först av allt, de senaste dagarnas regn tog med sig den rödbruna Sahara-sanden hit. Nu ikväll har jag packat in kläder och annat i garderoben och fått ordning på mitt garn, så nu känns här beboeligt.

Jag sov 2 timmar på eftermiddagen, och känner mig inte riktigt vaken ändå ...

I går kväll när jag gick och la mig upptäckte jag att det gjorde jag med ett stort leende :). "Min säng"!
Och runt 17 grader har jag haft i sovrummet, som inte varit lika fuktigt som förra året. Det märks att det varit en torr vinter här.

Imorgon ska jag försöka mig på promenaden bort till Stora Grannbyn för att titta till Engelskans hus. De kommer inte förrän om några veckor, och har inte haft någon som sett till det i vinter.

Tack för hälsningen från de beresta Bokbytarna, de hörde av sig från Kanarieöarna för att önska mig trevlig resa :). Vi ses i juni!

Hemma igen

Åh, vad härligt att vara tillbaka på min Smula! Här sitter jag, ganska utmattad, i min vintersmutsiga lägenhet och med innehållet i mina tömda resväskor i diverse högar lite överallt - och jag är ju här :).

Min hyresvärdinna J kom förbi ganska snart efter att jag anlänt och gav mig en stor kram med äkta glädje i, vad glad jag blir. Ikväll har jag ätit en gyros tillsammans med Engelska Promenadkompisen W och hennes man J. Så jag känner mig relativt uppdaterad på Smulan-nytt.

Meddelas kan att det regnade på flygplatsen, att solen "halvsken" i hamnen när jag väntade på båten hit ut samt att det småregnade när jag kom fram.

Nu går jag och lägger mig. Återkommer.

Avresedags

Jag är väldigt trött. Så det blir inte så mycket mera än så här:

Jag är resklar! Imorgon flyttar jag till Smulan. Vi hörs!

Resumé

Vet ni, det är bara en dag kvar tills jag flyttar söderut :).

Igår fyllde min mamma 79 år för andra gången, hon tänker nämligen inte bli äldre än så. 80 tycker hon låter gammalt! Hela vår lilla familj gick på restaurang och hade en härlig kväll tillsammans. Min systerdotter kom flygande från England som en födelsedagspresent - mamma trodde inte sina ögon!

Tillsammans hade vi skramlat ihop till en ny dator åt henne - det blev också en stor överraskning för henne. Sonen (min) köpte den och har ordnat till den så att hon lätt hittar allt hon vill använda den till. Hon har skypat mig ett par gånger redan :).

När jag ändå var i Stora Grannstaden växlade jag också de sista kontanterna till euro, så nu är finanserna klara. Katten är vaktad, en beställd liten uggla är virkad, och Unga Damen har övningskört halva eftermiddagen idag. Med stor entusiasm, förstås.
Idag har hon tränat svängar, parkering intill trottoar, och att svänga vänster in i parkeringsruta. (på en stor och tom parkering, annat vågar jag inte ännu) - allt utfört riktigt bra! En liten stadsgata letade vi upp, där det till hennes förskräckelse kom en bil och sedan en buss!

Till sist gav vi oss ut på landet så hon fick köra lite landsväg, köra i 3:an och hålla sig ända upp till 50 km/tim. Det gick läskigt fort, tyckte hon :). Och så fick hon tanka för första gången i sitt liv också.

Bara för att det gick så bra idag, och var så roligt, lovade jag att vi kör imorgon eftermiddag också, mot att hon hjälper mig med sista avstädningen här hemma på förmiddagen.

Min torsdagslista ser alltså ut ungefär så här:
städa, tvätta, stryka, kasta sopor och vattna blommor, packa det sista och bära ner väskorna i källaren, hämta sista medicinen, vakta katten en sista gång, övningsköra med Unga Damen, skicka iväg ett litet paket grytlappar .... Osv osv. Dagen kommer att börja kl 7 - det ska bli intressant att se hur dags jag kan få den att sluta :)

Fredag morgon 20 över 5 blir jag hämtad av Promenadkompisen. Då flyttar jag.

 

PS
Internetkopplingen hade redan gått och lagt sig när jag ville publicera, så inlägget är ett halvt dygn försenat.

Ett ögonblick hos doktorn

När min doktor tidigare idag diagnostiserade mig med magkatarr och gav mig motmedel - då var min andra fråga

"Får jag dricka kaffe?"

"Jadå, det får du :)"

"Okej, för det vågade jag inte i helgen när jag hade ont, jag drack kamomillte istället"

"Det låter inte gott!" Sa min doktor.

(min första fråga var förstås: "Kommer det här att hjälpa, då?")

Den här lilla konversationen kom jag just ihåg - när jag tog mig en kopp kamomillte till kvällsmackan.

Mycket händer :)

Nu är jag inne på sista veckan hemma i Sverige. Det märks och känns!

Min måndag har innehållit en blandad kompott, får jag säga. Strax efter 9 gav jag mig i väg till Lilla Grannstaden för en tid med min massör, det var verkligen välbehövligt! Aj aj aj, vad ont det gjorde i muskelknutorna! En snabb titt in på Lindex hann jag med - där hittade jag en lite snygg tröj-blus som blir fin till mammas 80-årskalas i morgon :) På rea, naturligtvis!

I provrummet ringde min mobil, som nästan aldrig ringer! Det var Kollegan som ringde från Spanien, där de nu satt fast pga en flygledarstrejk i Frankrike. Inte förrän på torsdag kan de ta sig hem! Kunde jag ta hand om katt, hus och post tills dess? Och kunde jag avboka en tandläkartid för mannen och en tid hos ögondoktorn för Kollegan?

Inga problem, naturligtvis :). Jag befann mig just då två kvarter från ögondoktorn och gick raskt in och avbokade. Receptionisten var så vänlig att hon letade fram telefonnumret till tandläkaren också, så efter ca 5 minuter var det avklarat. Lätt som en plätt! Det är värre med katten. Stackarn. Hon får vara ensam i flera dagar till, utom när jag kommer på ett kort besök. Jag tänker i alla fall skämma bort henne med lite extra god mat, och dessutom stanna lite längre när jag hinner :).

Snabbt hem efter katt- och husbesöket som jag tog på vägen hem från bussen, en ganska snabb lunch och sedan iväg till min årliga hälsokontroll. Som dröjt 1 ½ år. Och nu blev av bara för att jag pressade på om att jag ska åka på fredag.
Nu är hjärtat kollat, utan anmärkning, och en hel massa blodprover är tagna. Jag har fått recept till alla mina mediciner (och besökt apoteket, där jag fick det mesta) och blivit klämd på. På magen - den jag haft ont i över helgen. Jag mår mycket bättre nu, men aj vad det gjorde ont i övre delen när han klämde! Detta resulterade tyvärr i diagnosen magkatarr och en ny medicin mot det. Som om jag inte hade många nog ... Jag får snart ha en egen resväska till alla tabletter.
Nu ska jag i alla fall prova den här medicinen i 2 veckor med hopp om att den hjälper. Om inte, ska jag höra av mig. Det gör mig tacksam för Skype!

Nu måste jag gå och virka på en uggla som är beställd.

15 grader och regn

Och nej, det är inte vädret här i Sydsverige - det är vad väderprognosen säger om vilket väder jag kommer att möta på fredag nere på Smulan. Det låter misstänkt likt vad jag möttes av förra året, det var då jag satt i koftor, yllesockor och torgvantar inomhus. Och frös. Och allt var genomfuktigt efter vintern.

Här skiner solen lite tveksamt, men jag ligger i soffan och känner mig sjuk. Både en kusinträff med fotoutställning och en fika hos en god vän jag inte sett på länge, har jag fått avstå från idag. Magont! Sedan i fredags, ihop med frysningar och huvudvärk. Jag har inte tiid! Och absolut inte lust heller.

Nyss har jag slurpat i mig en skål mannagrynsvälling. Det och kamomillte är vad jag vågar äta utan att få kramp i mellangärdet igen. Promenadkompisen körde iväg till apoteket igår och skaffade mig magkatarrstabletter, det var diagnosen hon ställde. Och jag är bättre, om än inte bra.

En liten sväng ut måste jag dock - Kollegan tillbringar helgen i Barcelona med sin familj (och fyller 70 när hon ändå är där) - och jag är katt-och husvakt. Hittills finns båda på rätt plats utan att jag tappat bort något :).

Mina förberedelser fortsätter. Nu ligger nästan allt i resväskan och allt utom mediciner är inhandlat. Nytt myggnät tar jag med mig ner - det rasade ner i höstas. Frysen börjar eka tom, liksom kylskåpet.

Jag säger som Unga Damen (när hon var i 3-årsåldern): "det har jag gjort, så det är bara resten kvar!"

5 dagar kvar till avresa.

Årets första vårdag :)

I eftermiddags var jag bjuden på fika hos Kollegan. Hon åker nämligen till Barcelona med familjen på torsdag, för att fira sin jämna födelsedag - och jag ska vara katt- och husskötare. Jag vet inte riktigt hur det ska gå. Katten brukar vara på pensionat när de är borta, och det inträffar då och då en och annan smärre katastrof i huset. Sist var det ett rör i värmepannan som gick sönder samma morgon som de skulle åka, så att vatten bara forsade ut över källargolvet ...

Men innan fikat tog vi oss en liten promenad, och sedan i förmiddags så hade våren anlänt! Det är en glädje, det :). Soligt, varmt, vindstilla. Säkert 10 grader i solen. Underbart! Alla halvsovande livsandar piggnade genast till, och hade vi inte tvingat oss hem till det där fikat hade vi väl varit ute än!

Kollegans äkta make gav sig ut i trädgården och började klippa ner buskar och räfsa bort löv ur rabatterna medan vi var på promenad - det såg så härligt ut! Jag kan riktigt känna de minnena i kroppen, så roligt det var att begå trädgårdspremiär efter en innesittar-vinter (och hur ont man hade i händer och muskler dagen efter).

Jag jobbar på med min nerräkning inför Grekland och betar av det som ska fixas innan resan. 10 dagar nu :). Frysen börjar bli tom, den mat som ska följa med är inhandlad, det mesta av allt annat ligger i eller intill resväskan. Blodprover tagna.

Jag saknar fortfarande en reseförsäkring och nya kardborrband till mitt myggnät som ramlade ner till största delen innan jag åkte hem i höstas. Mera medicinlager behövs också. 3 månader är länge :).

Bara en liten tanke ...

Jag hade rätt!

Frans vann och Wictoria blev tvåa. I melodifestivalen, alltså. Så ni vet vad jag pratar om. Precis som jag ville. Det är inte ofta jag har rätt när det gäller musik nuförtiden, så jag känner mig nöjd :).

Både äpplen och apelsiner är uppätna, med stor njutning - nu går jag och lägger mig.

Kalasat!

Nu nersjunken i soffhörnet - mot alla odds framför finalen i Melodifestivalen :). Jag måste ju heja på Frans! Och Wiktoria! De andra bryr jag mig inte så mycket om, och har knappt hört om dem heller.

Jag är helt slut efter ett välbefolkat kalas med många barn mellan 1 och 18 år. 9 st, närmare bestämt. Det är många i en trea som dessutom innehåller en rad medföljande vuxna samt en del "löshästar". Det är vi som kommer från den aningen äldre generationen, dvs från (nästan) 80 och neråt ...

Det gör mig så glad att se alla bry sig så mycket om henne :). Min lilla "snäckis".

FödelsedagsDamen var glad som en lärka, med en hög små barn hängande på sig, och blev förstås ännu gladare då hon fick många presenter och mycket tårta.
Nu ikväll ska hon ha tjejkväll med tacos, och bli firad ett varv till - härligt!

Jag ska nu hugga in på mina lördags-läckerheter: skivade ekologiska äpplen och skivad grekiska apelsiner som jag doftat kanel över. Jag säger bara mmmm ...

Unga Damens födelsedag

Idag fyller hon 17 år, hon som var min lilla Barnbarnstjej. Jag har lovat att baka tårtor till kalaset, så jag vet vad jag ska göra på förmiddagen ... Presenterna är inslagna och väntar vid dörren. Jag planerar också att knyta en stor rosett om armen - så får hon en handledare (till övningskörningen) i present också. Den har vi ju tjuvkikat på lite redan, förstås! 3 gånger har vi hunnit övningsköra.

Nu ska det vispas grädde!

Frosseri

Vill bara tala om att jag frossar och njuter, njuter och frossar av mina grekiska apelsiner! Just nu kan jag inte komma på något annat som smakar lika härligt :).

Berättade jag att jag burit ner resväskan från vinden? Och så har jag fått veta att det regnat nere på Smulan idag. Det gör inte så mycket, men jag vill gärna ha lite värme när jag flyttar ner.

Internationella kvinnodagen

Idag är det vår dag :). Det gäller att göra det mesta av den.

Jag gick till affären för att handla grönsaker och frukt, det är alltid slut här hemma! På vägen ut förärades jag en vacker röd ros, från Metall's lokalavdelning. Jag blev jätteglad!
Affären hade grekiska apelsiner till extrapris - det var särskilt trevligt. Det finns inga apelsiner så goda som dem! Jag släpade hem en stor påse - min Greklands-abstinens växer för varje dag nu och jag kastar mig över allt som känns och smakar grekiskt.

Det mesta och bästa jag har gjort med vår dag är att träffa båda mina promenadväninnor för att promenera. En runda på morgonen och en på eftermiddagen. Så har jag tvättat, inte så där väl planerat, precis. Jag tvättade nämligen täcke och kuddar sist av allt - de hann inte torka.

Nu går jag till sängs.

Nerräkning till Smulan: 16 dagar kvar ...

Premiär för Ung Dam

En stor del av helgen har jag tillbringat inne i Stora Grannstaden, där Son och Ung Dam bor. Efter diverse byråkrati från båda håll var det nämligen dags för Premiär!

Vi har kört bil, vi. Sonen och Unga Damen började lördagen med att tvätta och städa bilen, och gick sedan genom var allt (som reglage och lampor och pedaler) sitter och vad det heter. Så hon var väl förberedd när jag anlände med mitt handledartillstånd i högsta hugg.

Vi letade upp ett ganska tomt industriområde (förutom andra övningsförare) och började från absoluta grunden. Att ställa in sätet :). Och speglar. Sedan tränade vi på pedaler en lång stund innan vi ens kom så långt som till att starta bilen!

Se'n fick hon starta, och stänga av, och starta, och stänga av ... Till sist fick hon börja köra, i 1:an förstås. I 10 km/tim. Starta, köra 5 meter, stanna om och om igen. Vem har sagt att det är kul att köra bil?

I slutet av Unga Damens första körlektion kunde hon köra i 25 km i 2:an, köra runt i en vändplats och göra högersvängar. Och både starta och stanna mjukt.

Igår började vi om från början - "dragläge" kan man inte träna för mycket på att hitta :) Efter 1 timme hade hon lärt sig att växla upp och ner mellan 1:an och 2:an, starta och stanna och starta och stanna, hålla reda på alla speglar och blinkers, placera bilen rätt på vägen, högersväng och vänstersväng (på en parkering) och att backa 2 meter (utan att få panik!).

Sedan fick lektionen ett abrupt slut då det började lukta bränt i kupén ... Det var en överhettad kylare, som kokte över! I 20 km/tim fungerar inte kylningen optimalt. Åtminstone inte en hel timme.

Både lördag och söndag har vi också letat efter Unga Damens pass nere bland flyttkartongerna i källarförrådet - det var inte lika roligt som att köra bil! Och ännu har vi inte hittat det, tyvärr. När hon kom hem från Smulan i somras kom hon hem till en flytt, dagen efter hemkomsten - och passet har inte varit synligt sedan dess. Nu har vi 5 kartonger kvar, de längst in, förstås. Jag behöver vara med för att skydda henne mot eventuella spindlar ... (och för att vara säker på att det letas NOGGRANNT, men det säger jag inte högt).

En upptagen kvinna

Åtminstone mentalt - här tänks det och tänks och planeras och ordnas. Jag har helt enkelt kommit till nästa steg i min Greklands-process, tror jag. Den process som började (konkret) 2012 med att jag provbodde 6 veckor på Smulan för att se om jag gillade att leva där. Det gjorde jag :).
Och hyrde en pytteliten enrummare med kokvrå för hela 2013. Uppe i "bakkanten" på min by.  Där bodde jag (och myrorna samt en väldigt stor kackerlacka, om någon minns) 9 veckor på våren och ungefär detsamma under hösten. Livet på Smulan passade mig bra, men jag upptäckte att jag fick hemlängtan under hösten. Och att tillvaron var lite väl minimalistisk på de där 25 kvm!

Så 2014 bytte jag upp mig till 40 kvm och fick ett sovrum och ett litet kök. Mindre ensamt där nere på huvudgatan blev det ju också. Och för säkerhets skull åkte jag lite fram och tillbaka mellan mina båda hemländer, så jag inte skulle drabbas av hemlängtan igen. Det var faktiskt riktigt roligt! Jag kände mig väldigt världsvan efter ett antal gånger i luften.
I min nya lägenhet kunde jag åstadkomma ett hem - det behövde jag. Även om jag inte förstått det. Och jag skaffade mig lite fler vänner och kände mig mera etablerad i byn.

Och 2015 åkte jag "hem" till Smulan på våren, packade upp och kände mig hemma på en eftermiddag :). Och längtade inte hem ett dugg. Fast jag åkte ju lite fram och tillbaka ändå, fast mest för att det var roligt att leva jetset-liv. Och så dog ju min pappa just när jag kommit ner.
I juni hämtade jag ner min älskade Barnbarnstjej, som just slutat grundskolan och förvandlades till min Unga Dam. Där bodde vi i 3 veckor och hade det riktigt gott. Även om livet med en tonåring inte är jättetrevligt HELA tiden ... Men åh, vad jag är glad för de veckorna tillsammans :).

Lite väl mycket hemma kände jag mig förstås i höstas när jag åkte hem över vintern ... Jag låste ytterdörren, stoppade nycklarna i väskan och åkte till Sverige. Med de svenska dörrnycklarna kvar nere i nattduksbordet, förstås!

Och nu är jag snart tillbaka på min Smula igen. För 4:e året ska jag deltidsbo i Grekland. Lägenhetskontraktet är förlängt, biljetterna är bokade och det mesta är förberett för en längre bortovaro härifrån.

Och kanske ...
Kanske är det så att mitt experiment med att deltidsbo, att leva min gamla dröm, nu har pågått så länge att det inte är ett experiment längre? Just idag tänker jag att det, utan att jag egentligen har noterat förändringen, att det på vägen har format sig till en livsstil?

Ja. Så är det nog. Det känns rätt att beskriva det så. Jag får känna lite på det innan jag skriver vidare.