Semester i badviken

Kl 10 tog vi, Bokbytarna och jag, den lilla bussen från Byn ner till sydväst. En aningen mindre buss än vanligt, den vanliga är iväg någonstans till fastlandet. Kanske för service eller besiktning? En silverfärgad buss med 16 sittplatser av betydligt bättre kvalitet än vår "egen" Smulan-buss. I den bussen klämde vi in 23 passagerare plus "konduktör" och chaufför.

Framme gick vi över den lilla bron som skiljer bad-ön från Smulan och letade genast upp solstolar under både parasoll och träd. Det var varmt! Och mycket sol, om man säger så ... Runt de 35 idag. I inträdespriset ingick en kopp kaffe (eller en öl!) som vi absolut ville ha. Kaffet, alltså.

Sedan badades det, flera gånger. Alldeles klart vatten, svalt precis när vi gick i men sedan bara helt underbart! Första gången simmade jag lite runt viken, men andra badet gick vi i alla tre på en gång och stannade i både länge och väl. Bad på grekiskt vis - man stannar i vattnet nå´n timme med sina vänner och småpratar om det mesta (jag tror inte man diskuterar politik, då riskerar man nog att drunkna).

En härlig 2-timmarslunch på den lilla fisktavernan (belägen på Smulan), där vi beställde in 6 olika grekiska smårätter och delade mellan oss. Så gott! Svenske Doktorn och hans fru Syster dök också upp för lunch, så vi fick en trevlig pratstund :).

Halv 4 kom så "20över3"-bussen, så vi klämde raskt in oss på tre av de 16 sätena. I denna lilla buss lyckades de klämma in 34 passagerare! (om jag minns rätt) Och det är branta backar! Alla som väntade fick inte plats, så när vi släpptes av i Byn, svängde bussen raskt runt och körde i ilfart tillbaka ner för att hämta de överblivna stackarna som fick vänta i värmen.

I morgon ska jag göra ett nytt försök att ta mig hem till Sverige. Om det flyget också ställs in vet jag inte vad jag gör. Utom möjligen att ta en taxi hem till Sverige. Nu vill jag inte mera! Det är för varmt!

Hallucinationer

Jag skrämmer slag på folk!

Jag sa ju hej då till vänner och bekanta i förra veckan - så nu tittar de på mig som om jag vore ett spöke när jag plötsligt dyker upp i deras synfält ...

Jag träffade två engelska bekanta nere på stranden idag, de kastade en blick åt mitt håll när jag kom, och sedan vred de snabbt tillbaka sina huvuden och tittade med stora ögon! Jag fick förklara, förstås. De hade båda hunnit tänka att de såg syner i värmen...

När jag närmade mig slutet på historien om mitt inställda flyg såg jag att en av mina svensk-grekiska bekanta kom ner och satte sig intill. Hans ögon var väldigt stora! Och han ruskade på huvudet flera gånger, för att få synen av mig på plats, liksom :) Ny förklaringsrunda.

Igår kväll inträffade ungefär samma fenomen när jag gick ner till gyrosstället för att hämta kvällsmat. Det blir väldigt mycket förklarande, ska jag säga. Men jag håller mig lite undan de här extradagarna - det är så förfärligt varmt att man nästan inte orkar någonting! Framförallt inte gå någonstans. Strax under de 35 har vi här nu - och stigande för varje dag.

Redan på morgonen när jag vaknar har jag lite huvudvärk - vätskebrist efter att inte ha druckit så mycket under natten! Så jag äter frukost, läser tidningen på datorn och går sedan rakt ner ca 100 m till Sjösidan och lägger mig i skuggan av ett stort träd (OCH ett parasoll för säkerhets skull). Det fläktar lite därnere, speciellt på eftermiddagen. Där ligger jag med min bok till halv 5, badar ett par gånger och simmar lite i det 25-gradiga havet och går sedan 100 m hem igen och lägger mig på min kökssäng och flämtar. Inomhus är det då runt 36 grader. Och så dricker jag mycket. Och ännu mera.

Middag lagar jag inte - dels är det alldeles för varmt, dels har jag redan städat lägenheten en gång inför hemresan. Det vill jag inte göra en gång till! Köket används bara till att skära upp vattenmelon :). Mycket vattenmelon, underbart god och läskande.

Imorgon ska jag åka ner till sydvästsidan av Smulan. Där finns en underbar badvik, där jag har varit massor av gånger. Både mamma och Unga Damen har varit med mig där. Imorgon ska jag åka ner dit tillsammans med Bokbytarna. Det blir nog lite svettigt på bussen - 35 grader säger prognosen ...

Håhåjaja ...

Jag har haft lite otur med mitt flygande det här året. Av 4 bokade flighter har bara en fungerat som jag tänkt. Flyget hit i mars missade jag ju pga elfel på järnvägsstationen när jag skulle bege mig till flygplatsen.

Innan dess åkte Unga Damen och jag till Amsterdam på sportlovet, som en del av hennes 18-årspresent. Dit gick det bra (enda gången i år som sagt), men när vi ville hem ställdes flyget in pga storm. Alla flyg ställdes in den dagen och kvällen. Hem kom vi en dag försenade. Via Belgien, så nu har vi varit där också tillsammans ;).

Idag var det alltså hemresedag. Det var det faktiskt ända till strax innan jag skulle kliva på flygbussen inne i Stora Hamnstaden. 36 grader varmt och kokande var det där.
Då skickade Norwegian ett sms med beklagande över att mitt flyg hem tyvärr var inställt. Om jag fortfarande ville resa hem (hallå, jag har varit i Grekland i 3 månader nu!) fick jag boka en ny resa. Jag kunde också kontakta supporten om jag ville ha hjälp med ombokning ...

På en vältrafikerad gata intill en mycket stor hamn stod jag alltså med en stor resväska och skulle hitta ett nytt flyg hem. Sa jag att det var varmt där?

Nu var det så här att jag bara för någon kväll sedan pratade om mitt flygstrul det här året och hur mycket det kostat mig utöver budgeten. Och sa mycket bestämt att: Om det nu rör till sig igen när jag ska åka hem så struntar jag i alltihop och åker tillbaka till Smulan! Jag orkar inte med mer krångel, tyckte jag.

Varpå mera krångel dök upp ganska omedelbart, eller hur? Så jag tog nästa båt tillbaka till min Smula och gick hem och öppnade upp lägenheten igen. Fast nu tänker jag bo bara i köket, det är där luftkonditioneringen finns.

Efter mycken pust och mycket vatten gav jag mig på nya biljettköp via datorn. Imorgon var det utsålt, i övermorgon likaså. På måndag och tisdag kunde jag boka 5000-kronorsbiljetter om jag ville. Det ville jag inte.

På torsdag kväll gör jag ett nytt försök att åka till Sverige. Den biljetten kostade bara 860 kronor. Värmen ska hålla sig kvar här, och stiga lite efterhand. Jag tror jag stannar inomhus och beställer hämtmat ...

(jag ringde förresten den där supporten för att kolla hur det fungerade - där blev jag utskälld och när jag till slut undrade vad hon var för en sorts människa - då blev hon tyst och sedan bröt hon samtalet)

Midsommarseder

Här i Grekland dansar inte midsommarstången  runt de små grodorna, eller hur det nu är vi gör ;). Vad jag har förstått har man inte hört talas om midsommarafton med alla grodor och alla snapsar och alla grodor som hoppar ut ur munnen på folk som fått för många snapsar ...

I går kväll, min sista kväll här på ett tag, gick jag upp till Stora Hotellet för att äta. Engelskan och hennes man höll mig sällskap, vi har knappt sett varandra i vår! Jag berättade om våra svenska seder, och de kopplade ihop seden med midsommarstången (även kallad majstång!) med den engelska "Maypole" som man sätter upp 1:a maj och dansar runt. Nu kollade jag inte så väldigt noga, men jag tror inte att det ingår grodor i den engelska traditionen.

Engelskans man berättade om en upplevelse han hade haft här i Grekland för många år sedan när han var ute och seglade med en god vän. På väg tillbaka efter middagen hade de passerat en brasa - mitt på vägen - där ynglingar och barn och en del vuxna roade sig med att hoppa över lågorna. Det var vid den här tiden på året, sa kanske hade det med midsommar/sommarsolståndet att göra?

På väg hem hämtade jag den våta tvätten och betalade mina el- och vattenräkningar. Och kramades en hel massa, förstås.

Och minsann, jag kommer runt hörnet och möter en liten brasa på gatan! Där hoppar en massa barn, och så småningom även de äldre mor/farmödrarna med förtjusta små skrik. Dit blev jag naturligtvis genast infångad och inbjuden att delta - så jag hoppade mina tre hopp över brasan - med förtjusta små skrik, naturligtvis. Det var jätteroligt!

Vid tillfälle ska jag försöka lista ut vad sedan handlar om - men nu ska jag åka hem till Sverige. Hej så länge :)

En lite ruschig dag

Frukost, dra bort sängkläder och lämna iväg till tvätt, mera sortering, laga min strandtunika, lägga upp gardinen i sovrummet (jag har bara varit här i 3 månader sedan jag nålade upp den). Få el och vatten avläst.

Köpa mera vattenmelon. Fika hos min allra första hyresvärdinna (nu 85+) här, uppe på hennes tak. Hon kan ingen engelska alls, och jag ville så gärna kunna prata med henne! Så just hon är en av anledningarna till att jag började lära mig grekiska. Och idag, nästan 17 år senare, kan jag prata med henne en hel timme om familj och barn och hotellet och situationen i Grekland :).

Upp till Stora Hotellet för att boka bord lite snabbt - en timme senare kom jag därifrån efter ett antal pratstunder och hej då-kramar ... Men bordet blev bokat till sist! Och pratstunderna var väldigt trevliga :).

Hem igen, byte till badkläder och ner till sjösidan för ett havsbad - runt 24grader i vattnet! Härligt och klart. Pratstund med Bokbytarna, lite rogivande tittande ut över det vackra havet, hämta den våta tvätten och hänga upp den. Äta vattenmelon :)!

Ner till 6-färjan för att köpa biljett till hemresan i morgon, biljettkontoret har bara öppet när färjorna kommer in. Massor av folk vill fira helg här på ön, upptäckte jag! Den röran hamnade jag förstås i ... Men Herr Bolm som hämtat upp vänner vid färjan stannade när han passerade mig och erbjöd lift - den tog jag tacksamt emot!

Nu ska jag sy ihop två virkade bilar lite snabbt, presenter till två nyfödda kusinflickor. Måste lämna dem idag! Och vika tvätt, diska, duscha och klä om till middagen med Engelskan och hennes man.

Efter middagen ska jag hämta sista tvätten och betala el/vatten-räkningen.

Sedan är det bara resten kvar ...

Badskor

Se, badskor, det behöver man nästan alltid när man vill bada i havet runt Smulan. Det är stenigt nästan överallt, och dessutom finns det sjöborrar runt en stor del av ön. Sjöborrar ska man inte trampa på! De är förfärligt och vasst taggiga med hullingar, dessutom kan taggarna vara giftiga.

Idag ville jag bada i havet. Det var alldeles för varmt att ligga intill poolen, med ca 30 grader i luften. Och för jobbigt att simma många meter ...

Jag gick ner till sjösidan nästan rakt ner från mitt hus. Där hittade jag Bokbytarna, det visste jag nästan i förväg ;). Men just där är det väldigt stenigt att gå i. Och sjöborrar.

Ve och fasa ... Jag hade glömt mina badskor! Mina kära gamla foppa-tofflor som är med mig i vått och torrt här på Smulan. Inget att göra, bara att gå hem och hämta dem, så snopet. (fast inte första gången).

Men Bokbytar-mannen är en rådig man, han. Han frågade genast vilken storlek jag hade i skor, och det var tyvärr 2 storlekar större än vad Bokbytar-frun har. Men jag fick gärna låna hans 46:or :)!
Det här var riktiga badskor, som sitter över hela foten och spänns täta runt foten med ett resårsnöre. Jag provade i alla fall - och det gick! Det blev en bit över bakom hälarna och såg lite lustigt ut, men det fungerade och de satt fast.

Vi fick bada i skift :). Och turas om med skorna. Och så hade jag halva havet med mig upp i den tomma halvan av skorna! Något hav fick inte plats när de satt på ägarens fötter.

Det var lite svårt att fotografera, men det är mina fötter till höger, och sko-ägarens till vänster.

 

Blomvakt

Till min förvåning - blomvakten jag behövde ordna ordnade sig helt plötsligt själv :).

Igår kväll pysslade jag med mina växter. Planterade om min svärmorstunga i en större kruka, slängde mitt mousmoulla(mispel)-försök till träd. Inte förrän jag tömde krukan förstod jag varför den blivit så ledsen på sistone. Jag har vattnat ihjäl det lilla trädet. Det var inte bra. Och jag kan inte sätta en ny kärna, Engelskan åt nämligen upp alla sina mispelfrukter själv i år. Inte en endaste en fick jag! Snålt ...

På väg ner för trappan med ledsna växter (mispeln var inte den enda) kom Herr Bolm hastigt ut från sitt kök och började gestikulera. Om jag inte har berättat om Herr och Fru Bolm tidigare, så är det mina grannar på samma våning. De kedjeröker. Oavbrutet. (ja, jag vet att det där blev en tautologi, men så är det!) Och röken kommer förstås in till mig. Jag vill inte ha den.

Åter till gårdagskvällen. Herr Bolm undrade ivrigt om han kunde få mina tomma krukor. Och en ledsen ampellilja. Och förresten - han vattnar gärna mina blommor i sommar när jag är i Sverige. Förklarade han. Med yviga gester och på en blandning av grekiska och engelska. Han hade redan tänkt ut det hela, förstod jag. Han visade att jag skulle ställa dem tätt intill mitt balkong-staket, och sedan låsa grinden in till mig. Och så ska han vattna dem genom staketet. Det tyckte han var en jättebra idé han kommit på :). Varje dag! skulle han vattna, lovade han. 2 gånger.

Visst är det snällt att erbjuda sig helt frivilligt?

Caretta Caretta

 

Det är namnet på den stora havssköldpaddan som rör sig i haven runt Grekland. Den är verkligen stor! Den kan bli 115 cm lång och väga mellan 75 och 160 kg. Bara för någon dag sedan berättade Engelskan att de haft följe med en havssköldpadda när de seglade längs kusten på väg hem till Smulan. Arten anses som starkt hotad!

Jag har bara sett mindre sköldpaddor, och det var för många år sedan ... Sonen och jag åkte 2 veckor till ön Zakynthos på västsidan av Grekland, och där kravlar sig många honor upp på en av stränderna och lägger sina ägg i hålor under sanden. Sedan lämnar hon äggen, och när äggen kläcks kravlar sig ungarna raka vägen till vattnet. Fantastiskt! Kanske är det därför rör det sig en hel del mindre havssköldpaddor runt södra delen av Zakynthos.

Vi hyrde en "cykelbåt" och cyklade ut en bit i vattnet. Tillsammans med en väldig massa andra! Då lyckades vi skymta ett par stycken i närheten av varandra :). Vi var helt fascinerade!

Idag på förmiddagen såg jag en riktigt stor Caretta. Tyvärr var den död, och sköljdes upp på den smala stranden vid strandpromenaden. Den VAR stor! Nästan en meter lång och väldigt kompakt. På ryggskölden hade små snäckor växt sig fast. Den väckte stor uppståndelse!

På väg hemåt ...

Den här veckan består mest av förberedelser inför hemresan. På lördag flyttar jag till Sverige igen, över sommaren. Jag längtar hem till familj och vänner efter 3 hela månader här - samtidigt vill jag stanna i min grekiska tillvaro.
Så dit har jag alltså nått: nu saknar jag det land jag inte befinner mig i, och vill inte lämna det land jag faktiskt befinner mig i.
Det kommer säkert att kännas likadant i augusti när jag gör den omvända resan.

Städning, skåps- och lådrensning, packning, inköp av småpresenter, skicka grytlappspaket, tömma kyl och frys, ordna för blommorna, ordna stortvätt, hej då-middagar, promenader på de vackraste ställena för att ladda själen med dofter och vyer och ljud ....
Och mera städning. Den tar aldrig slut, vilket land jag än befinner mig i!

Det är fullt upp nästan jämt.

Bada och simma vill jag ju också hinna med, så det är eftermiddagens uppgift :)

3 söndagar

Nu har det störtregnat och ösregnat och regnat 3 söndagar i rad här på Smulan. Ett väldigt ovanligt väder på en Grekisk Smula i juni. Tavernaägarna bara skakar på huvudet åt eländet - de förlorar förstås mycket pengar när det regnar på helgerna.

Redan när jag vaknade i morse hörde jag regnet - och fick studsa upp väldigt hastigt och bege mig ut på balkongen för att rädda alla stolsdynorna! Efter några timmar lugnade det sig så pass att jag kunde ta mig bort till bageriet. Iklädd min stora regncape för säkerhets skull! Med rejäl huva med kepsskärm på. Jag blev skrattad åt på vägen, kan jag säga! Först när jag passerade affären på hörnet - D där borta hade aldrig sett något liknande ... Men mellan skrattanfallen tyckte hon att den verkade bra. Och när jag sedan klev in på bageriet - då brast de också ut i skratt! Det bjuder jag på :).

Det var mycket folk på bageriet, jag tror alla passade på när det regnade lite mindre. Flera kunder kom in och hälsade: Kalí Ximóna! På svenska: Ha en bra vinter! :)
Lite undrande blev jag, men fick förklarat för mig att allt det här regnandet är vinterväder. Grekisk sarkasm, alltså :).

Efter min sena frukost la jag mig för att läsa lite. Och vaknade efter en timme! Med lite nya krafter påbörjade jag sorteringen inför hemresan (jag åker hem på lördag).

Till och från har det regnat hela dagen, så jag bjöd hit Bokbytarna på kaffe och fotovisning. De kom i en liten regn-paus. Bara en stund senare vräkte det ner igen.

Regnet lockar fram myggorna, tyvärr. Bara medan jag skrivit här en stund har jag slagit ihjäl 11 myggor! Och missat lika många, säkert. Men nu råkade jag slå sönder myggsmällaren, så de får vara till senare.

Mina favorit-tanter

Här i Byn finns två söta tanter, som jag blir så glad att se :)

Favorit-tant nr 1 bor på samma gata som jag, på andra sidan plåtslagaren. På hennes tomt finns det två små hus och det främre, ute vid gatan, hyr hon ut.

Jag vet inte vad hon heter, men jag möter henne ofta nere på gatan. Hon går så sakta, så sakta, med en rejäl käpp att stöda sig på. Ofta med den traditionella ö-sjaletten i gult om huvudet, men under har hon vackert gråsvart hår uppsatt i en knut. Hennes son har en av de små livsmedelsaffärerna i Byn, så hon brukar ta sig en promenad dit på förmiddagen. Där sitter hon sedan ett par timmar på en stol bredvid kassan. Och ser så fin ut :)

När vi möts ler hon stort mot mig, sitt helt tandlösa leende. Hon klappar alltid om mig lite och undrar hur det är med mig. Ibland får jag en liten present, en kvist blommande blåregn eller en liten citron.
Eftersom Smulan är så liten är de flesta släkt med varandra på något vis - tanten är storasystertill  Stora Hotellet-ägaren A.

Favorit-tant nr 2 bor egentligen inte här - hon bor i Södra byn. Men det tog mig ett par år att förstå! Hennes dotter bor borta vid vägkorsningen, och hämtar sin mamma flera gånger i veckan. Så sitter hon där, min tant (även hon med dem gula sjaletten ibland), uppe på balkongen och tittar ut på Byn och människorna som passerar förbi. Hon vinkar alltid till mig och ropar ner till mig: Hur mår du idag? - Jo tack, ropar jag, det är bra. Hur är det med er? Det är bra, ropar hon och vinkar lite till :)

Jag har aldrig sett henne annat än sittande - förrän häromdagen, då jag kom nerifrån byn precis när dottern hjälpte henne att gå in i huset. En väldigt liten tant, som blir ännu kortare eftersom hon inte kan räta upp sig. Hon gick framåtböjd nästan i rät vinkel!

Termometern rapporterar

Vid lunchtid var pool-vattnet 25 grader. Luften i skuggan var 30 grader och i solen 45 grader.

Bara så att ni vet.

Tidig morgon i byn...

Redan vid 7 vaknade jag, det är så skönt. Det finns en ro över hela byn vid den tiden, en stillhet som för mig är ren njutning.

Vid 8 gick jag ner för att köpa färskt frukostbröd - och det var redan varmt, 29 grader! På gatan mötte jag 4 ankor och en gråsparv, de drack vatten från en liten pöl sedan någon spolat sina trappor lite tidigare på morgonen. Gråsparven såg verkligen ut som "kusinen från landet" i sin litenhet :).

Bokbytarna var också uppe redan och ville ha bröd till frukosten, så trevligt att heja lite i morgonbestyren.

På väg ut från bageriet bestämde jag mig för att gå en omväg hem för att njuta av morgonen lite till innan det blev för varmt. Det var klokt tänkt, men jag skulle nog gått ännu tidigare för att kunna komma undan värmen ...

Funderingar ...

Spridda tankar har vandrat runt i bakhuvudet de här månaderna jag bott på min lilla grekiska Smula. Den gemensamma tråden i det spretiga är att jag gillar att skriva! Jag gillar att deltidsbo i Grekland, och jag gillar Smulan där jag känner mig mera hemma och mera rotad för varje år.

Jag tror att första tanken jag fick kom ur en historia jag fick höra, om ett engelskt par som bodde här på Smulan under en tid för ganska länge sedan. Hon hade vittnat i en välkänd mordrättegång i England och vittnade med stor risk för sitt eget liv. Paret levde sedan skyddade i England men blev hittade, åtminstone en gång. Då beslutade de sig för att fly utomlands, och hamnade här. De undanbad sig hjälp av den engelska polisen eftersom de inte lyckats skydda dem. Här blev de betraktade som ganska udda - speciellt kvinnan, som gick iväg till sovrummet varje gång de fick besök i huset. Jag kan bara tänka mig vilka rykten som gick på ön...
Efter något år spårades de upp av den engelska polisen, som kom på besök. Då packade de över natten och försvann - okänt vart. Det gissas att de for tillbaka till England.

Den här historien fick mig att häpna över vilka otroliga saker människor kan ha varit med om, och minnas andra historier jag hört genom åren. Den gamle mannen som vaktade gränsen i Berlin under andra världskrigets slut, mot ryssarna. Spionen som varit anställd för Nato. Osv osv.

Då tänkte jag att man borde skriva en bok om en del av dessa människor som under en längre eller kortare tid varit en del av livet på ön - kanske utifrån öns perspektiv. Tänkte jag.

Sedan har andra idéer krupit fram. Som att berätta om familjerna här på ön. Som att porträttera, i ord och bild, de äldre på ön. Som att  skriva en ny Smulan-bok, typ ö-guide. Den som finns är från 1996 och hopplöst tråkig.

Som att göra en fotobok med gamla och nya bilder, på byggnader och miljöer. Som (fast den idén är inte min, den är faktiskt den gamle soldatens!) att skriva en liten guide, med bilder, över vandringslederna på ön.

Många grader!

En dag på stranden ...
Termometer-rapport: 31grader i luften och 22 grader i vattnet. En härlig eftermiddag med virkning och Bokbytarsällskap, i skuggan under parasollet. Med ett ljusblått hav framför ossoch en liten bris som svalkade oss.  Två gånger badade och simmade jag minsann, trots att jag är en Badkruka av rang... Kan inte bli bättre än så här, tror jag :).

Nu är klockan över 9 på kvällen, och utomhus har jag 29 grader. Inomhus är det svalast i sovrummet, där är det 31 grader. Här i köket är det 34 och jag sitter rakt upp och ner och svettas! Totalt vindstilla har jag - då blir det varmt!

Minimara på Smulan

 

Årets upplaga (den 4:e i ordningen) av Smulans Minimara på 13 km ägde rum i lördags kväll. Jag var anmäld som frivillig trafikdirigent medan loppet pågick. Min hyresvärd P är en av huvudarrangörerna, och det var han som anmälde mig ;). Han undrade bara om jag var här. Han vet förstås att jag gärna deltar och bidrar.
Det var en härlig folkfest - jag är inte helt säker på antalet löpare, men en god vän till mig anmälde sig dagen innan start och fick nr 790 på sin nummerlapp. Loppet blir mer etablerat för varje år, jättekul!
Först startade Barnloppet (tyvärr kom vinnaren från Stora Grannön), sedan ett 5-kmlopp och strax efter det Minimaran. Maran gick från "min" By längs havet förbi och upp genom Stora Grannbyn och vidare ner till Södra byn. Dit ner är det backigt! Brant uppför och ännu mera brant nedför - och förstås det omvända på tillbakavägen. Så det är tuffa 13 km!
Bästa man sprang på 52 minuter, bästa kvinna på 1.02. Stor prisutdelning blev det nere på by-torget med pokaler och blommor, utdelat av Smulans borgmästaren. Vi är naturligtvis väldigt stolta över att öns dykare kom in som 4:a i herrdelen :).
Trafikdirigerandet gick riktigt bra, förutom att ett par förare blev rejält irriterade på mig. Och min medhjälperska K, 15 år gammal och grekisktalande :)  Vi hade också sällskap av en livräddare, i fall någon skadade sig i närheten av oss. Lätt att falla på de ojämna vägarna!

  
En man på scooter lurade oss och körde vidare istället för att svänga tillbaka. När vår långe taxichaufför kom med sin vita buss full av turister, var det inte lätt, ska jag säga. Vi fick ringa till polisen för att de skulle meddela honom att han inte kunde köra mitt i loppet, han heller. Vilket de gjorde per telefon.





                                       
Igår fortsatte idrottandet. Då var det dags för Havssimningen, den 3:e i ordningen. Den behövde ingen arbetsinsats från mig, så den beskådade jag från balkongen med en tekopp i handen.

Senare på dagen började det ösregna, blixtra och åska- men då hade de flesta deltagarna hunnit lämna vår Smula.

Sommardagar

Hit ner har sommaren kommit tillbaka, med sol och närmare 30 grader. Idag har jag badat i havet igen :). Man får sig en liten köld-chock när man kliver i, men med lite simning går det att bli varm igen på några minuter. Friskt, klart vatten och ljuvligt skönt! Egentligen mycket trevligare och en större njutning jämfört med pool-simmandet, men det är så mycket svårare att simma 1000 meter (som jag gärna gör) utan en uppmätt sträcka. Och det är också svårare att ta sig i och ur havet ;)

I förmiddags var jag först på en väldigt svettig promenad, och sedan nere i bageriet för att visa Bagaren och Bagarfrun de bilder jag tog på dem under vår busstripp. Bagaren var särskilt förtjust i bilden på dem tillsammans med (statyn av) Onassis. Jag börjar få en helt annan bild av vår numera halvt om halvt tandlösa Bagare ... Humor, charm (!) och en stor förmåga att bjuda på sig själv!

Ikväll har jag ätit ute, på en av mina favorit-tavernor. Jumboräkor (säkert inte alls bra för miljön jag annars försöker vara rädd om) i tomat- och fetaostsås - mmmm .... Trevligt sällskap hade jag av Bokbytarna som anlände till byn i går. Så nu är vi uppdaterade om det mesta, tror jag.

Imorgon är jag bjuden på grillfest i Stora Grannbyn. Det blir säkert trevligt det också!

Igen ...

Det här är inte roligt alls. Terrorattack efter terrorattack, helg efter helg. Så här vill inte jag att livet ska vara! Jag blir så trött ...

Dessa unga arga män, som använder religion som anledning att hata. Dessa manipulerande och maktlystna förebilder som uppmuntrar till hat och feltolkningar. I många länder och i olika religioner, vid olika tidpunkter genom historien. Just nu islam, men det kunde förstås vara vilken som helst.

Uppväxt på det blommiga 70-talet som jag är, tror jag förstås mera på samtal och respekt och värme. Människor emellan, religioner emellan och länder emellan.

Om alla vapen kunde skrotas tror jag att världen skulle bli en betydligt bättre värld att leva i. För alla oss. Istället kan vi använda pengarna, teknologin och vapenfabrikerna till saker som bygger upp istället för att förstöra. Ett bra sätt att hjälpa människor att kunna stanna kvar i det land de vill stanna i istället för att tvinga dem att fly. Och mindre utrymme för rotlöshet och obalans. Och hat.

Så tänker jag, så här efter en ledsam söndag när det rapporterats från London hela dagen. Igen ...

31 Grader!

Snabba ryck på (i) termometern. 31 grader hade vi i eftermiddags och jag har badat i havet för första gången i år. Det var kallt, kan jag säga, men uthärdligt. Utan att förfrysa mig stannade jag i vattnet 5-10 minuter och plaskade lite förnöjsam omkring :). I omedelbar närhet av stranden, förstås.

Ikväll åt jag hämt-mat på havsbalkongen. Där var det bara 25 grader när solen gått ner och det var kolmörkt. Med en liten sval bris var det jätteskönt. Nackdelen var bara att myggorna plötsligt blev jättesugna de också. På mig, som middag.

Engelska Promenadkompisens man har varit här idag och hantverkat lite. Jag har länge velat ha upp ett par fina krokar innanför ytterdörren, till ev. jacka och tygkassen jag har när jag handlar. Krokar hittade jag på Jumbo för ett par veckor sedan, och idag kom de upp på väggen :). Medelst borrmaskin.
Tygkassen hänger där redan, fast jackan är inhängd i garderoben för säsongen.

Har jag gjort något mera? Nej. Inte idag. Jo, jag har ju promenerat en timme i värmen. Det var varmt!

Rapport från en liten Smula

Nu har vädret slagit om! Nästan 30 grader idag, och gassande sol. Natten som gick hade jag 27,5 grader i sovrummet - jämfört med 20,5 grader natten före! Ikväll har jag luftkonditioneringen igång, helt nödvändigt.

Det är rätt fullt på Smulan den här veckan. England har "mitt-terminslov", vilket innebär att engelska barnfamiljer beger sig hit (eventuellt även till andra platser i världen, men det känns inte så) för att barnen ska få bada i poolen. Från kl 9 på morgonen till kl 7 på kvällen. Mestadels alla barn hela tiden, men om några kroknar fylls det genast på med nya, utvilade ;). Daglig motionssimning som dessutom skulle svalka lite? Glöm det!

Idag har det varit bröllop också, ett engelskt par har jag förstått. När jag gick en liten kvällsrunda tidigare passerade jag strand-baren där bröllopsfesten hålls och kunde höra lite av brudens tal.

Nästa lördag, den 10:e, är det dags för Smulans minimaraton. Jag blev tillfrågad redan tidigt om jag ville hjälpa till, och  ska på informationsmöte hos polisen på torsdagen. I år är det tydligen ganska väl bemannat/bekvinnat, men ett par till kan säkert behövas (naturligtvis ett meddelande till Bokbytarna, som kommer på måndag och bosätter sig i sitt lilla hus på taket). Trots att de inte är här, har jag kommit på mig själv ett par gånger med att titta uppåt efter den svenska flaggan de alltid sätter upp. Ungefär, faktiskt, som när den gamle kungen anlände till sitt sommarslott Sofiero utanför Helsingborg, när jag var liten. Då hissades flaggan på slottet :).

För att ingen besvikelse ska uppstå, meddelas också att den pyttelilla favorit-tavernan G på gatan ner mot torget har slagit igen och ersatts av en smyckeaffär. Hittills har jag inte lyckats ta reda på varför.

Tågpersonal strejkar för tillfället, men som tur är har Smulan inga tåg att ställa in.

För övrigt börjar jag längta hem till familj och vänner. Särskilt saknad är Unga Damen, som ju brukar komma hit ner en runda i början på sommarlovet. Men ännu är det inte klart hur det blir med sommarjobb för hennes del - dessutom är priset på flygbiljetter förfärligt för närvarande. Med Norwegian kostar en enkelresa runt 5000 kr (kollat för 2 dagar sedan). HUH, säger jag bara. Billigare med SAS, men ändå runt 3000 kr :(.