Om inte helt underbar ...
Idag är det studentbal i staden där alla i min familj bor utom jag. Och Unga Damen är på bal! Med allt vad det innebär av förberedelser: Balklänning, skor, handväska, smycken, solbränna (det har solats mycket de senaste varma veckorna), håruppsättning (tog över två timmar i dag på förmiddagen) extratjusig make up och snygga naglar.
Transport ner till torget i centrala sta'n skedde medelst buss - det är omöjligt att komma fram med bil en sådan dag. 700 studenter med föräldrar, syskon och andra anhöriga ... Där minglades det och fotograferades det i parti och minut både länge och väl. De har haft sådan tur med vädret - solsken och varmt även idag! Nere på torget hade Unga Damen med sig både pappa och hans sambo med dotter och mamma. Och sin Gamla-Mormor, min mamma, alltså. Hon hade minsann letat fram sin gamla analoga kamera och satt film och batterier i den - hon ville föreviga stunden.
Som tur är (för mig) så fotograferade Sonen (pappan) med en lite nyare teknik -så jag kunde få se henne med nästan ingen fördröjning alls :).
Hon var så vacker! Hon strålade i sin fina klänning, och såg så glad ut.
Jag bjöd däremot på en taxi upp till den fina parken där själva banketten och balen går av stapeln - det går specialbussar - men 700 studenter är mycket! Är lika med att det blir lååång väntan på att få en plats på en överfull buss i 30 graders värme, med risk att makeup-en rinner ...
Här nere i Grekland sitter ju jag och försöker följa med så gott det går. Jag har förstås missat mycket, men tack vare skype har jag kunnat berätta för Unga Damen och hennes väninna att lokaltidningen var på plats och fotograferade så många studenter de hann.
Min underbara linslus letade upp fotografen och lyckades bli fotograferad minst 8 gånger! Bra jobbat, eller hur? Eftersom fotografen la ut bilderna på tidningens hemsida direkt, så kunde jag nästan vara med i "realtid". Så roligt :).
Nu har hon inte hörts av på ett par timmar, och jag hoppas att hennes kväll blir magisk! 3-rätters middag med vin, vals och pardans - och sedan är det dags för efterfest! Till den ska hon hem och byta till något enklare än en hellång balklänning ...
torsdag 31 maj 2018
onsdag 30 maj 2018
Värme både här och där
Idag har vi haft 29 grader - vilket enligt min mamma är detsamma som hon har hemma i södra Sverige. Hon ringde på morgonen. Det är varmt!
Jag simmade i poolen tidigt idag - innan alla skollediga engelska barn lade beslag på allt vatten - varmt och gott där också! jag kollade inte, men det var varmare där idag än de 26 grader jag mätte upp för några dagar sedan. Och även om jag höll mig under ett parasoll resten av tiden, så var det nästan så jag blev lite yr i mössan. Lite huvudvärk också. Det dricks väldigt mycket vatten här just nu!
Det har nog inte varit svalare inne på fastlandet, där Bokbytarna sitter fast idag pga strejk. Säkert tillsammans med väldigt många andra! De skulle passa på att köpa ett nytt parasoll, sa de - de fick nog fälla upp det som solskydd på vägen till hotellet. Tänker jag mig, och fnissar vid tanken :).
Något nytt har jag inte kunnat hitta angående strejken, så det jag sade i mitt förra inlägg gäller.
I morgon är det bal-dag hemma i Sverige, för Unga Damen. Och jag är inte hemma och får se henne i all hennes glans. Jag ska i alla fall få vara med via skype under förberedelserna, det ser jag fram emot :)
Jag simmade i poolen tidigt idag - innan alla skollediga engelska barn lade beslag på allt vatten - varmt och gott där också! jag kollade inte, men det var varmare där idag än de 26 grader jag mätte upp för några dagar sedan. Och även om jag höll mig under ett parasoll resten av tiden, så var det nästan så jag blev lite yr i mössan. Lite huvudvärk också. Det dricks väldigt mycket vatten här just nu!
Det har nog inte varit svalare inne på fastlandet, där Bokbytarna sitter fast idag pga strejk. Säkert tillsammans med väldigt många andra! De skulle passa på att köpa ett nytt parasoll, sa de - de fick nog fälla upp det som solskydd på vägen till hotellet. Tänker jag mig, och fnissar vid tanken :).
Något nytt har jag inte kunnat hitta angående strejken, så det jag sade i mitt förra inlägg gäller.
I morgon är det bal-dag hemma i Sverige, för Unga Damen. Och jag är inte hemma och får se henne i all hennes glans. Jag ska i alla fall få vara med via skype under förberedelserna, det ser jag fram emot :)
måndag 28 maj 2018
Senaste strejknytt
Sammanfattning - alla båtar ligger still på onsdag 30/5. Bussar i Aten och Pireus sägs gå mellan 9 och 21 på onsdag, inga bussar går på torsdag 31/5.
Till detta kommer att flygledarna i Aten troligen kommer att sympatistrejka mellan 10 och 13 på onsdag 30/5. Hur många flyg som kommer att påverkas vet jag inte, men det verkar som om det berör både inrikes och utrikes flyg.
Till detta kommer att flygledarna i Aten troligen kommer att sympatistrejka mellan 10 och 13 på onsdag 30/5. Hur många flyg som kommer att påverkas vet jag inte, men det verkar som om det berör både inrikes och utrikes flyg.
Svettigt värre ...
Idag har det varit VARMT. 28 grader redan vid 10-tiden när jag gick upp till poolen. För att lägga mig i skuggan, naturligtvis! Ingen vind, knappt ens den vanliga eftermiddagsbrisen.
Ner i vattnet kunde jag inte heller komma på flera timmar. Det är skollov i England den här veckan, oklart varför, vilket innebär att hela släkter dyker upp med en massa barn. Som badar oavbrutet naturligtvis. Äter lunch gör de oftast i skift, så det är alltid minst 6 barn i vattnet. Fast jag lyckades snika åt mig en halvtimme nästan ensam vid 2-tiden, så jag simmade 750 m c:a.
Drack en kopp kaffe och gick hem för att sitta med min virkning på havsbalkongen som var garanterat i skugga. Inte mycket svalare för det ...
Mina storrökande grannar Herr och Fru Bolm rustar sig för värmen. När jag var nere med soporna för en stund sedan (jo, jag började röra på mig lite smått vid 8-tiden) stannade flaskleverantören här nedanför, och frågade mig hur många lägenheter det fanns i huset? 3 st, varav 2 däruppe, svarade jag. Hmm, hur visste han vilken av dem han skulle leverera till? Enkelt - jag bor i den ena och det är inte till mig :). Ahh, tack! Allt detta på grekiska, jag känner mig så duktig!
Sedan började han bära upp vatten på 1,5 litersflaskor. 10 förpackningar med 6 flaskor i varje, och en förpackning med 20 st halvlitersflaskor. 100 liter vatten, på flaska. Grannarna Bolm verkar inte veta att kranvattnet går att dricka här på ön ... För att inte tala om alla dessa plastflaskor!
Jag erkänner mig skyldig till 1 stor flaska idag - den köptes och gick åt uppe vid poolen. Annars har jag vanligtvis bara 3 flaskor, två med dricksvatten och en till att vattna blommorna med.
Jag har så snälla vänner :). Jag bad om en söndags-DN, att levereras av Bokbytarna på torsdag när de troligen kommer att lyckas ta sig ut till Smulan, trots strejkerna. Bara ett par timmar senare var den inhandlad! Åhh, vad jag ska njuta av flera timmars prassel och korsord och svenska nyheter på papper.
Ner i vattnet kunde jag inte heller komma på flera timmar. Det är skollov i England den här veckan, oklart varför, vilket innebär att hela släkter dyker upp med en massa barn. Som badar oavbrutet naturligtvis. Äter lunch gör de oftast i skift, så det är alltid minst 6 barn i vattnet. Fast jag lyckades snika åt mig en halvtimme nästan ensam vid 2-tiden, så jag simmade 750 m c:a.
Drack en kopp kaffe och gick hem för att sitta med min virkning på havsbalkongen som var garanterat i skugga. Inte mycket svalare för det ...
Mina storrökande grannar Herr och Fru Bolm rustar sig för värmen. När jag var nere med soporna för en stund sedan (jo, jag började röra på mig lite smått vid 8-tiden) stannade flaskleverantören här nedanför, och frågade mig hur många lägenheter det fanns i huset? 3 st, varav 2 däruppe, svarade jag. Hmm, hur visste han vilken av dem han skulle leverera till? Enkelt - jag bor i den ena och det är inte till mig :). Ahh, tack! Allt detta på grekiska, jag känner mig så duktig!
Sedan började han bära upp vatten på 1,5 litersflaskor. 10 förpackningar med 6 flaskor i varje, och en förpackning med 20 st halvlitersflaskor. 100 liter vatten, på flaska. Grannarna Bolm verkar inte veta att kranvattnet går att dricka här på ön ... För att inte tala om alla dessa plastflaskor!
Jag erkänner mig skyldig till 1 stor flaska idag - den köptes och gick åt uppe vid poolen. Annars har jag vanligtvis bara 3 flaskor, två med dricksvatten och en till att vattna blommorna med.
Jag har så snälla vänner :). Jag bad om en söndags-DN, att levereras av Bokbytarna på torsdag när de troligen kommer att lyckas ta sig ut till Smulan, trots strejkerna. Bara ett par timmar senare var den inhandlad! Åhh, vad jag ska njuta av flera timmars prassel och korsord och svenska nyheter på papper.
söndag 27 maj 2018
Ett litet projekt
Jag gillar ju att virka, något jag gjort mer eller mindre i hela mitt liv. Jag tror att jag var runt 6-7 år när mormor lärde mig. De senaste 15 åren har jag virkat grytlappar i parti och minut åt en känd textildesigner - det mest intensiva året gjorde jag över 600 grytlappar! Mycket gick på export till olika länder, men främst Japan.
Nu har intresset sinat, och min designer går mot pension, så de beställningarna har upphört. Till min ledsnad - vad ska jag göra nu? Och det lilla tillskottet till Greklandskassan är också saknat! Ni vet - alla bidrag räknas ...
Nu har jag hittat ett nytt litet projekt - ett pyttelitet! Familjen som äger huset jag bor i, de äger också 2 små hotell och ett snabbmatsställe. Det ena hotellet ligger precis bakom mitt hus, det andra bara 50 meter härifrån.
Yngste sonen i familjen har tagit över själva driften av hotellen sedan 2 år tillbaka, även om de alla hjälps åt med allting. De bygger upp en stil och ett rykte, som personligt, familjärt och ganska lyxigt.
Yngste sonen och jag har nu startat ett (väldigt) litet projekt tillsammans :). Jag har virkat några små nyckelringar, som han säljer i receptionen, och så delar vi på vinsten. Vi har börjat i väldigt liten skala - han har beställt 7 st nyckelringar. Jag virkar små ugglor, kottar och ryggsäckar, hur söta som helst. Han marknadsför dem som handgjorda souvenirer.
Igår kväll/framåt natten, när jag var på väg hem från en underbar middag på Stora Grannön, möttes vi på en gata nere i byn. Han tvärstannade motorcykeln, och gjorde "highfive" med mig - han hade sålt den första nyckelringen! Jättekul :). Bara 6 kvar att sälja ...
Hade jag nu haft en kamerasladd som fungerar hade jag kunnat visa dem också!
Nu har intresset sinat, och min designer går mot pension, så de beställningarna har upphört. Till min ledsnad - vad ska jag göra nu? Och det lilla tillskottet till Greklandskassan är också saknat! Ni vet - alla bidrag räknas ...
Nu har jag hittat ett nytt litet projekt - ett pyttelitet! Familjen som äger huset jag bor i, de äger också 2 små hotell och ett snabbmatsställe. Det ena hotellet ligger precis bakom mitt hus, det andra bara 50 meter härifrån.
Yngste sonen i familjen har tagit över själva driften av hotellen sedan 2 år tillbaka, även om de alla hjälps åt med allting. De bygger upp en stil och ett rykte, som personligt, familjärt och ganska lyxigt.
Yngste sonen och jag har nu startat ett (väldigt) litet projekt tillsammans :). Jag har virkat några små nyckelringar, som han säljer i receptionen, och så delar vi på vinsten. Vi har börjat i väldigt liten skala - han har beställt 7 st nyckelringar. Jag virkar små ugglor, kottar och ryggsäckar, hur söta som helst. Han marknadsför dem som handgjorda souvenirer.
Igår kväll/framåt natten, när jag var på väg hem från en underbar middag på Stora Grannön, möttes vi på en gata nere i byn. Han tvärstannade motorcykeln, och gjorde "highfive" med mig - han hade sålt den första nyckelringen! Jättekul :). Bara 6 kvar att sälja ...
Hade jag nu haft en kamerasladd som fungerar hade jag kunnat visa dem också!
lördag 26 maj 2018
Pingsthelg och radiosändning
På måndag är det helgdag här i Grekland, när det är dags för den grekiska pingsten, en långhelg för grekerna. Då ger man sig ut på öarna för att koppla av. Smulan ligger ju så nära fastlandet att vi är en av de öar som får många besökare. Eftersom påsken här var en vecka senare än den svenska, så blir pingsten också en vecka sen.
Bilfärjan som anlände till Smulan för ett par timmar sedan hade med sig 800 passagerare! Nästan som i augusti, ju. Det är många på en ö som har c:a 1000 invånare :). Och det kommer ännu en färja alldeles strax, och ytterligare en senare idag sent. Lägg till att det kommer besökare med svävarna också, sammanlagt 7 st svävare anländer idag. Och en liten Ö-båt.
Ikväll blir det också härligt ståhej ner vid torget här i byn. En av souvenirbutikerna har ordnat en kväll med en radiostation som kommer hit ut och sänder, och det ska visst bli lite olika aktiviteter där nere. Jättekul!
Tyvärr kan jag inte närvara, hur kul det än hade varit att se alltihop. Jag ska åka över till Stora Grannön tillsammans med några vänner (internationella sådana), och där ska vi äta en god middag någonstans. Ö-båten är chartrad för att transportera folk över och tillbaka från Stora Grannön för evenemanget, och då passar vi på att åka med "tomturerna". Mot biljett, förstås!
Nu tutar bilfärjan ihärdigt, det är dags för nästa invasion :) 20 minuter försenad är den - det blir den alltid när den har många passagerare.
För övrigt har jag varit hos min granne hårfrisörskan idag. Nu har jag blivit av med det värsta trasslet, och håret går att kamma igen :).
Bilfärjan som anlände till Smulan för ett par timmar sedan hade med sig 800 passagerare! Nästan som i augusti, ju. Det är många på en ö som har c:a 1000 invånare :). Och det kommer ännu en färja alldeles strax, och ytterligare en senare idag sent. Lägg till att det kommer besökare med svävarna också, sammanlagt 7 st svävare anländer idag. Och en liten Ö-båt.
Ikväll blir det också härligt ståhej ner vid torget här i byn. En av souvenirbutikerna har ordnat en kväll med en radiostation som kommer hit ut och sänder, och det ska visst bli lite olika aktiviteter där nere. Jättekul!
Tyvärr kan jag inte närvara, hur kul det än hade varit att se alltihop. Jag ska åka över till Stora Grannön tillsammans med några vänner (internationella sådana), och där ska vi äta en god middag någonstans. Ö-båten är chartrad för att transportera folk över och tillbaka från Stora Grannön för evenemanget, och då passar vi på att åka med "tomturerna". Mot biljett, förstås!
Nu tutar bilfärjan ihärdigt, det är dags för nästa invasion :) 20 minuter försenad är den - det blir den alltid när den har många passagerare.
För övrigt har jag varit hos min granne hårfrisörskan idag. Nu har jag blivit av med det värsta trasslet, och håret går att kamma igen :).
torsdag 24 maj 2018
Nu blir det busstrejk också
De fackanslutna bussförarna inne i Storstaden och Hamnstaden har bestämt sig för att sympatistrejka i nästa vecka. Så till båtstrejken på onsdag 30 maj kan vi nu lägga att bussarna endast går mellan 09 och 21 på onsdag, och inte alls på torsdagen. Flygbussarna till och från flygplatsen påverkas också.
Det blir inte särskilt lätt att transportera sig de här dagarna.
Det man protesterar emot är bl a åtstramningar, hög arbetslöshet och alltför hård beskattning.
Jag vet att jag har sagt det tidigare - men: den absolut vanligaste dagen för strejker här i Grekland är onsdagar. Det kan strejkas andra dagar, men onsdagar är i särklass den osäkraste dagen.
Med det sagt så har jag själv försökt ta mig hit en onsdag ... Det blev strejk då också, och jag fastnade på fastlandet.
Det blir inte särskilt lätt att transportera sig de här dagarna.
Det man protesterar emot är bl a åtstramningar, hög arbetslöshet och alltför hård beskattning.
Jag vet att jag har sagt det tidigare - men: den absolut vanligaste dagen för strejker här i Grekland är onsdagar. Det kan strejkas andra dagar, men onsdagar är i särklass den osäkraste dagen.
Med det sagt så har jag själv försökt ta mig hit en onsdag ... Det blev strejk då också, och jag fastnade på fastlandet.
Hinder
Vilken otur jag har ... Precis packat ner allt i badväskan, lite sen idag eftersom jag cyklade till Stora Grannbyn tidigare på förmiddagen. Och hör något - lyssnar lite till, nej det var nog en bil - och så hör jag åskmuller från andra sidan ön! Det blir nog ingen simtur idag heller.
De där elektroniska misslyckandena verkar hålla i sig. Anledningen till min cykeltur var att jag fått ett mail i morse från Engelskan, där hon undrade om jag var ok? Hon hade mailat i lördags kväll och inte fått något svar. Eftersom jag visste att jag svarat direkt via min webmail, så förstod jag att hon inte fått det. Och hennes telefonnummer är förstås försvunnet tillsammans med alla andra telefonnummer i fabriksåterställningen jag gjorde i telefonen häromdagen.
Så, jag fick göra som på den gamla goda tiden när en ville något: ta mig dit personligen! Hon hade helt riktigt inte fått mitt svarsmail. Nu är vi lite bekymrade, bara. Vi vet inte om det är min webmail som inte fungerar när jag skickar, eller hennes mail som vilar sig lite.
Hon hade faktiskt inte fått några mail alls sedan i lördags, insåg hon. Och jag har även skickat ett par mail med bilder till Bokbytarna som jag inte fått svar på, så kanske är det min webmail som är problemet. Inte så att de måste svara, men i det här sammanhanget börjar jag ju undra :)
Jag vågar knappt säga det - men det enda som fattas nu är att datorn också går sönder.
Min kamerasladd är i alla fall beställd, rapporterade Sonen idag.
Nytt mulller bortom berget, fast ett lite mindre muller.
De där elektroniska misslyckandena verkar hålla i sig. Anledningen till min cykeltur var att jag fått ett mail i morse från Engelskan, där hon undrade om jag var ok? Hon hade mailat i lördags kväll och inte fått något svar. Eftersom jag visste att jag svarat direkt via min webmail, så förstod jag att hon inte fått det. Och hennes telefonnummer är förstås försvunnet tillsammans med alla andra telefonnummer i fabriksåterställningen jag gjorde i telefonen häromdagen.
Så, jag fick göra som på den gamla goda tiden när en ville något: ta mig dit personligen! Hon hade helt riktigt inte fått mitt svarsmail. Nu är vi lite bekymrade, bara. Vi vet inte om det är min webmail som inte fungerar när jag skickar, eller hennes mail som vilar sig lite.
Hon hade faktiskt inte fått några mail alls sedan i lördags, insåg hon. Och jag har även skickat ett par mail med bilder till Bokbytarna som jag inte fått svar på, så kanske är det min webmail som är problemet. Inte så att de måste svara, men i det här sammanhanget börjar jag ju undra :)
Jag vågar knappt säga det - men det enda som fattas nu är att datorn också går sönder.
Min kamerasladd är i alla fall beställd, rapporterade Sonen idag.
Nytt mulller bortom berget, fast ett lite mindre muller.
onsdag 23 maj 2018
Båtstrejk!
Det kommer att vara båtstrejk i nästa vecka. 30 maj går bara den allra tidigaste morgonbåten härifrån Smulan in till fastlandet, sedan är det 24 timmars strejk. Jag misstänker att det är precis den dagen Bokbytarna har tänkt sig att anlända, men planerna får nog justeras lite. Jag ska hålla koll :)
Första färjan ut hit går 8.50 på torsdagen. Titta in på openseas.gr - onsdagen skiner alldeles vit, tyvärr.
Första färjan ut hit går 8.50 på torsdagen. Titta in på openseas.gr - onsdagen skiner alldeles vit, tyvärr.
Fasligt upptagen!
Jag är ledsen, men här hinns det inte med något skrivande! Säsongen har nämligen börjat.
Vilken säsong? Vattenmelonsäsongen, förstås! Äääntligen har vattenmelonerna på Peloponessos mognat och finns att köpa i min kvartersbutik. Lyckan är nästan fullkomlig :) Här kånkas det hem melon, och här äts det melon. Och bara lite mera melon. Och bara en liten bit till ...
Det är vad jag gjort de senaste dagarna - ätit melon :). Det tar ju ett tag att bryta sig in i dem också, eller hur? Jag har i alla fall lyckats klämma in lite mera foto-sorterande och organiserande av alla dessa bilder jag samlat i datorn, vilket gett mig ca 8 Gigabyte mer minnesutrymme. Fylld till bristningsgränsen på drygt ett år ... (det där extra minnesutrymmet skulle jag behöva i mitt eget huvud också, faktiskt)
Idag på förmiddagen bestämde jag för att ta en simtur uppe i poolen, jag skulle bara skicka iväg ett mail först. Då gick strömmen. Helt oförhappandes, som min mormor alltid sa när något oväntat inträffade. Inge stolplappar om planerat underhåll. Ingen ström i hela byn, förstod jag när jag vandrade iväg upp emot poolen. Fru Kvartersbutik var inte glad - de hade just fått leveransen av kylvaror som skulle packas in.
Uppe vid poolen hittade jag min skotske vän, han hade precis simmat sina längder. Jag slog mig ner och pratade en stund, bl a om strömavbrottet, förstås. Jag förstod att strömmen återvänt när min telefon ringde! Det var Kollegan hemifrån, med diverse vardagsnytt - så mysigt! Medan jag pratade med henne började det mulna till. Och så kom ett antal åskmuller - närmre och närmre. Vi flyttade raskt in oss i tavernan, skotske vännen och jag! Ösregnet kom efter bara några minuter, så då gav jag upp om simturen och köpte en toast till lunch. Tur att jag vaknade tidigt idag och fick en liten morgonpromenad.
Vid fortsatt pratande med Skotten insåg jag att det var ju idag jag var inbjuden till ett lite blygsamt firande av en 19-årig bröllopsdag! Tur att han också var bjuden - annars hade jag missat det helt! Så ett par trevliga timmar tillsammans med tyskar och engelsmän/kvinnor och tillsammans med en del Prosecco också ;).
Det är inte jätte-ofta jag blir på pickalurven sådär mitt på eftermiddagen. Men efter ett par timmar där kände jag att nu var det dags att gå hem och vila :).
Vilken säsong? Vattenmelonsäsongen, förstås! Äääntligen har vattenmelonerna på Peloponessos mognat och finns att köpa i min kvartersbutik. Lyckan är nästan fullkomlig :) Här kånkas det hem melon, och här äts det melon. Och bara lite mera melon. Och bara en liten bit till ...
Det är vad jag gjort de senaste dagarna - ätit melon :). Det tar ju ett tag att bryta sig in i dem också, eller hur? Jag har i alla fall lyckats klämma in lite mera foto-sorterande och organiserande av alla dessa bilder jag samlat i datorn, vilket gett mig ca 8 Gigabyte mer minnesutrymme. Fylld till bristningsgränsen på drygt ett år ... (det där extra minnesutrymmet skulle jag behöva i mitt eget huvud också, faktiskt)
Idag på förmiddagen bestämde jag för att ta en simtur uppe i poolen, jag skulle bara skicka iväg ett mail först. Då gick strömmen. Helt oförhappandes, som min mormor alltid sa när något oväntat inträffade. Inge stolplappar om planerat underhåll. Ingen ström i hela byn, förstod jag när jag vandrade iväg upp emot poolen. Fru Kvartersbutik var inte glad - de hade just fått leveransen av kylvaror som skulle packas in.
Uppe vid poolen hittade jag min skotske vän, han hade precis simmat sina längder. Jag slog mig ner och pratade en stund, bl a om strömavbrottet, förstås. Jag förstod att strömmen återvänt när min telefon ringde! Det var Kollegan hemifrån, med diverse vardagsnytt - så mysigt! Medan jag pratade med henne började det mulna till. Och så kom ett antal åskmuller - närmre och närmre. Vi flyttade raskt in oss i tavernan, skotske vännen och jag! Ösregnet kom efter bara några minuter, så då gav jag upp om simturen och köpte en toast till lunch. Tur att jag vaknade tidigt idag och fick en liten morgonpromenad.
Vid fortsatt pratande med Skotten insåg jag att det var ju idag jag var inbjuden till ett lite blygsamt firande av en 19-årig bröllopsdag! Tur att han också var bjuden - annars hade jag missat det helt! Så ett par trevliga timmar tillsammans med tyskar och engelsmän/kvinnor och tillsammans med en del Prosecco också ;).
Det är inte jätte-ofta jag blir på pickalurven sådär mitt på eftermiddagen. Men efter ett par timmar där kände jag att nu var det dags att gå hem och vila :).
söndag 20 maj 2018
Teknikaliteter
Som ni har förstått, har jag haft diverse bekymmer med mina elektroniska ting på sistone ...
Allehanda lösningsförsök har gjorts utan resultat.
För ett par dagar sedan bad jag Unga Damen att hon skulle be sin pappa, dvs Sonen, ringa upp mig på skype. När jag inte kommer in i telefonen har jag ju inte heller tillgång till mina telefonnummer. Och nuförtiden kan jag inte alla utantill heller - mobilnummer är alldeles för långa.
Han har inte ringt. Inget ovanligt för att vara Son, så idag ringde jag upp honom istället. Efter drygt en timmes samtal var jag fullständigt utmattad i hjärnan men hade fått hjälp med det mesta :).
Efter att ha vilat den stackars utmattade hjärnan ett par timmar gav jag mig på en del av det jag skulle kunna klara själv - kamerasladden lyckades vi ringa in exakt vilken modell det är och nu har Sonen ansvaret för att lokalisera en sådan och skicka ner till mig här på Smulan.
Den obrukbara telefonen: Fabriksåterställ! Efter att noggrant säkerhetskopierat allting i telefonen vågade jag mig på att fabriksåterställa. Det betyder att man raderar allt personligt en har lagt in och är väldigt läskigt. Men nu fungerar den igen! Tyvärr har jag tappat alla mina sms och hela min lista med telefonnummer, men alla foton finns kvar. Jag ska försöka hitta det saknade imorgon. Det är ju jättebra att telefonen fungerar, men jag har bara ett enda telefonnummer - det till mig själv :).
Jag fick också hjälp med att hitta det manuella sättet att föra över foton från telefon och surfplatta - perfekt! Det gick bra med telefonen. Det gick inte bra med surfplattan. Det är exakt samma metod för båda. För surfplattan talade datorn dock om för mig att det inte fanns några foton på surfplattan. Det gör det!
Jag orkar inte lösa detta ikväll, nya tag imorgon! Livet var lättare förr. Och billigare.
Allehanda lösningsförsök har gjorts utan resultat.
För ett par dagar sedan bad jag Unga Damen att hon skulle be sin pappa, dvs Sonen, ringa upp mig på skype. När jag inte kommer in i telefonen har jag ju inte heller tillgång till mina telefonnummer. Och nuförtiden kan jag inte alla utantill heller - mobilnummer är alldeles för långa.
Han har inte ringt. Inget ovanligt för att vara Son, så idag ringde jag upp honom istället. Efter drygt en timmes samtal var jag fullständigt utmattad i hjärnan men hade fått hjälp med det mesta :).
Efter att ha vilat den stackars utmattade hjärnan ett par timmar gav jag mig på en del av det jag skulle kunna klara själv - kamerasladden lyckades vi ringa in exakt vilken modell det är och nu har Sonen ansvaret för att lokalisera en sådan och skicka ner till mig här på Smulan.
Den obrukbara telefonen: Fabriksåterställ! Efter att noggrant säkerhetskopierat allting i telefonen vågade jag mig på att fabriksåterställa. Det betyder att man raderar allt personligt en har lagt in och är väldigt läskigt. Men nu fungerar den igen! Tyvärr har jag tappat alla mina sms och hela min lista med telefonnummer, men alla foton finns kvar. Jag ska försöka hitta det saknade imorgon. Det är ju jättebra att telefonen fungerar, men jag har bara ett enda telefonnummer - det till mig själv :).
Jag fick också hjälp med att hitta det manuella sättet att föra över foton från telefon och surfplatta - perfekt! Det gick bra med telefonen. Det gick inte bra med surfplattan. Det är exakt samma metod för båda. För surfplattan talade datorn dock om för mig att det inte fanns några foton på surfplattan. Det gör det!
Jag orkar inte lösa detta ikväll, nya tag imorgon! Livet var lättare förr. Och billigare.
Dagens rubrik
Jag läser Ekathimerini.com, den engelskspråkiga grekiska tidningen, så här på söndagen. En av artiklarna handlar om FYROM Makedonia, grannlandet i norr som tidigare var en del av Jugoslavien. Grannlandets namn har diskuterats och ifrågasatts sedan det bildades som Makedonien, och 1995 döpte de om sig till FYROM - Former Yugoslavic Repuplic of Macedonia.
Problemet med namnet Makedonien är att Makedonien också är en region i norra Grekland (historiskt har detta varit en enda region, som sedan delats i olika länder). Grekerna accepterar alltså inte att FYROM lägger beslag på namnet.
Jag har sett ett tag att diskussioner och förhandlingar pågått mellan Grekland och FYROM - med absolut inget resultat.
På min lilla busstripp förra veckan, som gick väldigt nära gränserna till Albanien och FYROM lärde jag mig något helt nytt. Alla på bussen benämnde FYROM självklart som Skopje (huvudstaden i Makedonien). Jag vet inte om det är allmänt så i Grekland, men allmänt på min lilla Smula.
Det jag läser idag är att FYROM kommit med ett nytt förslag till namn: Republic of Ilinden Macedonia. Förslaget får mig att småle åt hur politik går till :). Och hur fånig den kan vara allt emellanåt.
Vi har alltså situationen att Grekland och FN inte accepterar Makedonien som landsnamn. Efter långdragna (sedan 1995!) diskussioner kommer man så med ett förslag som, vad jag kan se, inte har den allra minsta chans att gå igenom, utan snarare syftar till att reta upp grekerna ännu mera ...
Ilinden var ett uppror mot nazi-Tyskland i Balkan-länderna 1944. Ett av målen med upproret var att ena det geografiska Makedonien, alltså inklusive det grekiska Makedonien.
Vad säger ni om de signalerna? ;)
FYROM's president säger att Ilinden är namnet på ett uppror mot turkarna 1903, och betyder "Profeten Elia's dag"
Till saken hör väl att alla oppositionsledarna i Grekland har förkastat förslaget helt. Regeringspartiet Syriza har sagt att förslaget kan vara utgångspunkt för fortsatta diskussioner.
Problemet med namnet Makedonien är att Makedonien också är en region i norra Grekland (historiskt har detta varit en enda region, som sedan delats i olika länder). Grekerna accepterar alltså inte att FYROM lägger beslag på namnet.
Jag har sett ett tag att diskussioner och förhandlingar pågått mellan Grekland och FYROM - med absolut inget resultat.
På min lilla busstripp förra veckan, som gick väldigt nära gränserna till Albanien och FYROM lärde jag mig något helt nytt. Alla på bussen benämnde FYROM självklart som Skopje (huvudstaden i Makedonien). Jag vet inte om det är allmänt så i Grekland, men allmänt på min lilla Smula.
Det jag läser idag är att FYROM kommit med ett nytt förslag till namn: Republic of Ilinden Macedonia. Förslaget får mig att småle åt hur politik går till :). Och hur fånig den kan vara allt emellanåt.
Vi har alltså situationen att Grekland och FN inte accepterar Makedonien som landsnamn. Efter långdragna (sedan 1995!) diskussioner kommer man så med ett förslag som, vad jag kan se, inte har den allra minsta chans att gå igenom, utan snarare syftar till att reta upp grekerna ännu mera ...
Ilinden var ett uppror mot nazi-Tyskland i Balkan-länderna 1944. Ett av målen med upproret var att ena det geografiska Makedonien, alltså inklusive det grekiska Makedonien.
Vad säger ni om de signalerna? ;)
FYROM's president säger att Ilinden är namnet på ett uppror mot turkarna 1903, och betyder "Profeten Elia's dag"
Till saken hör väl att alla oppositionsledarna i Grekland har förkastat förslaget helt. Regeringspartiet Syriza har sagt att förslaget kan vara utgångspunkt för fortsatta diskussioner.
fredag 18 maj 2018
Små katastrofer ...
Dagens första katastrof inträffade redan strax efter att jag stigit upp. Eller i alla fall upptäckte jag den då. I vilket fall - inget bra sätt att börja en dag.
Telefonen hade laddat ur sig under natten. Jag satte den på laddning medan jag fixade frukosten, och slog sedan på den. Telefonen, alltså. Då fick jag som vanligt upp nummerbordet för att slå in min pinkod, jag började med första siffran och då fick jag upp ett meddelande jag aldrig sett tidigare: "Processen com.android.phone har tyvärr stoppats".
Jag försökte igen, och igen och igen ... In på nätet via datorn och sökte på detta felmeddelande. Hittade Youtube-länkar (!) om hur jag fixar detta. Kanon - tills jag insåg att alla tips och metoder byggde på att jag var "inne i" telefonen först. Det var inte jag. Fortsatte leta. Och leta.
Nu hade det gått en timme av min morgon, och jag kände mig ganska irriterad. Jag beslöt mig för att plocka ur både extraminne och SIM-kort ( ett tips för att åtgärda något helt annat för ett tag sedan, det fungerade inte då). Nu kom jag rakt in i telefonen! Visserligen utan att kunna ringa, men man får vara glad för det lilla. Väl inne rensade jag bort saker på allehanda ställen, tog bort appar, inaktiverade. Och höll på. En halvtimme till.
Jag satte i SIM-kortet och höll båda tummarna. Det hjälpte inte.
Jag tog en välbehövlig kaffepaus, eftersom Engelskan och hennes man stod utanför dörren och förväntade sig just kaffe. På min inbjudan. Vi hade ett par trivsamma timmar på min köksbalkong med varsin kaffekopp :)
När de tackade för sig och började gå ner för trappan blev det rena trafikrusningen! Nerifrån kom mina grekiska grannar Stor-rökarna, även kända som Herr och Fru Bolm, för att flytta in för sommaren (som ju slutar i oktober här). De hade med sig en väninna som hjälpte till att bära - och henne kände jag ju igen! Hon var med på bussturen i förra veckan. Hon var lite bekant då, tyckte jag, och nu insåg jag att hon är ju gift med den man som Bokbytarna kallar Mustaschen. Herr och fru Mustasch, alltså. De brukar bada tillsammans varje förmiddag.
Det var ju trevligt att ses igen efter vintern, så efter kindpussande och lite småprat fick de fortsätta bära saker. Och jag återgick till mitt telefon-pyssel utan något resultat.
Nå. Nu sitter jag alltså här i min lägenhet. Telefonen kan jag göra det mesta med utom att ringa och sms:a. Vilket förstås är det jag vill använda den till. Och troligen kommer det att vara så här tills jag kommer hem till Sverige om en månad.
Istället har jag väldigt gott om rök inomhus - den blåser in från grannen sådär var 10:e minut eller så och fyller mitt kök. När jag går och lägger mig ikväll kan jag se fram emot att ha Herr Bolm på havsbalkongen blåsande in rök i mitt sovrum, var 10:e minut eller så ...
Två katastrofer på en dag är absolut två för mycket!
Telefonen hade laddat ur sig under natten. Jag satte den på laddning medan jag fixade frukosten, och slog sedan på den. Telefonen, alltså. Då fick jag som vanligt upp nummerbordet för att slå in min pinkod, jag började med första siffran och då fick jag upp ett meddelande jag aldrig sett tidigare: "Processen com.android.phone har tyvärr stoppats".
Jag försökte igen, och igen och igen ... In på nätet via datorn och sökte på detta felmeddelande. Hittade Youtube-länkar (!) om hur jag fixar detta. Kanon - tills jag insåg att alla tips och metoder byggde på att jag var "inne i" telefonen först. Det var inte jag. Fortsatte leta. Och leta.
Nu hade det gått en timme av min morgon, och jag kände mig ganska irriterad. Jag beslöt mig för att plocka ur både extraminne och SIM-kort ( ett tips för att åtgärda något helt annat för ett tag sedan, det fungerade inte då). Nu kom jag rakt in i telefonen! Visserligen utan att kunna ringa, men man får vara glad för det lilla. Väl inne rensade jag bort saker på allehanda ställen, tog bort appar, inaktiverade. Och höll på. En halvtimme till.
Jag satte i SIM-kortet och höll båda tummarna. Det hjälpte inte.
Jag tog en välbehövlig kaffepaus, eftersom Engelskan och hennes man stod utanför dörren och förväntade sig just kaffe. På min inbjudan. Vi hade ett par trivsamma timmar på min köksbalkong med varsin kaffekopp :)
När de tackade för sig och började gå ner för trappan blev det rena trafikrusningen! Nerifrån kom mina grekiska grannar Stor-rökarna, även kända som Herr och Fru Bolm, för att flytta in för sommaren (som ju slutar i oktober här). De hade med sig en väninna som hjälpte till att bära - och henne kände jag ju igen! Hon var med på bussturen i förra veckan. Hon var lite bekant då, tyckte jag, och nu insåg jag att hon är ju gift med den man som Bokbytarna kallar Mustaschen. Herr och fru Mustasch, alltså. De brukar bada tillsammans varje förmiddag.
Det var ju trevligt att ses igen efter vintern, så efter kindpussande och lite småprat fick de fortsätta bära saker. Och jag återgick till mitt telefon-pyssel utan något resultat.
Nå. Nu sitter jag alltså här i min lägenhet. Telefonen kan jag göra det mesta med utom att ringa och sms:a. Vilket förstås är det jag vill använda den till. Och troligen kommer det att vara så här tills jag kommer hem till Sverige om en månad.
Istället har jag väldigt gott om rök inomhus - den blåser in från grannen sådär var 10:e minut eller så och fyller mitt kök. När jag går och lägger mig ikväll kan jag se fram emot att ha Herr Bolm på havsbalkongen blåsande in rök i mitt sovrum, var 10:e minut eller så ...
Två katastrofer på en dag är absolut två för mycket!
torsdag 17 maj 2018
Kvällens djurliv
Det är ovanligt tyst i byn ikväll ... Kanske beror det på regnet som föll för en stund sedan.
Hemma hos mig är det också ganska tyst :). Jag har ett par lata dagar bakom mig - jag har drunknat i Sharon Bolton-deckarna och kan knappt ta mig upp för att äta! Både igår och idag har det varit mest mulet hela dagarna, så jag ansåg det som en bra anledning att stanna hemma.
Idag har jag ändå sagt till mig på skarpen och fått igång mig med lite städning och rensning. Och till slut också med montering av mina senaste virkalster, det mest avskydda och långtråkiga arbete som finns. Åtminstone inom virkningssfären.
En studentnalle har blivit klar (i tid!) och en liten uggla. 3 ugglor till är färdiga för montering - det ska jag göra imorgon! Sy fast små svarta ögon ger jag mig inte på i det dåliga ljuset jag har här när det mörknat ute.
Djurlivet, då? Jo - inomhus har det som sagt blivit en nalle(björn) och en uggla. Utomhus har jag lyssnat på det lilla fina hoandet från dvärgugglan uppe på berget, den gör mig glad varje kväll. Och så har cikadorna vaknat till liv denna veckan :) Jag tror det var i söndags jag hörde dem för första gången i år.
Om det inte regnar imorgon ska jag få besök av Engelskan och hennes man, de ska komma på förmiddagskaffe. Regnar det så kommer de på lördag istället :)
Hemma hos mig är det också ganska tyst :). Jag har ett par lata dagar bakom mig - jag har drunknat i Sharon Bolton-deckarna och kan knappt ta mig upp för att äta! Både igår och idag har det varit mest mulet hela dagarna, så jag ansåg det som en bra anledning att stanna hemma.
Idag har jag ändå sagt till mig på skarpen och fått igång mig med lite städning och rensning. Och till slut också med montering av mina senaste virkalster, det mest avskydda och långtråkiga arbete som finns. Åtminstone inom virkningssfären.
En studentnalle har blivit klar (i tid!) och en liten uggla. 3 ugglor till är färdiga för montering - det ska jag göra imorgon! Sy fast små svarta ögon ger jag mig inte på i det dåliga ljuset jag har här när det mörknat ute.
Djurlivet, då? Jo - inomhus har det som sagt blivit en nalle(björn) och en uggla. Utomhus har jag lyssnat på det lilla fina hoandet från dvärgugglan uppe på berget, den gör mig glad varje kväll. Och så har cikadorna vaknat till liv denna veckan :) Jag tror det var i söndags jag hörde dem för första gången i år.
Om det inte regnar imorgon ska jag få besök av Engelskan och hennes man, de ska komma på förmiddagskaffe. Regnar det så kommer de på lördag istället :)
tisdag 15 maj 2018
Även idag ...
Även idag har jag minsann simmat de drygt 500 meterna uppe i poolen - jag känner mig duktig! Vattnet är definitivt ljummet - jag kollade idag och det var 26 grader varmt. Precis lagom och behagligt att simma i :).
Jag läste ut en av mina nyanlända böcker där uppe när jag låg på tork - ännu en av Sharon Bolton. Den var väldigt bra, nästan den bästa av henne (hittills).
Den sena eftermiddagen tillbringade jag till största delen på skype - chattande med mamma och videopratande med Unga Damen. Hon ringde för att berätta att hon varit hos hårfrisörskan som ska göra hennes håruppsättning till studentbalen. Frisörskan hade klippt det alldeles för kort, tyckte hon. Vi pratade både länge och väl, hon hann gå hela vägen hem från frisörskan och slå sig ner på rummet.
Det var så gott att få ett riktigt "långprat". Hår och bal och studentfester och kompisar och nationella prov och betyg och val inför sista gymnasieåret och fotboll och ..... Ni förstår ;).
Rätt vad det var öppnades dörren till Unga Damens rum och in hoppade lilla bonusbarnbarnet med ett bu! Hon gillar att skrämmas just nu, förstod jag, och Unga Damen blev vederbörligen uppskrämd. Och igen. Och igen.
Sedan kikade den lilla tjejen in i telefonen, och ropade: "Dä' ä min fa'mor!" Hej, fa'mor!
Det var så gulligt och så charmigt att jag nästan blev lite rörd ... Hon har ingen annan farmor närvarande sitt liv, och hon hör ju förstås Unga Damen prata om Farmor.
Det är inte så dumt med bonusbarnbarn.
Jag läste ut en av mina nyanlända böcker där uppe när jag låg på tork - ännu en av Sharon Bolton. Den var väldigt bra, nästan den bästa av henne (hittills).
Den sena eftermiddagen tillbringade jag till största delen på skype - chattande med mamma och videopratande med Unga Damen. Hon ringde för att berätta att hon varit hos hårfrisörskan som ska göra hennes håruppsättning till studentbalen. Frisörskan hade klippt det alldeles för kort, tyckte hon. Vi pratade både länge och väl, hon hann gå hela vägen hem från frisörskan och slå sig ner på rummet.
Det var så gott att få ett riktigt "långprat". Hår och bal och studentfester och kompisar och nationella prov och betyg och val inför sista gymnasieåret och fotboll och ..... Ni förstår ;).
Rätt vad det var öppnades dörren till Unga Damens rum och in hoppade lilla bonusbarnbarnet med ett bu! Hon gillar att skrämmas just nu, förstod jag, och Unga Damen blev vederbörligen uppskrämd. Och igen. Och igen.
Sedan kikade den lilla tjejen in i telefonen, och ropade: "Dä' ä min fa'mor!" Hej, fa'mor!
Det var så gulligt och så charmigt att jag nästan blev lite rörd ... Hon har ingen annan farmor närvarande sitt liv, och hon hör ju förstås Unga Damen prata om Farmor.
Det är inte så dumt med bonusbarnbarn.
måndag 14 maj 2018
Lilla A fyller år
Lilla A fyller 3 år idag, och jag blev inbjudentill denna tilldragelse i år också. Partyt började halv 7 och innehöll väldigt många små Ö-barn ;). Allt mellan en liten en som ännu är kvar i magen, en 4-månaders baby, en hel drös 1-åringar och 3-åringar och till sist den äldsta som var en 7-årig flicka, nästan granne med mig.
Det gick åt mycket såpbubblor! Och det sprangs en hel del också. Vi bjöds på lite småvarmt, som köttbullar och kycklingbitar och små ostpajer. Till sist en fantastisk tårta, som det var nästan synd att äta upp. Ett landskap med gräs och en flod, svanar och några andra djur. Den levererades från Stora Grannön tidigare idag - jag såg den anlända i eftermiddags.
Lilla A hör ju hemma uppe på Stora Hotellet, jag var där uppe idag för att simma och för att få en pratstund. Drygt 500 meter blev det, och jag klagar inte alls på temperaturen - vattnet känns nästan lite ljummet redan.
Efter simturen drack jag en kopp te och virkade lite på mitt lilla uggleprojekt. Då kom Äldsta Hotelldottern (och mamma till Lilla A och Lilla E) förbi med en stor kartong i famnen, ropandes med skratt i rösten: SOS! SOS! Haha, hon var stressad med förberedelserna inför kalaset :). Så jag blåste ballonger och ställde fram alla tillbehören inför kvällen. Det är inte lätt att hinna med när man är tvåbarnsmamma, mannen är på jobbet och barnen inte vill sova middag ...
Tur att jag bara tycker att det är roligt att hjälpa till :)
Jag tog mig en liten tur runt byn på vägen hem, och har kollat hamnen, förstås. Det ser inte så väldigt reparerat ut, tycker jag - de har fyllt i lite betong och grus i sprickorna. Jag får väl hoppas att det räcker så!
Det gick åt mycket såpbubblor! Och det sprangs en hel del också. Vi bjöds på lite småvarmt, som köttbullar och kycklingbitar och små ostpajer. Till sist en fantastisk tårta, som det var nästan synd att äta upp. Ett landskap med gräs och en flod, svanar och några andra djur. Den levererades från Stora Grannön tidigare idag - jag såg den anlända i eftermiddags.
Lilla A hör ju hemma uppe på Stora Hotellet, jag var där uppe idag för att simma och för att få en pratstund. Drygt 500 meter blev det, och jag klagar inte alls på temperaturen - vattnet känns nästan lite ljummet redan.
Efter simturen drack jag en kopp te och virkade lite på mitt lilla uggleprojekt. Då kom Äldsta Hotelldottern (och mamma till Lilla A och Lilla E) förbi med en stor kartong i famnen, ropandes med skratt i rösten: SOS! SOS! Haha, hon var stressad med förberedelserna inför kalaset :). Så jag blåste ballonger och ställde fram alla tillbehören inför kvällen. Det är inte lätt att hinna med när man är tvåbarnsmamma, mannen är på jobbet och barnen inte vill sova middag ...
Tur att jag bara tycker att det är roligt att hjälpa till :)
Jag tog mig en liten tur runt byn på vägen hem, och har kollat hamnen, förstås. Det ser inte så väldigt reparerat ut, tycker jag - de har fyllt i lite betong och grus i sprickorna. Jag får väl hoppas att det räcker så!
söndag 13 maj 2018
Det grekiska språket
Tre dagar i grekisktalande sällskap gör att mina grekiska språkkunskaper tar ett bra skutt framåt :). T ex har jag nu införlivat ordet för björn i min vokabulär- arkoudá. Vem hade kunnat ana det? Och mitt "flyt" i språket är så mycket bättre. Så länge det nu varar...
En ögonblicksbild från resan: Jag befinner mig på en promenad i Kastoriá, längs strandpromenaden vid sjön. Jag hittar vykort i en liten butik och går in till ägaren för att betala. Hälsar artigt på grekiska, som greker gör, och undrar om han möjligen har frimärken också? - Nej, nej, inga frimärken. Okej, det var ju synd, men då vill jag ha de här vykorten i alla fall. Jag börjar plocka fram mynt. Då tittar han och säger, men vänta lite ska jag se om jag har något. Han tar fram ett kuvert och börjar titta medan han pratar vidare
- Var kommer ni ifrån? (du-reformen har inte slagit igenom här ännu)
- Jo, jag är svensk, men nu är jag här på utflykt från en ö söderut. Jag bor i Grekland några månader om året.
Och då hittar han plötsligt frimärken åt mig, samtidigt som han pratar på om att det kommer så många turister och vill köpa frimärken, och så vill de betala med en 20 euro-sedel, och han kan inte ha så mycket växel. Och det är många ryssar, också. Jag förstår inte riktigt allt, men det mesta.
Jag tackar mycket snällt och betalar med mina mynt :)
De talar förstås en annan grekisk dialekt där uppe i norr, men jag tyckte nästan att den var lättare att förstå!
En ögonblicksbild från resan: Jag befinner mig på en promenad i Kastoriá, längs strandpromenaden vid sjön. Jag hittar vykort i en liten butik och går in till ägaren för att betala. Hälsar artigt på grekiska, som greker gör, och undrar om han möjligen har frimärken också? - Nej, nej, inga frimärken. Okej, det var ju synd, men då vill jag ha de här vykorten i alla fall. Jag börjar plocka fram mynt. Då tittar han och säger, men vänta lite ska jag se om jag har något. Han tar fram ett kuvert och börjar titta medan han pratar vidare
- Var kommer ni ifrån? (du-reformen har inte slagit igenom här ännu)
- Jo, jag är svensk, men nu är jag här på utflykt från en ö söderut. Jag bor i Grekland några månader om året.
Och då hittar han plötsligt frimärken åt mig, samtidigt som han pratar på om att det kommer så många turister och vill köpa frimärken, och så vill de betala med en 20 euro-sedel, och han kan inte ha så mycket växel. Och det är många ryssar, också. Jag förstår inte riktigt allt, men det mesta.
Jag tackar mycket snällt och betalar med mina mynt :)
De talar förstås en annan grekisk dialekt där uppe i norr, men jag tyckte nästan att den var lättare att förstå!
Resdag 3
Sista dagen på vår 3-dagars utflykt till norra Grekland var vi ganska möra allihop :)!
Detta efter en väldigt rolig kväll tillsammans, på en taverna med god mat och levande musik. En sångare, en bouzoukispelare och en organist underhöll oss hela kvällen. Vi åkte buss till tavernan, eftersom den låg på andra sidan den höga udde staden Kastoriá är byggd på. Dvs brant uppåt från hotellet och raskt brant nedåt igen! På smala gator, förstås. Vi åkte iväg halv 10 - och var hemma igen strax efter 2! Det gäller att ha rejäla krafter när en ska festa med de pensionerade ö-borna ;). Jag brukar ju lägga mig vid 10 ...
Det sjöngs och det dansades. Det är så fint att se greker dansa sina traditionella danser - raka i ryggen och med en stolthet i kroppen som kanske inte syns till vardags. När 80-årige förre butiksägaren dansar en solodans, när de äldre mer eller mindre fylliga (mestadels mer) kvinnorna dansar tillsammans, så kan jag bara njuta. Till och med jag blev upplurad till dansen en liten stund, men det var inte mycket att njuta av kan jag säga. Jag kan inte stegen och jag har inte mycket kondition heller. Några av herrarna bjöd oss på ett roligt showande med sin dans - de bara busade och ramlade omkull och lekte.
(bild från discover greece.com)
Nåväl, i säng vid halv 3 med musiken ringande i öronen och upp till frukosten kl 7. Kl 8 satt vi på bussen igen, och det tog inte särskilt lång stund att slumra till. Färden gick mot nordöst, uppåt naturligtvis. Vid 11-tiden var vi framme i Nymfaío eller Nymfeo, en liten by på 1350 meters höjd. Den ligger i Florinas prefektur. Stenhus med skiffertak, stenlagda gator och ännu högre berg runtomkring. Här finns ett center för bevarandet av björn och vildmark, men tyvärr var det stängt. Nymféio har bara 50-100 invånare under vintern och kanske 4-500 under sommarsäsongen. På vintern får de mängder av snö, och byn blir ganska ofta helt avskuren från civilisationen. Vi hade däremot 12 grader och en varm sol som sken på oss när vi fikade.
Det var lite roligt att mina grekiska vänner tyckte att det var kallt och byltade på sig, medan jag tyckte att det kändes precis som hemma :). Fast med en mycket varmare sol!
Resten av dagen gick bara åt till att ta oss hemåt. Vi stannade lite kort för lunch, och for sedan vidare söderut ungefär samma väg som vi kommit. Vi körde förbi Kozina ner till Grévena där vi var tillbaka på den nybyggda motorvägen, Ignatius-vägen, förbi Ioannina och Arta och Messolongi. Över bron vid Pátras och sedan följde vi kusten österut och söderut tills vi var framme i Gamla Epídavros där vår trogna Ö-båt väntade. Den la till vid vår nu lagade kaj, men eftersom det nu var mörkt kunde jag inte se hur den såg ut. Kvart över 9 öppnade jag min ytterdörr och möttes av de där instängda 30 graderna.
Detta efter en väldigt rolig kväll tillsammans, på en taverna med god mat och levande musik. En sångare, en bouzoukispelare och en organist underhöll oss hela kvällen. Vi åkte buss till tavernan, eftersom den låg på andra sidan den höga udde staden Kastoriá är byggd på. Dvs brant uppåt från hotellet och raskt brant nedåt igen! På smala gator, förstås. Vi åkte iväg halv 10 - och var hemma igen strax efter 2! Det gäller att ha rejäla krafter när en ska festa med de pensionerade ö-borna ;). Jag brukar ju lägga mig vid 10 ...
Det sjöngs och det dansades. Det är så fint att se greker dansa sina traditionella danser - raka i ryggen och med en stolthet i kroppen som kanske inte syns till vardags. När 80-årige förre butiksägaren dansar en solodans, när de äldre mer eller mindre fylliga (mestadels mer) kvinnorna dansar tillsammans, så kan jag bara njuta. Till och med jag blev upplurad till dansen en liten stund, men det var inte mycket att njuta av kan jag säga. Jag kan inte stegen och jag har inte mycket kondition heller. Några av herrarna bjöd oss på ett roligt showande med sin dans - de bara busade och ramlade omkull och lekte.
(bild från discover greece.com)
Det var lite roligt att mina grekiska vänner tyckte att det var kallt och byltade på sig, medan jag tyckte att det kändes precis som hemma :). Fast med en mycket varmare sol!
Resten av dagen gick bara åt till att ta oss hemåt. Vi stannade lite kort för lunch, och for sedan vidare söderut ungefär samma väg som vi kommit. Vi körde förbi Kozina ner till Grévena där vi var tillbaka på den nybyggda motorvägen, Ignatius-vägen, förbi Ioannina och Arta och Messolongi. Över bron vid Pátras och sedan följde vi kusten österut och söderut tills vi var framme i Gamla Epídavros där vår trogna Ö-båt väntade. Den la till vid vår nu lagade kaj, men eftersom det nu var mörkt kunde jag inte se hur den såg ut. Kvart över 9 öppnade jag min ytterdörr och möttes av de där instängda 30 graderna.
Mors Dag
Idag säger vi Krónia Pollà (Många År) till alla grekiska mammor :). Säkert till alla mammor, även av alla andra nationaliteter, som råkar befinna sig i Grekland just nu! Det är nämligen den grekiska Mors Dagen idag, två veckor före den svenska. Så jag känner mig lite uppskattad jag också, det är alltid trevligt.
Tyvärr vet jag inte mycket mera om dagen, om den firas stort eller litet och i så fall hur. Jag får försöka höra mig för. Om jag orkar ut idag, vill säga ...
Idag sov jag till klockan 10 - ungefär 10 timmars sömn blev det alltså. Det var så skönt att vara tillbaka i min egen säng. Hotellsängen jag sovit i de två senaste nätterna var bara 180 cm lång, smal dessutom, så fötterna fick hänga utanför. Men i natt bredde jag ut mig ordentligt i min 140-säng!
Det blir inte mycket gjort idag, jag behöver vila efter allt resande. Blomvattning och rena lakan är allt jag åstadkommit i arbetsväg. och mer blir det troligen inte. Möjligen sätter jag mig på en av balkongerna lite senare med en virkning. Just nu blåser det en frisk eftermiddagsbris, som gör det väldigt o-skönt att sitta där ute.
Tyvärr vet jag inte mycket mera om dagen, om den firas stort eller litet och i så fall hur. Jag får försöka höra mig för. Om jag orkar ut idag, vill säga ...
Idag sov jag till klockan 10 - ungefär 10 timmars sömn blev det alltså. Det var så skönt att vara tillbaka i min egen säng. Hotellsängen jag sovit i de två senaste nätterna var bara 180 cm lång, smal dessutom, så fötterna fick hänga utanför. Men i natt bredde jag ut mig ordentligt i min 140-säng!
Det blir inte mycket gjort idag, jag behöver vila efter allt resande. Blomvattning och rena lakan är allt jag åstadkommit i arbetsväg. och mer blir det troligen inte. Möjligen sätter jag mig på en av balkongerna lite senare med en virkning. Just nu blåser det en frisk eftermiddagsbris, som gör det väldigt o-skönt att sitta där ute.
lördag 12 maj 2018
30 grader
Och alla dem hittade jag i min lägenhet när jag stapplade in för en timme sedan. Hu, så varmt!
Packningen var tyngre nu än när jag åkte, det förstår jag inte alls ...
Nu blir det te medan jag väntar på att lägenheten ska bli utvädrad, och sedan sängen. Möjligen tänker jag vakna framåt middagstid imorgon :)
Packningen var tyngre nu än när jag åkte, det förstår jag inte alls ...
Nu blir det te medan jag väntar på att lägenheten ska bli utvädrad, och sedan sängen. Möjligen tänker jag vakna framåt middagstid imorgon :)
fredag 11 maj 2018
Resdag 2
Det har inta varit alltför mycket resande just idag, det visade sig att vi bor kvar på samma hotell i Kastoriá. Vilket jag missat pga bristande språkkunskaper, förstås. Men, efter en god frukost var det ändå bussdags.
Resan gick över (ännu) mera berg till en liten by i Préspes/Prespa-området. Där besökte vi en fin kyrka, och den pyttelilla, ursprungliga, bysantiska kyrkan. Vi kunde bara gå in 7-8 personer i taget för att titta. Fantastiska vägg- och takmålningar! I den nyare kyrkan tände jag ett ljus för de delar av min familj som inte lever längre, det kändes bra.
Vi möttes av flera hundar i olika storlek. Den största påminde om en S:t Bernhard-hund i ansiktet, men jag fick veta att det är en grekisk fårhund. De finns över hela Grekland, men här uppe i norr är de som störst. Anledningen? Jo, de vaktar fårhjorden mot varg och björn - och slåss med dem båda om det behövs för att skydda hjorden! På kuppen fick jag alltså veta att det finns gott om varg i de här trakterna.
Och vet ni vad jag hittade? Fläderbuskar! Det kändes ju nästan som hemma :). De doftade lite svagare än hemma i Sverige, men det kan ha berott på att solen inte sken.
Överhuvudtaget har växtligheten och luften påmint ganska mycket om Sverige här uppe.
Flädern (och jag) blev väldigt intressant då några av de växtintresserade damerna förstod att jag visste vad det var. Jag berättade om hur man gör saft på blommorna (och att man kan blanda den med alkohol och få en drink).
Sedan begav vi oss vidare till Lilla och Stora Préspes/Prespa-sjön. Via en lång pontonbrygga kunde vi gå ut till en liten ö, Akilles, mitt i Stora sjön. Där fanns en pelikan till :). Högst upp - var annars? - fanns en söt liten kyrka, och på andra sidan ön hittade jag ruinerna av en stor bysantisk kyrka, någonstans mellan 500 och 600 år gammal. Från den här ön kunde vi titta på Albanien :)! Någon km bort, bara.
Vi fortsatte mot Préspes, och nu förstod jag att Préspes är namnet på kommunen, det är inte en stad. Vi åt lunch, åh så gott!, nere vid sjön i byn Psarádes. Byns egen fetaost, en skiva grillad stor fisk (jag ska ta reda på vad det var för någon) och tomater med färsk lök. Intill oss betade kor!
Och så bussresa "hem" till Kastoriá, upp på bergssidor och nerför bergssidor. Ett vägarbete i en hårnålskurva fick vi trassla oss förbi i en uppförsbacke med 10 % lutning. En flock kor noggrant bevakade av en grekisk fårhund körde vi förbi, det fanns varningskyltar för lös boskap lite här och där. Och för björnar, förstås!
Nu har vi vilat några timmar, jag har varit ute på en promenad i sta'n och nu är det snart dags för en gemytlig måltid på en bra taverna, med musik därtill. Middagen börjar vid halv 10!
Resan gick över (ännu) mera berg till en liten by i Préspes/Prespa-området. Där besökte vi en fin kyrka, och den pyttelilla, ursprungliga, bysantiska kyrkan. Vi kunde bara gå in 7-8 personer i taget för att titta. Fantastiska vägg- och takmålningar! I den nyare kyrkan tände jag ett ljus för de delar av min familj som inte lever längre, det kändes bra.
Vi möttes av flera hundar i olika storlek. Den största påminde om en S:t Bernhard-hund i ansiktet, men jag fick veta att det är en grekisk fårhund. De finns över hela Grekland, men här uppe i norr är de som störst. Anledningen? Jo, de vaktar fårhjorden mot varg och björn - och slåss med dem båda om det behövs för att skydda hjorden! På kuppen fick jag alltså veta att det finns gott om varg i de här trakterna.
Och vet ni vad jag hittade? Fläderbuskar! Det kändes ju nästan som hemma :). De doftade lite svagare än hemma i Sverige, men det kan ha berott på att solen inte sken.
Överhuvudtaget har växtligheten och luften påmint ganska mycket om Sverige här uppe.
Flädern (och jag) blev väldigt intressant då några av de växtintresserade damerna förstod att jag visste vad det var. Jag berättade om hur man gör saft på blommorna (och att man kan blanda den med alkohol och få en drink).
Sedan begav vi oss vidare till Lilla och Stora Préspes/Prespa-sjön. Via en lång pontonbrygga kunde vi gå ut till en liten ö, Akilles, mitt i Stora sjön. Där fanns en pelikan till :). Högst upp - var annars? - fanns en söt liten kyrka, och på andra sidan ön hittade jag ruinerna av en stor bysantisk kyrka, någonstans mellan 500 och 600 år gammal. Från den här ön kunde vi titta på Albanien :)! Någon km bort, bara.
Vi fortsatte mot Préspes, och nu förstod jag att Préspes är namnet på kommunen, det är inte en stad. Vi åt lunch, åh så gott!, nere vid sjön i byn Psarádes. Byns egen fetaost, en skiva grillad stor fisk (jag ska ta reda på vad det var för någon) och tomater med färsk lök. Intill oss betade kor!
Och så bussresa "hem" till Kastoriá, upp på bergssidor och nerför bergssidor. Ett vägarbete i en hårnålskurva fick vi trassla oss förbi i en uppförsbacke med 10 % lutning. En flock kor noggrant bevakade av en grekisk fårhund körde vi förbi, det fanns varningskyltar för lös boskap lite här och där. Och för björnar, förstås!
Nu har vi vilat några timmar, jag har varit ute på en promenad i sta'n och nu är det snart dags för en gemytlig måltid på en bra taverna, med musik därtill. Middagen börjar vid halv 10!
torsdag 10 maj 2018
Vad jag har fnissat ...
Det är verkligen trevligt att bege sig på resa tillsammans med idel greker :).Både nya och gamla bekantskaper dyker upp och jag får chansen att förstå mycket mera om Smulan och dess släktband.
Bredvid mig i bussen sitter en ganska gammal dam som jag vagt känner igen, men inte förän hon förklarade var hon bor förstod jag var jag sett henne. Hon har en mopeduthyrning centralt i min by, nästan mittemot Gyrosstället som min (hyres)familj driver. Jag ser inte så mycket av henne när jag passerar, hon sitter en halvtrappa ned från gatunivån. Eftersom mopeduthyrningen har ett mansnamn, frågade jag om det var hennes man?
- Nej, nej, han är bortgången, han är kaputt!
- Jaha, så tråkigt ...
- Har du någon man, då?
- Nej, det har jag inte.
Då frågar hon mig vänligt: Jaså, är han också kaputt?
- Jo, det är han faktiskt.
Att jag inte bröt ihop på fläcken ... Resten av resan har jag givit ifrån mig små kvävda fnissningar lite då och då :)
Bredvid mig i bussen sitter en ganska gammal dam som jag vagt känner igen, men inte förän hon förklarade var hon bor förstod jag var jag sett henne. Hon har en mopeduthyrning centralt i min by, nästan mittemot Gyrosstället som min (hyres)familj driver. Jag ser inte så mycket av henne när jag passerar, hon sitter en halvtrappa ned från gatunivån. Eftersom mopeduthyrningen har ett mansnamn, frågade jag om det var hennes man?
- Nej, nej, han är bortgången, han är kaputt!
- Jaha, så tråkigt ...
- Har du någon man, då?
- Nej, det har jag inte.
Då frågar hon mig vänligt: Jaså, är han också kaputt?
- Jo, det är han faktiskt.
Att jag inte bröt ihop på fläcken ... Resten av resan har jag givit ifrån mig små kvävda fnissningar lite då och då :)
Resdag 1
Det har varit en lång dag! Lång, och med många nya intryck. Sol och regn och pelikaner och björnvarningar och långa tunnlar ...
Resan började hemma i byn kvart över 6, en stund senare satt vi på Ö-båten som tog oss över till Peloponessos, där en buss väntade. Chauffören är ny sedan i fjol, men guiden är densamme. Vi åkte längs östkusten upp till Korint, fortsatte västerut och körde över den fantastiska bron strax innan Patra. Vi stannade till för en kort fika innan vi körde över bron.
Väl över på fastlandet började det gå uppåt. Och uppåt. Ni anar inte! Det gick uppåt i princip hela dagen och här är vi nu i Kastoriá, högre upp än jag varit tidigare, tror jag. Naturen är otroligt vacker hela vägen. Till att börja med följde vi samma väg som vi körde förra året på hemväg från den utflykten och passerade Messolongi där man utvinner havssalt i stora bassänger och vidare upp till Arta., Men sedan fortsatte vi norrut längs en nybyggd fin motorväg, Ignatius Väg, och passerade Ioannina (utan att stanna, vilket upprörde de som ville ha paus) och inte förrän vi var framme i Grévena stannade vi för lunch. Då var klockan redan halv 3. Fram tills dess tror jag inte att vägen gått neråt en enda meter sedan 10-tiden. Men genom massor av tunnlar, de längsta flera km och över vansinnigt höga broar.
Vägskyltarna har varit ett underbart kapitel i sig :). Ganska tidigt i backarna såg jag varningsskyltar med ett moln och regn på - en nyhet för mig! Det kom mycket riktigt regn också, lite senare. Jag förstod att vi var ganska högt uppe när nya skyltar dök upp: en snöflinga och en vindstrut. Jag tror att det var bara en stund senare jag såg ut genom bussfönstret och kunde konstatera - jaha, där ligger det ett moln borta på berget :). Några av bergstopparna vi passerade hade faktiskt snö!
Nåja, efter Grévena och en jättegod lunch var vi trötta, men då hade vi bara dryga timmen kvar till Kastoriá. Och jag trodde vi hade klättrat färdigt eftersom vi körde som uppe på en platå, med ganska mycket fält med odlingar - inte helt olikt Skåne, faktiskt. Men tji fick jag, det gick uppåt igen! Ungefär samtidigt dök en helt ny skylt upp: Ni befinner er nu i björnrevir.Oj, då! Efter det så dök varningskyltar modell STORA upp med jämna mellanrum, med bild på björnar och två blinkande orange varningslampor. Trots ihärdigt tittande såg jag inte en enda björn ... Bara en och annan häst samt några fårhjordar, kompletta med fårhundar och fåraherde.
Men däremot fick vi syn på pelikaner när vi kom fram hit. De verkar leva tillsammans med svanar och stora gäss i Kastoriá-sjön.
Trött som jag är tog jag bara en liten runda på sta'n (jag hittade ingen kamerasladd) innan jag bestämde mig för dusch och säng.
Resan började hemma i byn kvart över 6, en stund senare satt vi på Ö-båten som tog oss över till Peloponessos, där en buss väntade. Chauffören är ny sedan i fjol, men guiden är densamme. Vi åkte längs östkusten upp till Korint, fortsatte västerut och körde över den fantastiska bron strax innan Patra. Vi stannade till för en kort fika innan vi körde över bron.
Väl över på fastlandet började det gå uppåt. Och uppåt. Ni anar inte! Det gick uppåt i princip hela dagen och här är vi nu i Kastoriá, högre upp än jag varit tidigare, tror jag. Naturen är otroligt vacker hela vägen. Till att börja med följde vi samma väg som vi körde förra året på hemväg från den utflykten och passerade Messolongi där man utvinner havssalt i stora bassänger och vidare upp till Arta., Men sedan fortsatte vi norrut längs en nybyggd fin motorväg, Ignatius Väg, och passerade Ioannina (utan att stanna, vilket upprörde de som ville ha paus) och inte förrän vi var framme i Grévena stannade vi för lunch. Då var klockan redan halv 3. Fram tills dess tror jag inte att vägen gått neråt en enda meter sedan 10-tiden. Men genom massor av tunnlar, de längsta flera km och över vansinnigt höga broar.
Vägskyltarna har varit ett underbart kapitel i sig :). Ganska tidigt i backarna såg jag varningsskyltar med ett moln och regn på - en nyhet för mig! Det kom mycket riktigt regn också, lite senare. Jag förstod att vi var ganska högt uppe när nya skyltar dök upp: en snöflinga och en vindstrut. Jag tror att det var bara en stund senare jag såg ut genom bussfönstret och kunde konstatera - jaha, där ligger det ett moln borta på berget :). Några av bergstopparna vi passerade hade faktiskt snö!
Nåja, efter Grévena och en jättegod lunch var vi trötta, men då hade vi bara dryga timmen kvar till Kastoriá. Och jag trodde vi hade klättrat färdigt eftersom vi körde som uppe på en platå, med ganska mycket fält med odlingar - inte helt olikt Skåne, faktiskt. Men tji fick jag, det gick uppåt igen! Ungefär samtidigt dök en helt ny skylt upp: Ni befinner er nu i björnrevir.Oj, då! Efter det så dök varningskyltar modell STORA upp med jämna mellanrum, med bild på björnar och två blinkande orange varningslampor. Trots ihärdigt tittande såg jag inte en enda björn ... Bara en och annan häst samt några fårhjordar, kompletta med fårhundar och fåraherde.
Men däremot fick vi syn på pelikaner när vi kom fram hit. De verkar leva tillsammans med svanar och stora gäss i Kastoriá-sjön.
Trött som jag är tog jag bara en liten runda på sta'n (jag hittade ingen kamerasladd) innan jag bestämde mig för dusch och säng.
onsdag 9 maj 2018
Utflykt nr 2
Imorgon är det dags för en ny utflykt. Liksom förra året har jag anmält mig till den 3-dagars utflykt som kyrkan här i byn arrangerar. Ifjol gick resan längs Greklands västkust och till ön Lefkas eller Lefkáda som den heter på grekiska. Det var en jättefin tripp tillsammans med by- och öbor :). Att jag var med på den resan etablerade mig här i byn på ett helt annat sätt. Och kanske bidrog också mina ansträngningar med grekiskan ...
I år ska vi åka lite längre bort. Vi ska upp nära gränsen till Albanien - till städerna Préspes och Kastoriá. Det ska vara väldigt vackert där uppe. Bergigt, vackra stora sjöar, vackra städer. Det ska bli spännande! En av sjöarna ligger just på gränsen mellan Grekland och Albanien.
Staden Kastoriá sägs ha fått sitt namn från det grekiska ordet kástoras, som betyder bäver. Pälshandeln är stor i de trakterna.Vi fick till och med skjuta upp vår resa en vecka eftersom alla hotellen var fullbokade inför den årliga (tydligen stora) pälsmässan.
Vi startar med buss här ifrån byn kvart över 6 i morgon bitti - jag tänker alltså gå till sängs väldigt snart.
Kameran får följa med, liksom den trasiga sladden. För tänk om jag hittar en liten sladdbutik med brett sortiment någonstans ;).
By-nytt i korthet: Arbetet med kajen fortskrider, nu i utökad hastighet. 1 st betongblandar-lastbil, 1 st stor maskin av annat slag (någon sorts kran som stuckits ner i vattnet vid kajsidan och åtminstone 2 män. Jag var för långt bort för att se om de rökte, men de stod upp och tittade över kajkanten. Kan man gissa att sprickorna fylls i med betong?
Jag har tagit årets första simtur idag :). Uppe i Stora Hotellets pool, förstås, där simmade jag 500 meter. Härligt! Och vattnet var inte särskilt kallt.
I år ska vi åka lite längre bort. Vi ska upp nära gränsen till Albanien - till städerna Préspes och Kastoriá. Det ska vara väldigt vackert där uppe. Bergigt, vackra stora sjöar, vackra städer. Det ska bli spännande! En av sjöarna ligger just på gränsen mellan Grekland och Albanien.
Staden Kastoriá sägs ha fått sitt namn från det grekiska ordet kástoras, som betyder bäver. Pälshandeln är stor i de trakterna.Vi fick till och med skjuta upp vår resa en vecka eftersom alla hotellen var fullbokade inför den årliga (tydligen stora) pälsmässan.
Vi startar med buss här ifrån byn kvart över 6 i morgon bitti - jag tänker alltså gå till sängs väldigt snart.
Kameran får följa med, liksom den trasiga sladden. För tänk om jag hittar en liten sladdbutik med brett sortiment någonstans ;).
By-nytt i korthet: Arbetet med kajen fortskrider, nu i utökad hastighet. 1 st betongblandar-lastbil, 1 st stor maskin av annat slag (någon sorts kran som stuckits ner i vattnet vid kajsidan och åtminstone 2 män. Jag var för långt bort för att se om de rökte, men de stod upp och tittade över kajkanten. Kan man gissa att sprickorna fylls i med betong?
Jag har tagit årets första simtur idag :). Uppe i Stora Hotellets pool, förstås, där simmade jag 500 meter. Härligt! Och vattnet var inte särskilt kallt.
tisdag 8 maj 2018
En riktigt grekisk dag :)
Efter en långsam morgon med lite läsning och lite virkning - sen dessutom - ville jag förstås veta hur arbetet med vår kaj fortskrider. Soligt och 25 grader, en härlig promenad ner mot hamnen.
Där nere fann jag att den tomma lastbilen var borta. Av de tre rökande männen fanns nu bara en man kvar, och han hade flyttat över till andra sidan kajen. Men rökte, det gjorde han, förstås! Jag vet ju att visst svinn får man räkna med, men en man till en påkörd kaj?
Jag slog mig ner på tavernan precis ovanför hamnen och åt en sen lunch på stekt ost, tyrí saganáki, och hemgjorda pommes frites, patátes tiganités. Lagom varmt, sol som strilade ner genom palmbladsparasollet och en vidunderlig utsikt över ett stilla hav som skiftade i alla de blå nyanser. Och en bra bok också :). Där satt jag ett par timmar.
Den enda mannen visade sig vara dykare, som tydligen jobbar med reparationer under vattenytan. Intressant, för jag kan inte riktigt räkna ut vad han kan åstadkomma helt på egen hand? Det undrade kanske han också, för rätt som det var stegade han iväg blöt som han var och iklädd sina badshorts och flipflops. Jag tror inte de har ett Arbetsmiljöverk här i Grekland.
Någon förändring av kajen sedan igår gick inte att se, kan jag rapportera.
Jag gick vidare, vägen upp mot Stora Hotellet, som till min glädje hade öppnat! Det fanns till och med ett par hotellgäster där. Det badades, och jag hörde bara små pip när de gick i, så jag ska göra ett försök imorgon :). Om vädret är bra.
Idag nöjde jag mig med att dricka kaffe och diskutera det senaste skvallret tillsammans med Hotellsonen G, som driver poolbaren. En hel del politik hann vi med också :). Jag fick tyvärr höra en del tråkiga nyheter - en god vän, sedan jag började bo här nere på deltid har gått bort i vinter. En svensk doktor som kommit hit i många år tillsammans med fru och barn, ibland tillsammans med svägerskan och hennes familj också. Tråkigt, jag tyckte så mycket om honom. Jag känner mig lite tagen av detta idag.
En engelsk bekant har också gått bort. Jag träffade henne i höstas här på Smulan, och tyckte då att hon inte alls såg frisk ut. Så var det alltså.
Lite roligare var det att ikväll kom mitt efterlängtade bokpaket från Sverige! Jo, posten levereras på lite konstiga tider här :). Nu har jag 7 böcker till, hoppas att jag kan klara mig tills hemresedags i mitten på juni.
Från natten kan jag förresten meddela att knotten måste ha knockats av mygg-giftet min maskin spred i rummet, för jag hade inte fått några nya bett i morse. Eller så hade de ätit ihjäl sig allihop ... Lite svårt hade jag ändå att somna. Nerifrån Sjösidan spelades det musik på högsta volym (utgångsläge) som höjdes ännu mera när det kom en favoritlåt. Jag somnade vid 2-tiden ...
Där nere fann jag att den tomma lastbilen var borta. Av de tre rökande männen fanns nu bara en man kvar, och han hade flyttat över till andra sidan kajen. Men rökte, det gjorde han, förstås! Jag vet ju att visst svinn får man räkna med, men en man till en påkörd kaj?
Jag slog mig ner på tavernan precis ovanför hamnen och åt en sen lunch på stekt ost, tyrí saganáki, och hemgjorda pommes frites, patátes tiganités. Lagom varmt, sol som strilade ner genom palmbladsparasollet och en vidunderlig utsikt över ett stilla hav som skiftade i alla de blå nyanser. Och en bra bok också :). Där satt jag ett par timmar.
Den enda mannen visade sig vara dykare, som tydligen jobbar med reparationer under vattenytan. Intressant, för jag kan inte riktigt räkna ut vad han kan åstadkomma helt på egen hand? Det undrade kanske han också, för rätt som det var stegade han iväg blöt som han var och iklädd sina badshorts och flipflops. Jag tror inte de har ett Arbetsmiljöverk här i Grekland.
Någon förändring av kajen sedan igår gick inte att se, kan jag rapportera.
Jag gick vidare, vägen upp mot Stora Hotellet, som till min glädje hade öppnat! Det fanns till och med ett par hotellgäster där. Det badades, och jag hörde bara små pip när de gick i, så jag ska göra ett försök imorgon :). Om vädret är bra.
Idag nöjde jag mig med att dricka kaffe och diskutera det senaste skvallret tillsammans med Hotellsonen G, som driver poolbaren. En hel del politik hann vi med också :). Jag fick tyvärr höra en del tråkiga nyheter - en god vän, sedan jag började bo här nere på deltid har gått bort i vinter. En svensk doktor som kommit hit i många år tillsammans med fru och barn, ibland tillsammans med svägerskan och hennes familj också. Tråkigt, jag tyckte så mycket om honom. Jag känner mig lite tagen av detta idag.
En engelsk bekant har också gått bort. Jag träffade henne i höstas här på Smulan, och tyckte då att hon inte alls såg frisk ut. Så var det alltså.
Lite roligare var det att ikväll kom mitt efterlängtade bokpaket från Sverige! Jo, posten levereras på lite konstiga tider här :). Nu har jag 7 böcker till, hoppas att jag kan klara mig tills hemresedags i mitten på juni.
Från natten kan jag förresten meddela att knotten måste ha knockats av mygg-giftet min maskin spred i rummet, för jag hade inte fått några nya bett i morse. Eller så hade de ätit ihjäl sig allihop ... Lite svårt hade jag ändå att somna. Nerifrån Sjösidan spelades det musik på högsta volym (utgångsläge) som höjdes ännu mera när det kom en favoritlåt. Jag somnade vid 2-tiden ...
måndag 7 maj 2018
Måndagsnytt från en grekisk horisont
Idag började reparationerna av vår påkörda kaj. Jag tänkte att det kanske inte var lönt att gå ner dit för att titta redan på förmiddagen - det är ändå Grekland jag befinner mig i ... Jag trodde inte att de skulle komma igång så där omedelbart, precis.
Nej, jag sorterade ren tvätt och diskade och sopade och kastade sopor och torkade av alla vågräta ytor som i vanlig ordning var belagda med ett tunt lager fin sand.
Sedan lagade jag lunch, en champinjonpaj. Har jag råkat berätta hur glad jag är för att jag har en ugn? Visserligen väldigt liten, men jag är glad ändå.
Efter lunchen gav jag mig iväg neråt hamnen. Det såg lite lovande ut när jag närmade mig. En stor lastbil stod parkerad strax innan hamnen. Och sedan såg jag rörelse där nere också! Jag ställde mig i backen ovanför hamnen och betraktade vyn. Hmmm ...
Det jag såg var följande:
1. en tom lastbil, utan förare
2. 3 män som satt och rökte.
Reparationen av kajen har alltså inletts - män och lastbil är på plats!
Jag har noggrant fotograferat både lastbil och rökande män, men det kan jag ju inte visa er pga brist på kamerasladd. Jaså, har jag nämnt det redan? 11 gånger? Oj, då ...
Dagens andra nyhet är att jag var lite prickig när jag steg upp i morse. Uppenbarligen har jag haft nattligt besök. Jag kunde räkna till 53 st röda små prickar från knott-bett. Alla 53 runt mitt vänstra öga, ögonbryn, tinning och ner mot kindbenet. De har klart kläckts efter regnet vi fått de senaste dagarna. Det enda bra som finns att säga om knott-bett är att de inte kliar.
Ikväll har jag satt i min myggmaskin. Den sprider mygg-och knottgift i sovrummet så att de blir knockade. Det luktar pyton, och doften sätter sig gärna i halsen.
Nej, jag sorterade ren tvätt och diskade och sopade och kastade sopor och torkade av alla vågräta ytor som i vanlig ordning var belagda med ett tunt lager fin sand.
Sedan lagade jag lunch, en champinjonpaj. Har jag råkat berätta hur glad jag är för att jag har en ugn? Visserligen väldigt liten, men jag är glad ändå.
Efter lunchen gav jag mig iväg neråt hamnen. Det såg lite lovande ut när jag närmade mig. En stor lastbil stod parkerad strax innan hamnen. Och sedan såg jag rörelse där nere också! Jag ställde mig i backen ovanför hamnen och betraktade vyn. Hmmm ...
Det jag såg var följande:
1. en tom lastbil, utan förare
2. 3 män som satt och rökte.
Reparationen av kajen har alltså inletts - män och lastbil är på plats!
Jag har noggrant fotograferat både lastbil och rökande män, men det kan jag ju inte visa er pga brist på kamerasladd. Jaså, har jag nämnt det redan? 11 gånger? Oj, då ...
Dagens andra nyhet är att jag var lite prickig när jag steg upp i morse. Uppenbarligen har jag haft nattligt besök. Jag kunde räkna till 53 st röda små prickar från knott-bett. Alla 53 runt mitt vänstra öga, ögonbryn, tinning och ner mot kindbenet. De har klart kläckts efter regnet vi fått de senaste dagarna. Det enda bra som finns att säga om knott-bett är att de inte kliar.
Ikväll har jag satt i min myggmaskin. Den sprider mygg-och knottgift i sovrummet så att de blir knockade. Det luktar pyton, och doften sätter sig gärna i halsen.
söndag 6 maj 2018
Regnig söndag
Det värsta åskandet och blixtrandet kom redan i natt, men det sov jag mig igenom. På morgonen var det uppehåll, men i eftermiddags kom det en rejäl regnskur. Som vanligt här så går det från 0 till 100 på två minuter. Efter ett par timmar slutade det, och det är fortfarande uppehåll. Mer regn ska komma i natt.
Idag hade jag planerat tvättdag, d vs jag bär ner tvätten till J som tvättar den åt mig :). Så långt gick det ju bra - men med tanke på det väntade regnet tyckte jag att det var bäst att hänga tvätten på tork inomhus. Så det är lite svårt att ta sig fram här! Svarta våta kläder lite överallt även om det mesta befinner sig på torkställningen. Den torkställning som plötsligt är dubbelt så stor när den ska hysa här inne!
Resten av min söndag har jag ägnat åt att provvirka mönster :). En liten nyckelringsuggla blev jag väldigt nöjd med. En liten kotte blev inte särskilt bra så det blir ett nytt försök imorgon. Jag försöker också slutföra min andra studentnalle ... Att det ska vara så tråkigt att sy ihop delar!
Med start imorgon och resten av veckan ska vår påkörda/påseglade kaj repareras. Det betyder att inga båtar kan lägga till här, så jag antar att vi får klara oss utan bilfärjan. Vår lilla Ö-färja kommer att avgå bara från Stora Grannbyn denna veckan. Jag beger mig dit ner imorgon, nyfiken som jag är, för att titta på hur man reparerar en sprucken kaj.
Idag hade jag planerat tvättdag, d vs jag bär ner tvätten till J som tvättar den åt mig :). Så långt gick det ju bra - men med tanke på det väntade regnet tyckte jag att det var bäst att hänga tvätten på tork inomhus. Så det är lite svårt att ta sig fram här! Svarta våta kläder lite överallt även om det mesta befinner sig på torkställningen. Den torkställning som plötsligt är dubbelt så stor när den ska hysa här inne!
Resten av min söndag har jag ägnat åt att provvirka mönster :). En liten nyckelringsuggla blev jag väldigt nöjd med. En liten kotte blev inte särskilt bra så det blir ett nytt försök imorgon. Jag försöker också slutföra min andra studentnalle ... Att det ska vara så tråkigt att sy ihop delar!
Med start imorgon och resten av veckan ska vår påkörda/påseglade kaj repareras. Det betyder att inga båtar kan lägga till här, så jag antar att vi får klara oss utan bilfärjan. Vår lilla Ö-färja kommer att avgå bara från Stora Grannbyn denna veckan. Jag beger mig dit ner imorgon, nyfiken som jag är, för att titta på hur man reparerar en sprucken kaj.
lördag 5 maj 2018
Lördagsväder
Jag har sett i prognoserna att vi ska få sämre väder i helgen. Regn, kraftiga vindar och åska var utlovat till i morgon. Men redan nu framåt kväll har jag hört mullrande lite till och från, sista timmen (sedan det blev mörkt) har det blixtrat på runtom ön. Och taklampan blinkar i takt med blixtrandet :). Men vilken skillnad det blivit sedan jag började åka hit! Då gick strömmen stup i kvarten när vädret var dåligt. Ljusen och tändstickorna hamnar längre och längre in i lådorna för varje år ... Det som var nödvändigt att ha nära till hands tidigare.
Jag har lärt mig något nytt idag också: påfåglar är åskrädda! Vid varje litet muller skrias det högljutt uppifrån backarna upp mot Bergsbyn där de håller till. De kanske är extra försiktiga nu i kycklingstider?
Jag tittade till väderprognosen igen för en stund sedan, och nu ser det ut som att det värsta ovädret inte kommer förrän i morgon natt. Vi får väl se. Jag har i alla fall burit in både nya och gamla stolsdynor i sovrummet
I morse, däremot var det soligt och fint när jag tog en omvägspromenad till bageriet för att köpa bröd. Några nyheter upptäckte jag - min pool uppe på Stora Hotellet var ny-fylld med (iskallt) vatten och de kommer att öppna både hotell och taverna i den kommande veckan.
Jag passerade Bokbytarnas pensionat på vägen, pensionatet där de brukar bo i ett litet hus/skjul uppe på taket. Där (fast inte på taket) satt deras hyresvärd och sken glatt upp när jag stannade till och hälsade :). Han undrade om jag nyss kommit, och blev så förvånad att han inte sett mig tidigare. Nej, men jag har sett er, svarade jag. Jag har stått på balkongen eller gått på nere i byn ett par gånger när de har kört förbi på sin fyrhjuling. Han berättade också att de nu väntar på Bokbytarna, för de kommer ju snart. I juni, nickade han.
Jag berättade inte att de säkert är ute och reser nu igen, senast jag hörde av dem var de i Munchen och gick på museum :). Jag tror att jag ska döpa om dem snart - de bör nog heta Resenärerna ;). Jag berättade att det var bra med dem i alla fall, och det var bra med både hyresvärd och hyresvärdinna. Lika bra såg det ut att vara med gamle Herr G, som vinkade artigt när jag gick förbi.
Jag har lärt mig något nytt idag också: påfåglar är åskrädda! Vid varje litet muller skrias det högljutt uppifrån backarna upp mot Bergsbyn där de håller till. De kanske är extra försiktiga nu i kycklingstider?
Jag tittade till väderprognosen igen för en stund sedan, och nu ser det ut som att det värsta ovädret inte kommer förrän i morgon natt. Vi får väl se. Jag har i alla fall burit in både nya och gamla stolsdynor i sovrummet
I morse, däremot var det soligt och fint när jag tog en omvägspromenad till bageriet för att köpa bröd. Några nyheter upptäckte jag - min pool uppe på Stora Hotellet var ny-fylld med (iskallt) vatten och de kommer att öppna både hotell och taverna i den kommande veckan.
Jag passerade Bokbytarnas pensionat på vägen, pensionatet där de brukar bo i ett litet hus/skjul uppe på taket. Där (fast inte på taket) satt deras hyresvärd och sken glatt upp när jag stannade till och hälsade :). Han undrade om jag nyss kommit, och blev så förvånad att han inte sett mig tidigare. Nej, men jag har sett er, svarade jag. Jag har stått på balkongen eller gått på nere i byn ett par gånger när de har kört förbi på sin fyrhjuling. Han berättade också att de nu väntar på Bokbytarna, för de kommer ju snart. I juni, nickade han.
Jag berättade inte att de säkert är ute och reser nu igen, senast jag hörde av dem var de i Munchen och gick på museum :). Jag tror att jag ska döpa om dem snart - de bör nog heta Resenärerna ;). Jag berättade att det var bra med dem i alla fall, och det var bra med både hyresvärd och hyresvärdinna. Lika bra såg det ut att vara med gamle Herr G, som vinkade artigt när jag gick förbi.
fredag 4 maj 2018
Vilovecka :)
Jodå, jag tog mig hem från Stora Hamnstaden, om ni tänkte att jag försvunnit därinne? Men det blev en väldigt lång dag med uppstigning kl 7, båt strax före 9 - massor av promenerande (15 000 steg, drygt), många inköp och så tillbaka med båt vid 17-tiden. Hemma i lägenheten igen var jag vid halv 7-tiden, med allt jag hade att bära på. Puh! Jag var väldigt glad att jag lämnat min cykel vid båtläget, jag lastade allt på den och gick hem.
Nya stolsdynor i en helt annan färg än jag tänkt fick jag med hem i alla fall - det viktigaste på listan. Spik, sladd, skåpshyllor, solcellslampor, en kruka gräslök och en kruka lavendel så att det känns lite svenskt på mina balkonger. En del engångsmaterial till köket och några småpresenter till familjen där hemma. Grönsaker och frukt och kött. Mintgodis har jag varit utan i många veckor nu, så det slank ner några rullar ... Jättegoda!
Summa summarum var jag väl lastad på hemvägen. Vad jag INTE lyckades hitta trots flera försök var en ny kamerasladd :(. Huvudskakningar och "próvlima" (problem) var det enda jag möttes av. Uppenbarligen är den kontakten som ska in i kameran av en ovanlig, eller utdöd, sort. Den finns inte på kameramärkets hemsida heller. Så - inga fler bilder under våren här, om jag inte lyckas ragga upp en gammal begagnad sladd med rätt kontakt bland vänner och bekanta här på ön.
Dagen efter kände jag mig ganska slut som artist. En grekisk storstad tar verkligen på krafterna! Men lite småpyssel med dynor och lampor och växter blev det. Jag har också spikat upp myggnätet i köksdörren ordentligt, och hoppas att det ska hålla i år i alla fall! Myggbiten har jag hunnit bli några gånger, eller möjligen knottbiten. Det blir bara små röda prickar efter betten, som inte kliar speciellt. Jag tror att jag blivit immun mot de grekiska myggen :).
Resten av veckan har jag mest tillbringat med mina böcker. Och en ny passion! Jag har hittat en "virkgrupp" på facebook - en grupp där man bara pratar om och visar virkning. Som gjord för mig :). Oj vad mycket roliga tekniker det finns som jag inte vetat om! Nu har jag att göra - i åratal, tror jag.
Jag har också virkat på ett par nya grytlappar som ska lämnas in som en lotterivinst, de måste bli klara till nästa vecka :) Så råkade jag se ett tips på garnrea - 40% rea, och ytterligare 10 % på det nedsatta priset. Betalade gjorde jag förstås via en "cashback"-sida, så jag fick tillbaka 2 % på slutpriset. Det blev inte så mycket att betala, kan jag säga. Jag beställde bara så pass att det ska gå in i mitt postfack hemma - jag vill inte besvära Kollegan alltför mycket med min post.
Nya stolsdynor i en helt annan färg än jag tänkt fick jag med hem i alla fall - det viktigaste på listan. Spik, sladd, skåpshyllor, solcellslampor, en kruka gräslök och en kruka lavendel så att det känns lite svenskt på mina balkonger. En del engångsmaterial till köket och några småpresenter till familjen där hemma. Grönsaker och frukt och kött. Mintgodis har jag varit utan i många veckor nu, så det slank ner några rullar ... Jättegoda!
Summa summarum var jag väl lastad på hemvägen. Vad jag INTE lyckades hitta trots flera försök var en ny kamerasladd :(. Huvudskakningar och "próvlima" (problem) var det enda jag möttes av. Uppenbarligen är den kontakten som ska in i kameran av en ovanlig, eller utdöd, sort. Den finns inte på kameramärkets hemsida heller. Så - inga fler bilder under våren här, om jag inte lyckas ragga upp en gammal begagnad sladd med rätt kontakt bland vänner och bekanta här på ön.
Dagen efter kände jag mig ganska slut som artist. En grekisk storstad tar verkligen på krafterna! Men lite småpyssel med dynor och lampor och växter blev det. Jag har också spikat upp myggnätet i köksdörren ordentligt, och hoppas att det ska hålla i år i alla fall! Myggbiten har jag hunnit bli några gånger, eller möjligen knottbiten. Det blir bara små röda prickar efter betten, som inte kliar speciellt. Jag tror att jag blivit immun mot de grekiska myggen :).
Resten av veckan har jag mest tillbringat med mina böcker. Och en ny passion! Jag har hittat en "virkgrupp" på facebook - en grupp där man bara pratar om och visar virkning. Som gjord för mig :). Oj vad mycket roliga tekniker det finns som jag inte vetat om! Nu har jag att göra - i åratal, tror jag.
Jag har också virkat på ett par nya grytlappar som ska lämnas in som en lotterivinst, de måste bli klara till nästa vecka :) Så råkade jag se ett tips på garnrea - 40% rea, och ytterligare 10 % på det nedsatta priset. Betalade gjorde jag förstås via en "cashback"-sida, så jag fick tillbaka 2 % på slutpriset. Det blev inte så mycket att betala, kan jag säga. Jag beställde bara så pass att det ska gå in i mitt postfack hemma - jag vill inte besvära Kollegan alltför mycket med min post.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)