Tre dagar i grekisktalande sällskap gör att mina grekiska språkkunskaper tar ett bra skutt framåt :). T ex har jag nu införlivat ordet för björn i min vokabulär- arkoudá. Vem hade kunnat ana det? Och mitt "flyt" i språket är så mycket bättre. Så länge det nu varar...
En ögonblicksbild från resan: Jag befinner mig på en promenad i Kastoriá, längs strandpromenaden vid sjön. Jag hittar vykort i en liten butik och går in till ägaren för att betala. Hälsar artigt på grekiska, som greker gör, och undrar om han möjligen har frimärken också? - Nej, nej, inga frimärken. Okej, det var ju synd, men då vill jag ha de här vykorten i alla fall. Jag börjar plocka fram mynt. Då tittar han och säger, men vänta lite ska jag se om jag har något. Han tar fram ett kuvert och börjar titta medan han pratar vidare
- Var kommer ni ifrån? (du-reformen har inte slagit igenom här ännu)
- Jo, jag är svensk, men nu är jag här på utflykt från en ö söderut. Jag bor i Grekland några månader om året.
Och då hittar han plötsligt frimärken åt mig, samtidigt som han pratar på om att det kommer så många turister och vill köpa frimärken, och så vill de betala med en 20 euro-sedel, och han kan inte ha så mycket växel. Och det är många ryssar, också. Jag förstår inte riktigt allt, men det mesta.
Jag tackar mycket snällt och betalar med mina mynt :)
De talar förstås en annan grekisk dialekt där uppe i norr, men jag tyckte nästan att den var lättare att förstå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar