Idag öppnade slaktaren butiken igen, efter sin sjukdom. Tyvärr avhjälps inte öns köttbrist av denna återkomst. Han har nämligen inget kött ännu :). Nu väntar vi alla ivrigt på att bilfärjan ska komma in - den lär ha köttet med sig. Och grönsakerna till mataffären- de har bara lite skrumpen sallad kvar.
Det är sådana här små episoder jag älskar med min lilla grekiska ö. Så många delar av vardagslivet blir personliga. Och att slaktaren öppnar fast han inte har något att sälja - visst är det härligt?
Just nu står det en lastbil nedanför på gatan och låter mycket: det är kranbilen som är och hämtar den lilla båten som ägs av Hyresvärdsfamiljen. Den är nu nymålad och fin. Sista målningen gjordes i morse, då målades bottenfärgen. Som skydd för knäna använde Hyresvärden min nedblåsta vaxduk ... Vilket jag upptäckte då jag kom ner för att hämta tillbaka den för femtioelfte gången. Han såg lite förfärad ut, hyresvärden ...
torsdag 30 april 2015
måndag 27 april 2015
Långpromenad!
Idag satsade vi för fullt, PromenadEngelskan och jag. Vi gick bort till Stora Grannbyn, genom den och fortsatte sedan söderut, ner till en stenstrand - och hela vägen tillbaka. Det går uppåt, det går neråt, uppåt, neråt osv. Ofta ganska brant, dessutom. Det tog 2,5 timme, med några småpauser. Vi var rätt trötta när vi närmade oss vår egen by :).
Förresten - bilden jag använder som profilbild just nu, den tog jag nere vid just den stranden i höstas. Idag var vattnet kristallklart och stilla - så otroligt vackert. Inte iskallt heller när jag doppade fingrarna.
Eftermiddagen var inplanerad till balkongsittande, men tji fick jag. Det blåste upp igen, så där gick det inte att sitta. Det fick bli kökssoffan istället. Och ett par äpplen.
Engelskan och hennes man hörde av sig framåt kvällen, de tänkte sig till Gyrosstället och undrade om jag ville göra dem sällskap. Jag, som just hade bestämt mig för att jag inte orkade laga någon riktig mat idag accepterade genast :).
Nu är jag nyss hemkommen från en trevlig kväll med dem. Väldigt mätt är jag. Vi åt "skepasti" alla tre - och då blir man mätt! "Skepasti" är två pitabröd med grönsaker, ev. kött, ost och pommesfrites mellan dem. Grillas på grillen och smakar jättegott! Men man blir mätt som sagt.
På hemvägen lyste den halva månen där uppe på den svarta himmelen, och jag kunde höra dvärgugglans rop följa mig hem. Förresten, igår kväll hörde jag flera ugglor! Jag tror att det var tre stycken. Jag har ju lärt mig rytmen i ropandet, och jag hörde dessutom ett lite ljusare rop.
Förresten - bilden jag använder som profilbild just nu, den tog jag nere vid just den stranden i höstas. Idag var vattnet kristallklart och stilla - så otroligt vackert. Inte iskallt heller när jag doppade fingrarna.
Eftermiddagen var inplanerad till balkongsittande, men tji fick jag. Det blåste upp igen, så där gick det inte att sitta. Det fick bli kökssoffan istället. Och ett par äpplen.
Engelskan och hennes man hörde av sig framåt kvällen, de tänkte sig till Gyrosstället och undrade om jag ville göra dem sällskap. Jag, som just hade bestämt mig för att jag inte orkade laga någon riktig mat idag accepterade genast :).
Nu är jag nyss hemkommen från en trevlig kväll med dem. Väldigt mätt är jag. Vi åt "skepasti" alla tre - och då blir man mätt! "Skepasti" är två pitabröd med grönsaker, ev. kött, ost och pommesfrites mellan dem. Grillas på grillen och smakar jättegott! Men man blir mätt som sagt.
På hemvägen lyste den halva månen där uppe på den svarta himmelen, och jag kunde höra dvärgugglans rop följa mig hem. Förresten, igår kväll hörde jag flera ugglor! Jag tror att det var tre stycken. Jag har ju lärt mig rytmen i ropandet, och jag hörde dessutom ett lite ljusare rop.
söndag 26 april 2015
Arbetstider modell Grekland
I fredags eftermiddag, med sista bilfärjan (det var nog den enda, förresten - det är ju inte turistsäsong ännu. Men jag tror att bilfärjan går varje dag nu, det är bättre än tre dagar i veckan) - då kom två OTE-arbetare (grekiska Telia) med sin skåpbil. Och började jobba här i byn. Det höll de på med under fredagskvällen, fortsatte under lördagen förmiddag och kväll och så likadant i dag på söndagen. De drar kablar, fixar och donar i teleskåp och förflyttar sig lite då och då till nästa skåp och kabel. Hela helgen har de jobbat utan att det varit något akut (vad jag vet). Om telefonerna inte fungerat i byn hade jag troligen fått höra det ganska snart :). Och allas internet går via telefonlinjerna, så jag hade nog märkt det också.
Vi har däremot ingen slaktare på ön just nu - han är sjuk. Och befinner sig på sjukhus inne på fastlandet. Det betyder att vi inte heller har något kött på ön. Förutom lite fryst kyckling i mataffären - men den är snart slut! Slaktaren insjuknade redan innan den grekiska påsken, en vecka efter vår svenska - då var det panik någon dag eftersom huvudrätten på det grekiska påskbordet är helgrillat lamm! Det där ordnade sig - slaktarfrun och slaktarassistenten ryckte in och kunde bistå med lammen. Då pustade vi ut lite - men sedan förstod vi att de bara höll öppet för att de som beställt kött till påsk skulle få det beställda. Nu ryktas det att det bara är slaktaren själv som kan beställa nya varor, därför håller butiken stängt. Ingen annan vet hur man gör.Tur att jag gillar grönsaker!
Alternativet är nämligen att ta båten över till Stora Grannön och handla. Det kostar 110 kr tur/retur och det är inte helt lätt att passa in båtar innan säsongen börjar. Lokalbåten har ju slutat att gå, när pengarna tog slut. Den var liksom lite anpassad till ärenden och inköp. Lite väl besvärligt och kostsamt blir det just nu för en kotlett ...
Vi kanske får börja organisera köttlangning? Ett par dagar per vecka får vi lämna önskemål och pengar till någon som åker över och handlar. Så får vi "sala" till biljetten :).
En liten fotnot: Ibland kommer jag ihåg att använda stavningskontrollen innan jag publicerar inläggen. Rättstavningsprogrammet protesterade på det bestämdaste mot ordet "slaktare" - de är tydligen utrotade sedan länge! Programmet protesterade också mot "sala", därav citationstecknet. Det är uppenbart att jag börjar åldras ...
Fotnot nr 2: Vad jag åt till middag idag? Kyckling med grönsaker, förstås! Med fylld pasta till.
Vi har däremot ingen slaktare på ön just nu - han är sjuk. Och befinner sig på sjukhus inne på fastlandet. Det betyder att vi inte heller har något kött på ön. Förutom lite fryst kyckling i mataffären - men den är snart slut! Slaktaren insjuknade redan innan den grekiska påsken, en vecka efter vår svenska - då var det panik någon dag eftersom huvudrätten på det grekiska påskbordet är helgrillat lamm! Det där ordnade sig - slaktarfrun och slaktarassistenten ryckte in och kunde bistå med lammen. Då pustade vi ut lite - men sedan förstod vi att de bara höll öppet för att de som beställt kött till påsk skulle få det beställda. Nu ryktas det att det bara är slaktaren själv som kan beställa nya varor, därför håller butiken stängt. Ingen annan vet hur man gör.Tur att jag gillar grönsaker!
Alternativet är nämligen att ta båten över till Stora Grannön och handla. Det kostar 110 kr tur/retur och det är inte helt lätt att passa in båtar innan säsongen börjar. Lokalbåten har ju slutat att gå, när pengarna tog slut. Den var liksom lite anpassad till ärenden och inköp. Lite väl besvärligt och kostsamt blir det just nu för en kotlett ...
Vi kanske får börja organisera köttlangning? Ett par dagar per vecka får vi lämna önskemål och pengar till någon som åker över och handlar. Så får vi "sala" till biljetten :).
En liten fotnot: Ibland kommer jag ihåg att använda stavningskontrollen innan jag publicerar inläggen. Rättstavningsprogrammet protesterade på det bestämdaste mot ordet "slaktare" - de är tydligen utrotade sedan länge! Programmet protesterade också mot "sala", därav citationstecknet. Det är uppenbart att jag börjar åldras ...
Fotnot nr 2: Vad jag åt till middag idag? Kyckling med grönsaker, förstås! Med fylld pasta till.
lördag 25 april 2015
Rosor och energi
Min lördag har varit en energifylld lördag! Härligt när det inträffar (oavsett veckodag) och då skyndar jag mig att njuta av orken innan den går över.
Vi började dagen med en långpromenad upp till soptippen och tillbaka. I sol, ganska ljumt i luften och jag kunde gå ut i linne för första gången i år :). Det finns hopp om bättre tider. Efter en stunds återhämtning över en kopp kaffe - de där backarna är inte att leka med! - gav jag mig med glatt mod in i en härlig vårstädning. Köksbalkongen, köksfönstret, hela köket inklusive vädrande av all textil, kakelskurande och golvtvättande - det nästan glimmar här inne. Sovrummet fick en vanlig veckostädning och havsbalkongen får vänta en dag eller två. Där hänger nämligen den senaste tvätten på tork.
(och jo, jag har ätit choklad också - jag har ätit upp min påskkanin. Jag är inte riktigt så nyttig som det ser ut)
fredag 24 april 2015
Vilar mig lite
Nu börjar jag känna mig lite mera landad här nere. Helgens resa tog på krafterna på alla de sätt, men nu har jag börjat återhämtningen :). Mycket TV-serier på datorn, skönt virkande, massor av ljuvlig frukt och så promenader. En liter jordgubbar kostar just nu 25 kronor och smakar fantastiskt!
Både igår och idag har jag varit ute med Promenad-Engelskan en timme. I eftermiddags hittade jag plötsligt lite mera lust och begav mig ut i en rask promenad upp till soptippen och tillbaka. Jag joggade en (liten, liten) bit av vägen, med något som jag inte vill kalla myrsteg längre. Fast sakta. Denna andra runda för dagen tog en timme och en kvart, och jag känner mig så behagligt nöjd med mig själv :). Nu när jag slutat flåsa så förfärligt ...
Rosorna har slagit ut i full blom de senaste dagarna och doftar ljuvligt. Havet är kristallklart, men tyvärr utan delfiner. Fast jag har hört att det är en koloni på runt 15 delfiner som rör sig runt ön, så jag ger inte upp! Varje kväll lyssnar jag på den fina dvärgugglan som ropar uppifrån berget - kan det vara hannens lockrop, kanske?
Det är mina dagars innehåll sedan jag kom tillbaka i förrgår.
Både igår och idag har jag varit ute med Promenad-Engelskan en timme. I eftermiddags hittade jag plötsligt lite mera lust och begav mig ut i en rask promenad upp till soptippen och tillbaka. Jag joggade en (liten, liten) bit av vägen, med något som jag inte vill kalla myrsteg längre. Fast sakta. Denna andra runda för dagen tog en timme och en kvart, och jag känner mig så behagligt nöjd med mig själv :). Nu när jag slutat flåsa så förfärligt ...
Rosorna har slagit ut i full blom de senaste dagarna och doftar ljuvligt. Havet är kristallklart, men tyvärr utan delfiner. Fast jag har hört att det är en koloni på runt 15 delfiner som rör sig runt ön, så jag ger inte upp! Varje kväll lyssnar jag på den fina dvärgugglan som ropar uppifrån berget - kan det vara hannens lockrop, kanske?
Det är mina dagars innehåll sedan jag kom tillbaka i förrgår.
onsdag 22 april 2015
Greklands-resa
Nu är jag hemma igen :). Solen mötte mig med värme, och Engelska Promenadkompisen och hennes man mötte mig med bil och värme. Jag fick t o m min (ganska) tunga resväska uppburen - så fick mannen sin tyngdlyftnings-träning avklarad också.
Lite trött känner jag mig allt. Lite omtumlad också - det har varit intensiva dagar med många saker på en gång som skulle falla på plats. För bara 5 dagar sedan begav jag mig härifrån studsade ner i mitt svenska liv och studsade ner hit igen.
Ungefär så känns det. Nu går jag och lägger mig.
Lite trött känner jag mig allt. Lite omtumlad också - det har varit intensiva dagar med många saker på en gång som skulle falla på plats. För bara 5 dagar sedan begav jag mig härifrån studsade ner i mitt svenska liv och studsade ner hit igen.
Ungefär så känns det. Nu går jag och lägger mig.
måndag 20 april 2015
Vitsippor och begravning
Den kvinnliga prästen läste en av Nils Ferlins dikter, en jag tycker mycket om (det visste hon inte):
"I livets villervalla
vi gå på skilda håll ..."
Passande nog ur diktsamlingen En döddansares visor.
Pappas största intresse här i livet var schack. Schackspelandet var en del av det som gjorde honom till det han var. Därför var det så fint att hans gamla schackklubb skickat en sista hälsning - med ett vitt och ett svart band.
På pappas mycket uttryckliga önskemål avslutade vi med att spela Vikingarnas "Hallå, hallå, Västindien", varpå vi lämnade honom med ett leende på läpparna :).
Jag var lite tidig till begravningen. För säkerhets skull. Så jag gick in i den stora skogen en bit bort - där fick jag en stund att stillna mig bland vitsippornas mattor och fåglarnas vårkvitter. Vackrare kan det inte bli!
lördag 18 april 2015
Borde inte släppas lös ...
Det krävs snart en vårdare eller två för att hålla ordning på mig.
Jag är hemma lyckligt och väl, trots att jag lämnade kvar mina svenska dörrnycklar på Smulan. Räddad av två glada vänner som hjälper mig att hålla ordning på den svenska delen av mitt liv, vilket liv jag än befinner mig i :).
Nu krävs det en obönhörlig lista, som kan fungera vid mina förflyttningar från ett land till ett annat - oberoende av vilken jacka eller vilken väska jag bestämmer mig för. Definitivt oberoende av hur min hjärna råkar fungera just den dagen jag ska förflytta mig. Listan ska bestå av pass (kom jag ihåg i sista stund), dörrnycklar x 2, pengar, bankdosa, resekort och mediciner.
Att förvaras tätt tillsammans på en plats!
Nu går jag och virkar lite till innan jag lägger mig. Jag är en timme före, ni vet ...
Jag är hemma lyckligt och väl, trots att jag lämnade kvar mina svenska dörrnycklar på Smulan. Räddad av två glada vänner som hjälper mig att hålla ordning på den svenska delen av mitt liv, vilket liv jag än befinner mig i :).
Nu krävs det en obönhörlig lista, som kan fungera vid mina förflyttningar från ett land till ett annat - oberoende av vilken jacka eller vilken väska jag bestämmer mig för. Definitivt oberoende av hur min hjärna råkar fungera just den dagen jag ska förflytta mig. Listan ska bestå av pass (kom jag ihåg i sista stund), dörrnycklar x 2, pengar, bankdosa, resekort och mediciner.
Att förvaras tätt tillsammans på en plats!
Nu går jag och virkar lite till innan jag lägger mig. Jag är en timme före, ni vet ...
fredag 17 april 2015
Sverige-resa
Nu är det snart avfärd från Smulan, hem till Sverige för några dagar. Onsdag kväll ska jag vara tillbaka hit igen.
Hej så länge!
Hej så länge!
torsdag 16 april 2015
Ett ännu rikare djurliv
Jag önskar bara att art-rikedomen kunde hålla sig utomhus! Titta här:
Det här lilla djuret hittade jag i mitt kök i morse. Inomhus, alltså. Så nu kan jag foga ödla till min längre och längre lista på oönskade kryp som vill bo med mig.
Instinktivt, innan jag knappt hunnit se vad det var, kastade jag mig mot dörren, öppnade den och sparkade ut den lilla ödlan. Sedan tittade jag efter vad det var. Nu har den bosatt sig bland mina blomkrukor på balkongen.
Till ev. djurvänner vill jag gärna meddela: Ödlan verkar inte ha kommit till skada, trots att den blivit sparkad på. Den har alla fyra ben och sin enda svans kvar, och den rör på sig väldigt snabbt.
Min plan var att sopa ner den lite snabbt för trappan - men min mamma har inlagt veto. "Då slår den ju sig fördärvad!" var hennes kommentar till min plan. Så den får lov att bo bland mina krukor. Tillsvidare. Under förutsättning att den stannar utomhus.
Instinktivt, innan jag knappt hunnit se vad det var, kastade jag mig mot dörren, öppnade den och sparkade ut den lilla ödlan. Sedan tittade jag efter vad det var. Nu har den bosatt sig bland mina blomkrukor på balkongen.
Till ev. djurvänner vill jag gärna meddela: Ödlan verkar inte ha kommit till skada, trots att den blivit sparkad på. Den har alla fyra ben och sin enda svans kvar, och den rör på sig väldigt snabbt.
Min plan var att sopa ner den lite snabbt för trappan - men min mamma har inlagt veto. "Då slår den ju sig fördärvad!" var hennes kommentar till min plan. Så den får lov att bo bland mina krukor. Tillsvidare. Under förutsättning att den stannar utomhus.
onsdag 15 april 2015
Logistikproblem 2
Ordnat och klart!
Jag får bege mig härifrån redan på fredag eftermiddag för att hinna med flyget lördag eftermiddag - det går nämligen inga båtar på lördag morgon ... Tillräckligt tidigt för att jag ska hinna till flygplatsen i tid, alltså. Så här det att leva på en liten ö, till vardags.
Nu får jag stanna på hotell över natten inne på fastlandet, och ta flygbussen på förmiddagen. Fördelen med det är att jag får en kortare resdag under lördagen. Och nackdelen är att jag inte får vara hemma på ön och sova i min egen säng.
Nästan allting är annat är fixat, så nu ska jag kunna ta det lite lugnt med allt tänkande några dagar :). Och virka på i rasande fart!
När jag sitter här i köket kan jag höra den lilla dvärgugglan, det låter så mysigt. Jag tror också att det är fotbollskväll - jag hör en hoper grekiska män nerifrån den lilla stället tvärs över gatan. Tillrop och suckar om vartannat ...
En god nyhet fick jag idag: Unga damen har fått det preliminära antagningsbeskedet till gymnasiet, och enligt det är hon antagen till den skola och linje hon helst vill gå. Med specialiseringen på fotboll (det hade hon redan fått besked om att hon är antagen till) vilket innebär ett 4-årigt gymnasium för henne. Hon var glad! Och då är ju jag också det!
Den goda nyheten piggade upp mig, efter de sämre nyheter som jag tyckt hopat sig i min närhet den senaste tiden.
Jag får bege mig härifrån redan på fredag eftermiddag för att hinna med flyget lördag eftermiddag - det går nämligen inga båtar på lördag morgon ... Tillräckligt tidigt för att jag ska hinna till flygplatsen i tid, alltså. Så här det att leva på en liten ö, till vardags.
Nu får jag stanna på hotell över natten inne på fastlandet, och ta flygbussen på förmiddagen. Fördelen med det är att jag får en kortare resdag under lördagen. Och nackdelen är att jag inte får vara hemma på ön och sova i min egen säng.
Nästan allting är annat är fixat, så nu ska jag kunna ta det lite lugnt med allt tänkande några dagar :). Och virka på i rasande fart!
När jag sitter här i köket kan jag höra den lilla dvärgugglan, det låter så mysigt. Jag tror också att det är fotbollskväll - jag hör en hoper grekiska män nerifrån den lilla stället tvärs över gatan. Tillrop och suckar om vartannat ...
En god nyhet fick jag idag: Unga damen har fått det preliminära antagningsbeskedet till gymnasiet, och enligt det är hon antagen till den skola och linje hon helst vill gå. Med specialiseringen på fotboll (det hade hon redan fått besked om att hon är antagen till) vilket innebär ett 4-årigt gymnasium för henne. Hon var glad! Och då är ju jag också det!
Den goda nyheten piggade upp mig, efter de sämre nyheter som jag tyckt hopat sig i min närhet den senaste tiden.
tisdag 14 april 2015
Logistikproblem 1
Jag har nu en lånebil på måndag :). Kollegan och hennes man behöver inte sin bil den dagen, så nu har jag ett logistik-bekymmer mindre. Och behöver inte ens tänka på risken för regn (och åska och blixt och dunder).
En ljuvlig sommardag
Det är dagens väder-rapport från Smulan. Jag gick ner till bageriet tidigt i morse och det var redan 18 grader. Jag tog ett gott surdegsbröd med mig hem, fortfarande ljummet. Det blev frukosten till mitt morgonkaffe på balkongen - premiär!
Förmiddagspromenaden ställde jag in - jag har alldeles för många halvorganiserade trådar i huvudet just nu - det mår jag inte väl av.
Transport-logistik till Sverige på lördag som inte vill som jag vill. Transportlogistik till och från begravningen på måndag som kräver ett planerande (pga sandwichar och blombukett på ditvägen/ lådor med foton och papper på hemvägen. Besök hos mamma. Skickande av beställda grytlappar. Hitta kläder att ha till begravningen. Kollande med rektor ang. skolavslutningens datum - den är nämligen flyttad en dag framåt till den dagen jag och Unga Damen ska åka ner hit tillsammans, och rektorn är väldigt svårfångad.
Smutstvättshögen måste åtgärdas, helst innan jag åker ...
Eventuellt bokande av hotell och eventuellt bokande av hyrbil och eventuellt bokande av nya flygbiljetter i juni.
En äntligen färdigstickad tröja levererad och klar - och visade sig vara lite för lång ...
Men: jag tog en pytteliten promenad ner till engelska promenadkamraten W på eftermiddagen. Där blev jag bjuden på hennes första försök att baka skånsk äppelkaka. Lite torr var den pga lite otillräckligt med smält smör, men god! Där satt jag några timmar och vilade huvudet (visserligen vilades det på engelska) samtidigt som jag virkade på för fullt.
Den som väntar på bilder får nog vänta lite till, tyvärr ... Livet känns lite småfullt just nu.
Och vet ni vad?! Igår kväll, sent, gick jag ut på balkongen innan jag letade upp sängen. Och då hörde jag ett litet ljust hoande från en dvärguggla uppe på berget. Jätteglad blev jag, vad jag har saknat det ljudet. som höll mig sällskap varenda kväll min första vår här.
Förmiddagspromenaden ställde jag in - jag har alldeles för många halvorganiserade trådar i huvudet just nu - det mår jag inte väl av.
Transport-logistik till Sverige på lördag som inte vill som jag vill. Transportlogistik till och från begravningen på måndag som kräver ett planerande (pga sandwichar och blombukett på ditvägen/ lådor med foton och papper på hemvägen. Besök hos mamma. Skickande av beställda grytlappar. Hitta kläder att ha till begravningen. Kollande med rektor ang. skolavslutningens datum - den är nämligen flyttad en dag framåt till den dagen jag och Unga Damen ska åka ner hit tillsammans, och rektorn är väldigt svårfångad.
Smutstvättshögen måste åtgärdas, helst innan jag åker ...
Eventuellt bokande av hotell och eventuellt bokande av hyrbil och eventuellt bokande av nya flygbiljetter i juni.
En äntligen färdigstickad tröja levererad och klar - och visade sig vara lite för lång ...
Men: jag tog en pytteliten promenad ner till engelska promenadkamraten W på eftermiddagen. Där blev jag bjuden på hennes första försök att baka skånsk äppelkaka. Lite torr var den pga lite otillräckligt med smält smör, men god! Där satt jag några timmar och vilade huvudet (visserligen vilades det på engelska) samtidigt som jag virkade på för fullt.
Den som väntar på bilder får nog vänta lite till, tyvärr ... Livet känns lite småfullt just nu.
Och vet ni vad?! Igår kväll, sent, gick jag ut på balkongen innan jag letade upp sängen. Och då hörde jag ett litet ljust hoande från en dvärguggla uppe på berget. Jätteglad blev jag, vad jag har saknat det ljudet. som höll mig sällskap varenda kväll min första vår här.
fredag 10 april 2015
Stjärnklart
Jag gick hem från tavernan ganska nyss, under en kristallklar stjärnhimmel. Det är lyx, det.
På andra sidan havet ser jag husfönster och gatlyktor lysa inne på fastlandet.
Och jag har minsann nästan 19 grader inomhus, trots att luftkonditioneringen varit avstängd i flera timmar. Just nu och här räknas även det in i kategorin lyx.
På andra sidan havet ser jag husfönster och gatlyktor lysa inne på fastlandet.
Och jag har minsann nästan 19 grader inomhus, trots att luftkonditioneringen varit avstängd i flera timmar. Just nu och här räknas även det in i kategorin lyx.
torsdag 9 april 2015
Det kom ett sms ...
Ett sms från det förflutna - verkligen!
Ibland blir jag bara så häpen. Här sitter jag nere i Grekland, och får en liten fråga om jag möjligen är den xxx, som bodde där yyy och sedan pluggade i zzz? Detta undrar J i yyy.
J var min pojkvän halvår eller så, precis i flytten och min omställning från yyy till zzz. Jag kan inte riktigt minnas vad som inte blev så bra - men antagligen hade distansen en del med saken att göra. Tillsammans med att vi nog inte hade så mycket gemensamt, trots allt.
Hur länge sedan det är? Jo, bara 30 år sedan eller så ... Och vi har inte hörts av sedan dess :).
Häpen, och undrande. Vad får en människa att efter 30 år ta kontakt med någon man släppte taget om så långt tidigare? Ganska modigt, får jag säga. Men dock.
Händer sådant här andra människor också? Det kanske till och med är vanligt?
När jag tänker efter, så blev jag faktiskt uppringd av en annan fd pojkvän sådär en 10 år efteråt. Han undrade vad som gått på tok egentligen, och ville veta vad jag tänkte kring det. Lite sent påtänkt, kanske, och hade nog gjort större nytta för vår relation när det begav sig ...
Ibland blir jag bara så häpen. Här sitter jag nere i Grekland, och får en liten fråga om jag möjligen är den xxx, som bodde där yyy och sedan pluggade i zzz? Detta undrar J i yyy.
J var min pojkvän halvår eller så, precis i flytten och min omställning från yyy till zzz. Jag kan inte riktigt minnas vad som inte blev så bra - men antagligen hade distansen en del med saken att göra. Tillsammans med att vi nog inte hade så mycket gemensamt, trots allt.
Hur länge sedan det är? Jo, bara 30 år sedan eller så ... Och vi har inte hörts av sedan dess :).
Häpen, och undrande. Vad får en människa att efter 30 år ta kontakt med någon man släppte taget om så långt tidigare? Ganska modigt, får jag säga. Men dock.
Händer sådant här andra människor också? Det kanske till och med är vanligt?
När jag tänker efter, så blev jag faktiskt uppringd av en annan fd pojkvän sådär en 10 år efteråt. Han undrade vad som gått på tok egentligen, och ville veta vad jag tänkte kring det. Lite sent påtänkt, kanske, och hade nog gjort större nytta för vår relation när det begav sig ...
Smulan-nytt
Det hinner hända ganska mycket under en vinter, även på en mycket liten ö. Här ges de (ev) viktigaste händelserna i korthet:
Vintern har varit regnig, kall och blåsig på ön. Det rapporterar samtliga jag pratat med sedan jag kom ner hit!
Trots detta (o)väder har "Dimos"(kommunfullmäktige) beslutat att snygga upp några av de centrala gatorna i de båda största byarna. Här i min by har man lagt snygga plattor på gatbiten mellan strandvägen och upp mot stora gatukorsningen vid läkarmottagningen. Ser bra ut, och så mycket bredare gatan känns! Plattläggarna har också jobbat sig hela vägen som går ovanför hamnen upp till den östligaste lilla byn. I Stora Grannbyn har de en nylagd gata ända från kyrkan mitt i byn ner till hamnen. Väldigt mycket bättre än de gamla groparna, kan jag säga. Särskilt per cykel.
Den lilla lokalbåten ligger bunden vid kajen sedan innan jul, om jag förstått det rätt. Pga ekonomin har den slutat gå. Det känns jättetråkigt - jag gillar den båten! Men två av taxibåtarna ersätter den till viss del - de två båtägarna alternerar en vecka i taget med att köra någon eller några turer för samma pris som lokalbåten kostade. Riktigt vad som gäller har jag inte lyckats klura ut ännu.
Naturligtvis är det ingen som brytt sig om att ta ner lokalbåtens tidtabeller, som finns uppsatta här och där ...
Min hedersbrorson A och hans M uppe på Hotellet väntar barn nu i början av maj. Det är jätteroligt! Undrar vad jag blir då? Någon sorts heders-Gammeltant? Och så undrar jag vem som ska sköta hela hotellrörelsen och tavernan och maten och det administrativa om inte M ska göra det?
Det har varit ovanligt många dödsfall under vintern, även bland dem som inte tillhör de allra äldsta. En vecka dog visst 3 personer, samtliga i 60-årsåldern. Sedan jag kom ner hit har jag fått höra kyrkklockan ringa sorgeringning 2 gånger.
En av de bortgångna känner jag till ganska väl. Det har i alla tider bott ett äldre par mitt i byn, där han alltid suttit på sin stol och tittat på vem som passerar. Hans fru gick bort under vintern, tråkigt nog. Jag vet att Bokbytarna hyrt in sig hos dem tidigare, innan de hittade sitt takboende.
Bokbytarnas olivträd och oleanderbuske lever och har hälsan, däremot. Olivträdet har massor av nya skott.
Prisnivån här nere känns ganska oförändrad hittills. En gyros kostar numera 2.20 euro istället för 2, kan rapporteras. Gyrosstället har öppnat igen nämligen, det är jag tacksam för. Buss- och färjepriser är de samma.
Till sist - en väderrapport, naturligtvis:
Dagen började med ösregn och kraftiga vindar, ca 14 m/s. 8 grader. På dagen klarnade det upp något, men fortsatt 8 grader. Imorgon ska solen titta fram, och vi kan hoppas på upp till 12 grader.
Innan någon frågar - jo, det är i Grekland jag befinner mig. Och det var 13 grader i sovrummet i morse!
Vintern har varit regnig, kall och blåsig på ön. Det rapporterar samtliga jag pratat med sedan jag kom ner hit!
Trots detta (o)väder har "Dimos"(kommunfullmäktige) beslutat att snygga upp några av de centrala gatorna i de båda största byarna. Här i min by har man lagt snygga plattor på gatbiten mellan strandvägen och upp mot stora gatukorsningen vid läkarmottagningen. Ser bra ut, och så mycket bredare gatan känns! Plattläggarna har också jobbat sig hela vägen som går ovanför hamnen upp till den östligaste lilla byn. I Stora Grannbyn har de en nylagd gata ända från kyrkan mitt i byn ner till hamnen. Väldigt mycket bättre än de gamla groparna, kan jag säga. Särskilt per cykel.
Den lilla lokalbåten ligger bunden vid kajen sedan innan jul, om jag förstått det rätt. Pga ekonomin har den slutat gå. Det känns jättetråkigt - jag gillar den båten! Men två av taxibåtarna ersätter den till viss del - de två båtägarna alternerar en vecka i taget med att köra någon eller några turer för samma pris som lokalbåten kostade. Riktigt vad som gäller har jag inte lyckats klura ut ännu.
Naturligtvis är det ingen som brytt sig om att ta ner lokalbåtens tidtabeller, som finns uppsatta här och där ...
Min hedersbrorson A och hans M uppe på Hotellet väntar barn nu i början av maj. Det är jätteroligt! Undrar vad jag blir då? Någon sorts heders-Gammeltant? Och så undrar jag vem som ska sköta hela hotellrörelsen och tavernan och maten och det administrativa om inte M ska göra det?
Det har varit ovanligt många dödsfall under vintern, även bland dem som inte tillhör de allra äldsta. En vecka dog visst 3 personer, samtliga i 60-årsåldern. Sedan jag kom ner hit har jag fått höra kyrkklockan ringa sorgeringning 2 gånger.
En av de bortgångna känner jag till ganska väl. Det har i alla tider bott ett äldre par mitt i byn, där han alltid suttit på sin stol och tittat på vem som passerar. Hans fru gick bort under vintern, tråkigt nog. Jag vet att Bokbytarna hyrt in sig hos dem tidigare, innan de hittade sitt takboende.
Bokbytarnas olivträd och oleanderbuske lever och har hälsan, däremot. Olivträdet har massor av nya skott.
Prisnivån här nere känns ganska oförändrad hittills. En gyros kostar numera 2.20 euro istället för 2, kan rapporteras. Gyrosstället har öppnat igen nämligen, det är jag tacksam för. Buss- och färjepriser är de samma.
Till sist - en väderrapport, naturligtvis:
Dagen började med ösregn och kraftiga vindar, ca 14 m/s. 8 grader. På dagen klarnade det upp något, men fortsatt 8 grader. Imorgon ska solen titta fram, och vi kan hoppas på upp till 12 grader.
Innan någon frågar - jo, det är i Grekland jag befinner mig. Och det var 13 grader i sovrummet i morse!
tisdag 7 april 2015
Rikt djurliv
En rubrik satt med glimten i ögat :).
Ön djurliv verkar förfölja mig in i mina lägenheter ... Låt mig summera:
År 1 av deltidsboende - myrinvasion av stora mått drabbade mig nästan omedelbart efter inflyttningen. Hela arméer av tappra myrsoldater marscherade in i badrummet, upp i badrumstaket, fortsatte vidare till kokvrå-taket och ner till den kombinerade vask/spis/kylskåpsdelen. Det krävdes cementering av tak, giftig besprutning och en del andra insatser innan jag kunde leva relativt ensam i min lilla lägenhet. Relativt innebär alltså att jag inte bryr mig om att räkna myggorna. Dem slog jag ju ihjäl efterhand. Jag kan bara säga att det inte fanns en hungrig mygga på hela ön den perioden.
Något senare i boendet kravlade sig en väääldigt stor kackerlacka in i luftkonditioneringen, som spottade ut den med ett stort harklande - i min säng. Som jag tack och lov inte låg i just då. Med hjärtat i halsgropen hjälpte jag den att flytta ut igen. Per omgående.
En sen kväll fick jag också besök av det kattelände som alltid försökte, medelst oändligt jamande, roffa åt sig min mat. Bortjagad ideligen återkom den med en dåres envishet - och lyckades ta sig in den kvällen den listigt nog tog med sig en kattkompis. En blev bortjagad medan den andre smet in bakom min rygg!
Innan jag lyckades få ut den igen ...
Till den lite trevligare delen av djurlivet hörde de djur som stannade utomhus - påfåglarna som spatserade förbi med sina kycklingar nästan varje dag och dvärgugglan uppe på berget , vars lilla hoande jag somnade till varenda kväll.
År 2, ny lägenhet - myggorna följde med i flytten till det nya. Förstås. Annars relativt lugnt, förutom den medelstora kackerlackan jag hittade i badrummet och försökte spola ner i avloppet. Den var för stor för att bli bortsköljd, så den fick ett glas över sig i väntan på döden. Men inte dog den, inte! Efter en vecka rörde den fortfarande på sig därinne i glaset. Hyresvärden P fick komma och stampa ihjäl den till slut.
År 3, som jag bara hunnit 2 veckor in i - 3 myggbett första natten trots att de inte borde ha kläckts ännu, så kallt som det var. Och så det senaste tillskottet: häromkvällen, på väg från badrummet till sängen, då mötte jag en lång brun daggmask som kravlade sig fram över golvet. Inne!
Möten av den här typen kräver jämt eftertanke. En mycket snabb sådan. Snabb hämtning av sopskyffel, som jag placerade i daggmaskens väg. Efter viss tvekan kravlade den sig upp på sopskyffeln, och jag sprang till min (låsta) ytterdörr och med största skyndsamhet (daggmasken kravlade nämligen vidare med god fart) höll ut skyffeln utanför balkongräcket. Den ville inte släppa taget, så jag slog skyffeln mot balkongräcket - varmed handtaget bröt av (det var en väldigt billig sopskyffel), själva skyffeldelen studsade tillbaka in på balkongen och daggmasken också.
Under allt detta började jag inse att det nog inte var en daggmask egentligen - det var en tusenfoting. Och de bits här nere, har jag hört. Med gift i bettet. Till slut kunde jag bara komma på att med den trasiga skyffeln vifta iväg masken/tusenfotingen - den satsade nämligen i fortsatt god fart på att ta sig in i lägenheten igen - den flög iväg neråt trappan. Tråkigt nog (för den) råkade den gå sönder lite av ivägviftandet ...
Liket låg kvar till beskådan dagen efter - det var en tusenfoting.
För övrigt njuter jag av vårens påfågelskrin och njuter mindre av de skrikande katternas baby-lika ljud. Mars borde faktiskt vara över nu!
Ön djurliv verkar förfölja mig in i mina lägenheter ... Låt mig summera:
År 1 av deltidsboende - myrinvasion av stora mått drabbade mig nästan omedelbart efter inflyttningen. Hela arméer av tappra myrsoldater marscherade in i badrummet, upp i badrumstaket, fortsatte vidare till kokvrå-taket och ner till den kombinerade vask/spis/kylskåpsdelen. Det krävdes cementering av tak, giftig besprutning och en del andra insatser innan jag kunde leva relativt ensam i min lilla lägenhet. Relativt innebär alltså att jag inte bryr mig om att räkna myggorna. Dem slog jag ju ihjäl efterhand. Jag kan bara säga att det inte fanns en hungrig mygga på hela ön den perioden.
Något senare i boendet kravlade sig en väääldigt stor kackerlacka in i luftkonditioneringen, som spottade ut den med ett stort harklande - i min säng. Som jag tack och lov inte låg i just då. Med hjärtat i halsgropen hjälpte jag den att flytta ut igen. Per omgående.
En sen kväll fick jag också besök av det kattelände som alltid försökte, medelst oändligt jamande, roffa åt sig min mat. Bortjagad ideligen återkom den med en dåres envishet - och lyckades ta sig in den kvällen den listigt nog tog med sig en kattkompis. En blev bortjagad medan den andre smet in bakom min rygg!
Innan jag lyckades få ut den igen ...
Till den lite trevligare delen av djurlivet hörde de djur som stannade utomhus - påfåglarna som spatserade förbi med sina kycklingar nästan varje dag och dvärgugglan uppe på berget , vars lilla hoande jag somnade till varenda kväll.
År 2, ny lägenhet - myggorna följde med i flytten till det nya. Förstås. Annars relativt lugnt, förutom den medelstora kackerlackan jag hittade i badrummet och försökte spola ner i avloppet. Den var för stor för att bli bortsköljd, så den fick ett glas över sig i väntan på döden. Men inte dog den, inte! Efter en vecka rörde den fortfarande på sig därinne i glaset. Hyresvärden P fick komma och stampa ihjäl den till slut.
År 3, som jag bara hunnit 2 veckor in i - 3 myggbett första natten trots att de inte borde ha kläckts ännu, så kallt som det var. Och så det senaste tillskottet: häromkvällen, på väg från badrummet till sängen, då mötte jag en lång brun daggmask som kravlade sig fram över golvet. Inne!
Möten av den här typen kräver jämt eftertanke. En mycket snabb sådan. Snabb hämtning av sopskyffel, som jag placerade i daggmaskens väg. Efter viss tvekan kravlade den sig upp på sopskyffeln, och jag sprang till min (låsta) ytterdörr och med största skyndsamhet (daggmasken kravlade nämligen vidare med god fart) höll ut skyffeln utanför balkongräcket. Den ville inte släppa taget, så jag slog skyffeln mot balkongräcket - varmed handtaget bröt av (det var en väldigt billig sopskyffel), själva skyffeldelen studsade tillbaka in på balkongen och daggmasken också.
Under allt detta började jag inse att det nog inte var en daggmask egentligen - det var en tusenfoting. Och de bits här nere, har jag hört. Med gift i bettet. Till slut kunde jag bara komma på att med den trasiga skyffeln vifta iväg masken/tusenfotingen - den satsade nämligen i fortsatt god fart på att ta sig in i lägenheten igen - den flög iväg neråt trappan. Tråkigt nog (för den) råkade den gå sönder lite av ivägviftandet ...
Liket låg kvar till beskådan dagen efter - det var en tusenfoting.
För övrigt njuter jag av vårens påfågelskrin och njuter mindre av de skrikande katternas baby-lika ljud. Mars borde faktiskt vara över nu!
lördag 4 april 2015
En mycket liten ö
Idag hade jag en premiär-upplevelse. Det är 15 år sedan jag kom till Smulan för första gången (ett par veckor till bara) och jag har nyss börjat på mitt tredje år som deltidsboende här.
Den där processen ska jag faktiskt försöka sammanfatta vid tillfälle - men tillbaka till premiär-ögonblicket ...
Att min pappa dog förra veckan, har jag bara berättat för mina närmaste vänner hemma i Sverige, och för hyresvärdsfamiljen här, och 2 engelska väninnor, varav en befinner sig i England.
Ändå ...
Efter förmiddagspromenaden gick jag bort till min lilla affär för att fylla på förrådet av äpplen. På väg ut igen med min äppelpåse mötte jag en engelska jag är mycket ytligt bekant med och kanske träffat 2-3 gånger de senaste åren. Vi har inte mötts i år, så jag började säga "hej, hur står det till?" när hon börjar med att beklaga sorgen efter min pappas bortgång. Mycket engelskt och artigt, naturligtvis.
Och då inser jag att jag numera omfattas av den regel som säger att vad du än gör så vet resten av byn det nästan innan det hänt. I mitt fall avgränsat till den lilla kretsen av engelska heltids/långtidsboende på ön. Där känner alla alla, vet allt om alla och pratar om allt med alla :).
Två slutsatser kan dras av detta: jag blir mer etablerad här för varje år (även för dem jag knappt mött) och jag måste börja tänka på att jag syns!
Den där processen ska jag faktiskt försöka sammanfatta vid tillfälle - men tillbaka till premiär-ögonblicket ...
Att min pappa dog förra veckan, har jag bara berättat för mina närmaste vänner hemma i Sverige, och för hyresvärdsfamiljen här, och 2 engelska väninnor, varav en befinner sig i England.
Ändå ...
Efter förmiddagspromenaden gick jag bort till min lilla affär för att fylla på förrådet av äpplen. På väg ut igen med min äppelpåse mötte jag en engelska jag är mycket ytligt bekant med och kanske träffat 2-3 gånger de senaste åren. Vi har inte mötts i år, så jag började säga "hej, hur står det till?" när hon börjar med att beklaga sorgen efter min pappas bortgång. Mycket engelskt och artigt, naturligtvis.
Och då inser jag att jag numera omfattas av den regel som säger att vad du än gör så vet resten av byn det nästan innan det hänt. I mitt fall avgränsat till den lilla kretsen av engelska heltids/långtidsboende på ön. Där känner alla alla, vet allt om alla och pratar om allt med alla :).
Två slutsatser kan dras av detta: jag blir mer etablerad här för varje år (även för dem jag knappt mött) och jag måste börja tänka på att jag syns!
fredag 3 april 2015
PT
Jag har helt oförskyllt fått mig en PT. En Personlig Tränare, alltså.
Det är Promenadkompisen som egenhändigt beslutat om befordran - hon tyckte nog att det behövdes efter några klagande sms här nerifrån :).
Jag har varit så himla trött, och visserligen promenerat de flesta dagar, men jag har också ätit alldeles för mycket! Inte hjälpte det heller att jag har varit försiktig med min stukade fot. Redan efter en vecka var jag rund(are) om kinderna!
Men min nytillsatte PT talade största allvar med mig och fick mig på rätt köl igen. ("största allvar" betyder helt enkelt att jag blev kommenderad, om någon undrar). Idag har jag tagit en lite raskare promenad, och joggat, i största hemlighet där ingen såg mig!, 500 steg. Och inte köpte jag choklad eller popcorn heller ... Vänner är det bästa som finns!
En av mina goda sidor är att jag (ibland) gör som jag är tillsagd. De gånger jag tycker likadant, vill säga.
Lite har det nog hjälpt till att pappas begravning är ordnad, att flygbiljetterna är bokade för dyra pengar och att mamma mådde betydligt bättre idag när jag pratade med henne. Hon hade sovit, kunnat äta utan att må illa och hade mindre ont i sitt brutna nyckelben.
Med en lite lugnare tillvaro stressäter jag lite mindre och blir bättre på att ta hand om mig. Idag fick jag hjälp av vädret också: underbart soligt och nästan ljumma vindar, ett somrigt hav och nu i kväll en nästan full måne.
Det finns mycket att vara glad åt i tillvaron här :).
Det är Promenadkompisen som egenhändigt beslutat om befordran - hon tyckte nog att det behövdes efter några klagande sms här nerifrån :).
Jag har varit så himla trött, och visserligen promenerat de flesta dagar, men jag har också ätit alldeles för mycket! Inte hjälpte det heller att jag har varit försiktig med min stukade fot. Redan efter en vecka var jag rund(are) om kinderna!
Men min nytillsatte PT talade största allvar med mig och fick mig på rätt köl igen. ("största allvar" betyder helt enkelt att jag blev kommenderad, om någon undrar). Idag har jag tagit en lite raskare promenad, och joggat, i största hemlighet där ingen såg mig!, 500 steg. Och inte köpte jag choklad eller popcorn heller ... Vänner är det bästa som finns!
En av mina goda sidor är att jag (ibland) gör som jag är tillsagd. De gånger jag tycker likadant, vill säga.
Lite har det nog hjälpt till att pappas begravning är ordnad, att flygbiljetterna är bokade för dyra pengar och att mamma mådde betydligt bättre idag när jag pratade med henne. Hon hade sovit, kunnat äta utan att må illa och hade mindre ont i sitt brutna nyckelben.
Med en lite lugnare tillvaro stressäter jag lite mindre och blir bättre på att ta hand om mig. Idag fick jag hjälp av vädret också: underbart soligt och nästan ljumma vindar, ett somrigt hav och nu i kväll en nästan full måne.
Det finns mycket att vara glad åt i tillvaron här :).
onsdag 1 april 2015
Inte som jag tänkt mig ...
Det fortsätter att vara händelserikt därhemma ...
Ikväll kom Unga Damen hem från sitt fotbollsläger i norra Tyskland, tänkt som uppstart inför vårsäsongen. Igår morse vaknade laget till 10 cm snö! De spelade "snö-rugby" istället :).
Och nu framåt kvällen hörde min syster av sig per sms - mamma hade snubblat på någon ojämnhet när hon var på väg till sin väninna, och fallit så oturligt att hon fick en nyckelbensfraktur. De sitter fortfarande på akutmottagningen och väntar på beslut om det ska räcka med en mitella eller om hon måste opereras. Och jag sitter här på Smulan och väntar tillsammans med dem ...
Igår kväll bokade jag mina flygbiljetter hem till begravningen av min pappa. Just nu känns det som om jag skulle ha väntat lite med de där biljetterna! Tur att både min syster och min son bor nära och kan hjälpa till med vad hon kan komma att behöva.
Det jag har gjort utöver sms:andet idag är en förmiddagspromenad i solen, sopat (igen!!!) lägenheten och balkongen och tittat på "The good wife", några avsnitt i rad. Då blev det två grytlappar virkade :).
Ikväll kom Unga Damen hem från sitt fotbollsläger i norra Tyskland, tänkt som uppstart inför vårsäsongen. Igår morse vaknade laget till 10 cm snö! De spelade "snö-rugby" istället :).
Och nu framåt kvällen hörde min syster av sig per sms - mamma hade snubblat på någon ojämnhet när hon var på väg till sin väninna, och fallit så oturligt att hon fick en nyckelbensfraktur. De sitter fortfarande på akutmottagningen och väntar på beslut om det ska räcka med en mitella eller om hon måste opereras. Och jag sitter här på Smulan och väntar tillsammans med dem ...
Igår kväll bokade jag mina flygbiljetter hem till begravningen av min pappa. Just nu känns det som om jag skulle ha väntat lite med de där biljetterna! Tur att både min syster och min son bor nära och kan hjälpa till med vad hon kan komma att behöva.
Det jag har gjort utöver sms:andet idag är en förmiddagspromenad i solen, sopat (igen!!!) lägenheten och balkongen och tittat på "The good wife", några avsnitt i rad. Då blev det två grytlappar virkade :).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)