Den kvinnliga prästen läste en av Nils Ferlins dikter, en jag tycker mycket om (det visste hon inte):
"I livets villervalla
vi gå på skilda håll ..."
Passande nog ur diktsamlingen En döddansares visor.
Pappas största intresse här i livet var schack. Schackspelandet var en del av det som gjorde honom till det han var. Därför var det så fint att hans gamla schackklubb skickat en sista hälsning - med ett vitt och ett svart band.
På pappas mycket uttryckliga önskemål avslutade vi med att spela Vikingarnas "Hallå, hallå, Västindien", varpå vi lämnade honom med ett leende på läpparna :).
Jag var lite tidig till begravningen. För säkerhets skull. Så jag gick in i den stora skogen en bit bort - där fick jag en stund att stillna mig bland vitsippornas mattor och fåglarnas vårkvitter. Vackrare kan det inte bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar