Rikt djurliv

En rubrik satt med glimten i ögat :).

Ön djurliv verkar förfölja mig in i mina lägenheter ... Låt mig summera:

År 1 av deltidsboende - myrinvasion av stora mått drabbade mig nästan omedelbart efter inflyttningen. Hela arméer av tappra myrsoldater marscherade in i badrummet, upp i badrumstaket, fortsatte vidare till kokvrå-taket och ner till den kombinerade vask/spis/kylskåpsdelen. Det krävdes cementering av tak, giftig besprutning och en del andra insatser innan jag kunde leva relativt ensam i min lilla lägenhet. Relativt innebär alltså att jag inte bryr mig om att räkna myggorna. Dem slog jag ju ihjäl efterhand. Jag kan bara säga att det inte fanns en hungrig mygga på hela ön den perioden.

Något senare i boendet kravlade sig en väääldigt stor kackerlacka in i luftkonditioneringen, som spottade ut den med ett stort harklande - i min säng. Som jag tack och lov inte låg i just då. Med hjärtat i halsgropen hjälpte jag den att flytta ut igen. Per omgående.

En sen kväll fick jag också besök av det kattelände som alltid försökte, medelst oändligt jamande, roffa åt sig min mat. Bortjagad ideligen återkom den med en dåres envishet - och lyckades ta sig in den kvällen den listigt nog tog med sig en kattkompis. En blev bortjagad medan den andre smet in bakom min rygg!
Innan jag lyckades få ut den igen ...

Till den lite trevligare delen av djurlivet hörde de djur som stannade utomhus - påfåglarna som spatserade förbi med sina kycklingar nästan varje dag och dvärgugglan uppe på berget , vars lilla hoande jag somnade till varenda kväll.

År 2, ny lägenhet - myggorna följde med i flytten till det nya. Förstås. Annars relativt lugnt, förutom den medelstora kackerlackan jag hittade i badrummet och försökte spola ner i avloppet. Den var för stor för att bli bortsköljd, så den fick ett glas över sig i väntan på döden. Men inte dog den, inte! Efter en vecka rörde den fortfarande på sig därinne i glaset. Hyresvärden P fick komma och stampa ihjäl den till slut.

År 3, som jag bara hunnit 2 veckor in i - 3 myggbett första natten trots att de inte borde ha kläckts ännu, så kallt som det var. Och så det senaste tillskottet: häromkvällen, på väg från badrummet till sängen, då mötte jag en lång brun daggmask som kravlade sig fram över golvet. Inne!

Möten av den här typen kräver jämt eftertanke. En mycket snabb sådan. Snabb hämtning av sopskyffel, som jag placerade i daggmaskens väg. Efter viss tvekan kravlade den sig upp på sopskyffeln, och jag sprang till min (låsta) ytterdörr och med största skyndsamhet (daggmasken kravlade nämligen vidare med god fart) höll ut skyffeln utanför balkongräcket.  Den ville inte släppa taget, så jag slog skyffeln mot balkongräcket - varmed handtaget bröt av (det var en väldigt billig sopskyffel), själva skyffeldelen studsade tillbaka in på balkongen och daggmasken också.

Under allt detta började jag inse att det nog inte var en daggmask egentligen - det var en tusenfoting. Och de bits här nere, har jag hört. Med gift i bettet. Till slut kunde jag bara komma på att med den trasiga skyffeln vifta iväg masken/tusenfotingen - den satsade nämligen i fortsatt god fart på att ta sig in i lägenheten igen - den flög iväg neråt trappan. Tråkigt nog (för den) råkade den gå sönder lite av ivägviftandet ...

Liket låg kvar till beskådan dagen efter - det var en tusenfoting.

För övrigt njuter jag av vårens påfågelskrin och njuter mindre av de skrikande katternas baby-lika ljud. Mars borde faktiskt vara över nu!