PT

Jag har helt oförskyllt fått mig en PT. En Personlig Tränare, alltså.
Det är Promenadkompisen som egenhändigt beslutat om befordran - hon tyckte nog att det behövdes efter några klagande sms här nerifrån :).

Jag har varit så himla trött, och visserligen promenerat de flesta dagar, men jag har också ätit alldeles för mycket! Inte hjälpte det heller att jag har varit försiktig med min stukade fot. Redan efter en vecka var jag rund(are) om kinderna!

Men min nytillsatte PT talade största allvar med mig och fick mig på rätt köl igen. ("största allvar" betyder helt enkelt att jag blev kommenderad, om någon undrar). Idag har jag tagit en lite raskare promenad, och joggat, i största hemlighet där ingen såg mig!, 500 steg. Och inte köpte jag choklad eller popcorn heller ... Vänner är det bästa som finns!

En av mina goda sidor är att jag (ibland) gör som jag är tillsagd. De gånger jag tycker likadant, vill säga.

Lite har det nog hjälpt till att pappas begravning är ordnad, att flygbiljetterna är bokade för dyra pengar och att mamma mådde betydligt bättre idag när jag pratade med henne. Hon hade sovit, kunnat äta utan att må illa och hade mindre ont i sitt brutna nyckelben.

Med en lite lugnare tillvaro stressäter jag lite mindre och blir bättre på att ta hand om mig. Idag fick jag hjälp av vädret också: underbart soligt och nästan ljumma vindar, ett somrigt hav och nu i kväll en nästan full måne.
Det finns mycket att vara glad åt i tillvaron här :).