Spridda tankar har vandrat runt i bakhuvudet de här månaderna jag bott på min lilla grekiska Smula. Den gemensamma tråden i det spretiga är att jag gillar att skriva! Jag gillar att deltidsbo i Grekland, och jag gillar Smulan där jag känner mig mera hemma och mera rotad för varje år.
Jag tror att första tanken jag fick kom ur en historia jag fick höra, om ett engelskt par som bodde här på Smulan under en tid för ganska länge sedan. Hon hade vittnat i en välkänd mordrättegång i England och vittnade med stor risk för sitt eget liv. Paret levde sedan skyddade i England men blev hittade, åtminstone en gång. Då beslutade de sig för att fly utomlands, och hamnade här. De undanbad sig hjälp av den engelska polisen eftersom de inte lyckats skydda dem. Här blev de betraktade som ganska udda - speciellt kvinnan, som gick iväg till sovrummet varje gång de fick besök i huset. Jag kan bara tänka mig vilka rykten som gick på ön...
Efter något år spårades de upp av den engelska polisen, som kom på besök. Då packade de över natten och försvann - okänt vart. Det gissas att de for tillbaka till England.
Den här historien fick mig att häpna över vilka otroliga saker människor kan ha varit med om, och minnas andra historier jag hört genom åren. Den gamle mannen som vaktade gränsen i Berlin under andra världskrigets slut, mot ryssarna. Spionen som varit anställd för Nato. Osv osv.
Då tänkte jag att man borde skriva en bok om en del av dessa människor som under en längre eller kortare tid varit en del av livet på ön - kanske utifrån öns perspektiv. Tänkte jag.
Sedan har andra idéer krupit fram. Som att berätta om familjerna här på ön. Som att porträttera, i ord och bild, de äldre på ön. Som att skriva en ny Smulan-bok, typ ö-guide. Den som finns är från 1996 och hopplöst tråkig.
Som att göra en fotobok med gamla och nya bilder, på byggnader och miljöer. Som (fast den idén är inte min, den är faktiskt den gamle soldatens!) att skriva en liten guide, med bilder, över vandringslederna på ön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar