Åtminstone mentalt - här tänks det och tänks och planeras och ordnas. Jag har helt enkelt kommit till nästa steg i min Greklands-process, tror jag. Den process som började (konkret) 2012 med att jag provbodde 6 veckor på Smulan för att se om jag gillade att leva där. Det gjorde jag :).
Och hyrde en pytteliten enrummare med kokvrå för hela 2013. Uppe i "bakkanten" på min by. Där bodde jag (och myrorna samt en väldigt stor kackerlacka, om någon minns) 9 veckor på våren och ungefär detsamma under hösten. Livet på Smulan passade mig bra, men jag upptäckte att jag fick hemlängtan under hösten. Och att tillvaron var lite väl minimalistisk på de där 25 kvm!
Så 2014 bytte jag upp mig till 40 kvm och fick ett sovrum och ett litet kök. Mindre ensamt där nere på huvudgatan blev det ju också. Och för säkerhets skull åkte jag lite fram och tillbaka mellan mina båda hemländer, så jag inte skulle drabbas av hemlängtan igen. Det var faktiskt riktigt roligt! Jag kände mig väldigt världsvan efter ett antal gånger i luften.
I min nya lägenhet kunde jag åstadkomma ett hem - det behövde jag. Även om jag inte förstått det. Och jag skaffade mig lite fler vänner och kände mig mera etablerad i byn.
Och 2015 åkte jag "hem" till Smulan på våren, packade upp och kände mig hemma på en eftermiddag :). Och längtade inte hem ett dugg. Fast jag åkte ju lite fram och tillbaka ändå, fast mest för att det var roligt att leva jetset-liv. Och så dog ju min pappa just när jag kommit ner.
I juni hämtade jag ner min älskade Barnbarnstjej, som just slutat grundskolan och förvandlades till min Unga Dam. Där bodde vi i 3 veckor och hade det riktigt gott. Även om livet med en tonåring inte är jättetrevligt HELA tiden ... Men åh, vad jag är glad för de veckorna tillsammans :).
Lite väl mycket hemma kände jag mig förstås i höstas när jag åkte hem över vintern ... Jag låste ytterdörren, stoppade nycklarna i väskan och åkte till Sverige. Med de svenska dörrnycklarna kvar nere i nattduksbordet, förstås!
Och nu är jag snart tillbaka på min Smula igen. För 4:e året ska jag deltidsbo i Grekland. Lägenhetskontraktet är förlängt, biljetterna är bokade och det mesta är förberett för en längre bortovaro härifrån.
Och kanske ...
Kanske är det så att mitt experiment med att deltidsbo, att leva min gamla dröm, nu har pågått så länge att det inte är ett experiment längre? Just idag tänker jag att det, utan att jag egentligen har noterat förändringen, att det på vägen har format sig till en livsstil?
Ja. Så är det nog. Det känns rätt att beskriva det så. Jag får känna lite på det innan jag skriver vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar