Nu börjar jag tröttna lite på att promenera runt med min dator - det förtar lite av det roliga jag finner i skrivandet. Jag kan inte skriva när andan faller på (eller en tanke trillar in) utan får samla ihop mig till promenaddags.
Nåja, på måndag ska grannarna på bottenvåningen komma tillbaka från sin påskledighet, så jag hoppas att de startar sitt internet omedelbums :). Eller ännu snabbare! Helst. Jag räknar inte längre med att jag hinner få mitt eget internet inkopplat innan jag reser hem "på semester" på torsdag i nästa vecka.
10 dagar ska jag vara hemma innan jag återvänder hit. Kan man eventuellt kanske möjligen hoppas på att det fungerar när jag kommer tillbaka? "Ti na kanoume?" säger man här och höjer lite på axlarna - det betyder "vad kan man göra?" och används flitigt för allting som (man anser) är utom ens kontroll ... Så det är vad jag säger nu :).
Strax kommer engelska vännerna också hit, till gyrosstället, för att äta kvällsmat tillsammans med mig. Jag tog en cykeltur över till dem i Grannbyn på förmiddagen, i världens motvind. Och uppförsbacke. Jag bestämde, när jag flåsande anlände dit, att detta räknades som dagens promenad. Inga kommentarer önskas angående detta beslut.
Naturligtvis hade vinden vänt när jag skulle tillbaka hem - men det var åtminstone nedförsbacke.
Nu har jag ytterligare några blomskott att plantera, hur det nu kommer sig. En aloe vera, och fler lila skott av "vandrande juden". Jag behöver lite mera jord också. Det innebär en ny cykeltur till Grannbyn. En dag då det blåser mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar