Glad påsk, så här i efterhand

Internetet har varit mera otillgängligt än vanligt ... Men nu är jag tillbaka med min grekiska påsk :).

 Redan på skärtorsdagen fick jag en söt liten present, av Hyresvärd Panagiotis. Han hade varit på Grannön och hittat sig ett påskljus som han var sprudlande glad över! 27 år gammal, men glad som ett litet barn med en ny leksak :).  Ljuset visades upp för alla som kom i närheten av honom - det var så roligt att se honom! Det här var på dagen, när jag använde deras wifi. På kvällen var jag tillbaka, och han ville visa upp ljuset igen. Hans "lilla baby", skojade han. Så hämtade han ett likadant och gav mig som present - så snällt! Hela den familjen är så rara mot mig :).

Det är naturligtvis ett påskljus i form av en gyros. Med alla tillbehör - fläskkött, tomat, lök och sallad, inlindat i ett gyrosbröd. Har man ett gyrosställe, så vad annars?


Påskljusen används vid påskaftons gudstjänst. Den äger rum sent på kvällen, och kyrkan fylls med folk. Många står/sitter utanför och lyssnar på gudtjänsten via högtalare, till och med ute på gatan finns det fullt med folk. De flesta är uppklädda i sina finaste kläder, och barnen har ofta fått nya kläder. Alla har sina ljus i handen - barnens är extra fina, jag såg te x ljus dekorerade med Mimmi Pigg, Barbie, bilar, fjärilar ...

Vid midnatt släcks alla lampor i och utanför kyrkan. Det blir tyst och mörkt - sedan tänder prästen ett ljus. Alla ropar Kristos anesti! Kristus har återuppstått och alla gläds med detta, medan den lilla ljuslågan vandrar vidare från ljus till ljus, vidare ut ur kyrkan och ut på gatan. Det är en oväntat stark upplevelse, även för en icke-religiös svenska. Man kindpussas och önskar varandra många lyckliga år framöver.

Sedan vandrar vi hemåt genom byn med våra tända ljus. Lyckas man ta med sig lågan hela vägen utan att den slocknar sotar man ett kors ovanför ytterdörren, där det kommer att beskydda hemmet under det kommande året.



Tavernorna står vackert färdigdukade, beredda att ta emot dem som vill fortsätta fira på det traditionella sättet - man äter "magritsa", en mustig inälvssoppa med mycket dill i. I stora sällskap. Jag har provat soppan en gång för många år sedan, och behöver inte prova den igen, om man säger så. Jag gick hem och lade mig i stället, nöjd med min kväll.