Den här veckan har Smulan börjat leva upp efter vintern. Färjornas och svävarnas tidtabeller har tätnat för varje dag och ljuden av rullväskor har ekat mellan husen. Överallt ropas hälsningar om en god påsk (Kaló Páska) och många liv (Xronia Pollá)! Ett och annat Kalí Anástasi (glad återuppståndelse) hörs också - men egentligen ska det inte sägas förrän vid midnatt i dag, påskaftonen. Det är då Jesus återuppstod från de döda. Den lyckligaste tilldragelsen inom grekisk-ortodoxa kyrkan.
I vartenda gathörn har det stannat grupper av människor som fyllt i allt som hänt sedan sist, och vad stora barnen har hunnit bli, och hur är det med er alla :). En riktigt typisk hemvändarhelg, alltså.
I affären nere på hörnet är det plötsligt trångt att ta sig fram, och det gäller att roffa åt sig de färska jordgubbarna så fort som möjligt efter leveransen - jag vill inte riskera att bli utan! Jordgubbar och bröd - nu kan jag klara mig!
Jag har inte firat så mycket påsk ännu, men jag har ätit prinskorv och rökt lax till lunch idag. Med de färska jordgubbarna (23 kr/L)som efterrätt, så jag är rätt nöjd. Hemma i Sverige är det väl oftast påskafton man träffas över ett påskbord, men här är det påskdagen som gäller.
Ikväll vid midnatt (flyttat till kl 23 för att öns ende präst ska hinna med alla kyrkorna, en i varje by) ska vi gå man och kvinna ur huse för att gå i/till kyrkan. Alla får inte plats inne i kyrkan, så det finns högtalare utanför där vi kan höra prästen, och det står folk långt ut på gatan. Då sker den fina ceremonin där alla ljusen i kyrkan släcks och det blir tyst. Sedan tänder prästen sitt ljus från en låga som färdats från Betlehem, och skickar lågan vidare, från ljus till ljus.
Kyrkklockorna ringer, alla kramas och pussas och ropar Chrístos Anésti (Kristus har uppstått) till varandra, och då svarar man Alithós Anésti (I sanning har han uppstått). Det är fullständigt kaos både inne i och runtom kyrkan när alla försöker hälsa på alla. Det skjuts fyrverkerier (inkl. en del nödraketer från båtar, trots att det är förbjudet) och det är ett folkmyller ...
Sedan vandrar vi sakta hemåt, eller till en taverna, för att äta Magirítsa, inälvssoppan som traditionen bjuder, En kraftig soppa med mycket dill i. Nu bryts fastan efter 40 långa dagar utan kött. Inte alla följer fastan, men ganska många.
Om turen är med en och det lyckas att hålla ljuset vid liv hela vägen hem, så "sotas" ett kors ovanför ytterdörren för skydda huset och dess invånare hela året.
Sedan är det läggdags. Imorgon börjar festandet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar