Framme, det är jag. Så långt som till mitt tillfälliga uppehåll på fastlandet, innan jag åker vidare till min Smula i morgon. Och det är varmt, så jag fryser inte. Och jag hittade hotellet efter lite letande.
Se´n gav jag mig ut på en tur runt sta'n. Jag hade fått den lysande idén att jag skulle kolla lite efter vad som finns att välja på vad gäller balkongmöbler, och ungefärliga kostnaden för det. Jag tog alltså bussen till en stor affär jag varit nyfiken på länge - man får ju passa på! De ska ha väldigt många bra saker, har jag hört.
Sedan tog jag bussen tillbaka (utan att ha köpt några balkongmöbler, bara en dörrmatta) och blev inklämd vid sidan av en rejält fyllig kvinna med flera kassar ( och rejäl skäggstubb!?!). Jag glömde stämpla min bussbiljett.
Jag glömde att stämpla min bussbiljett. Glöm INTE det! Men hade jag inte missat busshållplatsen jag ville stiga av på hade det gått bra ändå. Nu gjorde det inte det ... Men innan jag fattade vad som hände!
Bussen väntade på att komma fram i trafiken, då det kom tre män med uniformsjackor och bultade på bussdörren och hojtade något åt chauffören som till slut släppte in dem, och började köra igen. Det var lite obehagligt, ska jag säga - jag undrade ju vad det var för några, men då var vi framme vid nästa hållplats och jag var på väg att stiga av. Då stoppade en av männen mig, och jag fick inte gå av. Och bussen körde. Och jag fick lite panik. Bussen körde med chaufför och tre uniformerade män och mig ombord och det talades ganska högljudd grekiska. Vid det här laget förstod jag absolut ingenting, och den lilla grekiskan jag kan hade rymt.
De ville se min biljett, och de ville ha mitt pass och de ville pengar. Och jag började ju förstå att det var biljettkontrollanter, men ensam på en körande buss med 4 grekiska män ville jag absolut inte ge dem varken pass eller pengar! Jag började gråta istället. Och sa att jag inte hade passet med mig, och bara mitt kontokort. Och grät. Då ville de att jag skulle öppna väskan och visa vad jag hade där - och det ville jag absolut inte! (vid det här laget hade bussen stannat på något som kändes som en avsides bakgata - huh!)
Till slut nöjde de sig med ett av mina visitkort och att samma namn fanns i min almanacka. Här ingick en del dealande, om jag nu förstod rätt. "Hur mycket pengar har du?" Som jag förstod det skulle jag betala 72 euro i straffavgift för att jag åkt utan giltig biljett, men om jag betalade där och då kostade det 36 euro. Eller, till sist, om jag hade 16 euro, så kunde jag betala det.
Men jag ville inte visa att jag hade pengar, jag var fortfarande skärrad och rädd att bli rånad på pass och pengar, så istället fick jag en gul kopie-lapp som jag ska gå med till "kontoret". Allt är förstås på grekiska - inte någonstans står det något som är begripligt för mig.
Jag hämtar mig väl, men just nu är det inte så roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar