För en stund sedan gick jag hemåt i skymningen, efter kvällsmaten nere på gyrosstället. Och en liten stilla promenad nere i byn - längs med havet, runt stranden och vidare genom byn.
Nere i hamnen låg en lastbåt full med grus, som lastades över på lastbil.
Jag hejade och vinkade på bekanta lite här och där i byn. Borta på hörnet gick jag inom min lilla mataffär och handlade tomater, paprika, morötter, jordgubbar och äpplen - allt utom jordgubbarna i lösvikt och nyss levererat.
Sista lilla biten hem tittade jag ut över havet och ett par båtar som ankrat där nere.
Och då tänkte jag: I min önskan att bygga upp en vardag och delvis rota mig här nere på Smulan så vill jag inte glömma bort vilken oerhörd lyx det är att leva så här. Litet, enkelt, och vackert. Jag vill inte att det här livet ska förlora sin betydelse ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar