Idag är det vår dag :). Det gäller att göra det mesta av den.
Jag gick till affären för att handla grönsaker och frukt, det är alltid slut här hemma! På vägen ut förärades jag en vacker röd ros, från Metall's lokalavdelning. Jag blev jätteglad!
Affären hade grekiska apelsiner till extrapris - det var särskilt trevligt. Det finns inga apelsiner så goda som dem! Jag släpade hem en stor påse - min Greklands-abstinens växer för varje dag nu och jag kastar mig över allt som känns och smakar grekiskt.
Det mesta och bästa jag har gjort med vår dag är att träffa båda mina promenadväninnor för att promenera. En runda på morgonen och en på eftermiddagen. Så har jag tvättat, inte så där väl planerat, precis. Jag tvättade nämligen täcke och kuddar sist av allt - de hann inte torka.
Nu går jag till sängs.
Nerräkning till Smulan: 16 dagar kvar ...
tisdag 8 mars 2016
måndag 7 mars 2016
Premiär för Ung Dam
En stor del av helgen har jag tillbringat inne i Stora Grannstaden, där Son och Ung Dam bor. Efter diverse byråkrati från båda håll var det nämligen dags för Premiär!
Vi har kört bil, vi. Sonen och Unga Damen började lördagen med att tvätta och städa bilen, och gick sedan genom var allt (som reglage och lampor och pedaler) sitter och vad det heter. Så hon var väl förberedd när jag anlände med mitt handledartillstånd i högsta hugg.
Vi letade upp ett ganska tomt industriområde (förutom andra övningsförare) och började från absoluta grunden. Att ställa in sätet :). Och speglar. Sedan tränade vi på pedaler en lång stund innan vi ens kom så långt som till att starta bilen!
Se'n fick hon starta, och stänga av, och starta, och stänga av ... Till sist fick hon börja köra, i 1:an förstås. I 10 km/tim. Starta, köra 5 meter, stanna om och om igen. Vem har sagt att det är kul att köra bil?
I slutet av Unga Damens första körlektion kunde hon köra i 25 km i 2:an, köra runt i en vändplats och göra högersvängar. Och både starta och stanna mjukt.
Igår började vi om från början - "dragläge" kan man inte träna för mycket på att hitta :) Efter 1 timme hade hon lärt sig att växla upp och ner mellan 1:an och 2:an, starta och stanna och starta och stanna, hålla reda på alla speglar och blinkers, placera bilen rätt på vägen, högersväng och vänstersväng (på en parkering) och att backa 2 meter (utan att få panik!).
Sedan fick lektionen ett abrupt slut då det började lukta bränt i kupén ... Det var en överhettad kylare, som kokte över! I 20 km/tim fungerar inte kylningen optimalt. Åtminstone inte en hel timme.
Både lördag och söndag har vi också letat efter Unga Damens pass nere bland flyttkartongerna i källarförrådet - det var inte lika roligt som att köra bil! Och ännu har vi inte hittat det, tyvärr. När hon kom hem från Smulan i somras kom hon hem till en flytt, dagen efter hemkomsten - och passet har inte varit synligt sedan dess. Nu har vi 5 kartonger kvar, de längst in, förstås. Jag behöver vara med för att skydda henne mot eventuella spindlar ... (och för att vara säker på att det letas NOGGRANNT, men det säger jag inte högt).
Vi har kört bil, vi. Sonen och Unga Damen började lördagen med att tvätta och städa bilen, och gick sedan genom var allt (som reglage och lampor och pedaler) sitter och vad det heter. Så hon var väl förberedd när jag anlände med mitt handledartillstånd i högsta hugg.
Vi letade upp ett ganska tomt industriområde (förutom andra övningsförare) och började från absoluta grunden. Att ställa in sätet :). Och speglar. Sedan tränade vi på pedaler en lång stund innan vi ens kom så långt som till att starta bilen!
Se'n fick hon starta, och stänga av, och starta, och stänga av ... Till sist fick hon börja köra, i 1:an förstås. I 10 km/tim. Starta, köra 5 meter, stanna om och om igen. Vem har sagt att det är kul att köra bil?
I slutet av Unga Damens första körlektion kunde hon köra i 25 km i 2:an, köra runt i en vändplats och göra högersvängar. Och både starta och stanna mjukt.
Igår började vi om från början - "dragläge" kan man inte träna för mycket på att hitta :) Efter 1 timme hade hon lärt sig att växla upp och ner mellan 1:an och 2:an, starta och stanna och starta och stanna, hålla reda på alla speglar och blinkers, placera bilen rätt på vägen, högersväng och vänstersväng (på en parkering) och att backa 2 meter (utan att få panik!).
Sedan fick lektionen ett abrupt slut då det började lukta bränt i kupén ... Det var en överhettad kylare, som kokte över! I 20 km/tim fungerar inte kylningen optimalt. Åtminstone inte en hel timme.
Både lördag och söndag har vi också letat efter Unga Damens pass nere bland flyttkartongerna i källarförrådet - det var inte lika roligt som att köra bil! Och ännu har vi inte hittat det, tyvärr. När hon kom hem från Smulan i somras kom hon hem till en flytt, dagen efter hemkomsten - och passet har inte varit synligt sedan dess. Nu har vi 5 kartonger kvar, de längst in, förstås. Jag behöver vara med för att skydda henne mot eventuella spindlar ... (och för att vara säker på att det letas NOGGRANNT, men det säger jag inte högt).
fredag 4 mars 2016
En upptagen kvinna
Åtminstone mentalt - här tänks det och tänks och planeras och ordnas. Jag har helt enkelt kommit till nästa steg i min Greklands-process, tror jag. Den process som började (konkret) 2012 med att jag provbodde 6 veckor på Smulan för att se om jag gillade att leva där. Det gjorde jag :).
Och hyrde en pytteliten enrummare med kokvrå för hela 2013. Uppe i "bakkanten" på min by. Där bodde jag (och myrorna samt en väldigt stor kackerlacka, om någon minns) 9 veckor på våren och ungefär detsamma under hösten. Livet på Smulan passade mig bra, men jag upptäckte att jag fick hemlängtan under hösten. Och att tillvaron var lite väl minimalistisk på de där 25 kvm!
Så 2014 bytte jag upp mig till 40 kvm och fick ett sovrum och ett litet kök. Mindre ensamt där nere på huvudgatan blev det ju också. Och för säkerhets skull åkte jag lite fram och tillbaka mellan mina båda hemländer, så jag inte skulle drabbas av hemlängtan igen. Det var faktiskt riktigt roligt! Jag kände mig väldigt världsvan efter ett antal gånger i luften.
I min nya lägenhet kunde jag åstadkomma ett hem - det behövde jag. Även om jag inte förstått det. Och jag skaffade mig lite fler vänner och kände mig mera etablerad i byn.
Och 2015 åkte jag "hem" till Smulan på våren, packade upp och kände mig hemma på en eftermiddag :). Och längtade inte hem ett dugg. Fast jag åkte ju lite fram och tillbaka ändå, fast mest för att det var roligt att leva jetset-liv. Och så dog ju min pappa just när jag kommit ner.
I juni hämtade jag ner min älskade Barnbarnstjej, som just slutat grundskolan och förvandlades till min Unga Dam. Där bodde vi i 3 veckor och hade det riktigt gott. Även om livet med en tonåring inte är jättetrevligt HELA tiden ... Men åh, vad jag är glad för de veckorna tillsammans :).
Lite väl mycket hemma kände jag mig förstås i höstas när jag åkte hem över vintern ... Jag låste ytterdörren, stoppade nycklarna i väskan och åkte till Sverige. Med de svenska dörrnycklarna kvar nere i nattduksbordet, förstås!
Och nu är jag snart tillbaka på min Smula igen. För 4:e året ska jag deltidsbo i Grekland. Lägenhetskontraktet är förlängt, biljetterna är bokade och det mesta är förberett för en längre bortovaro härifrån.
Och kanske ...
Kanske är det så att mitt experiment med att deltidsbo, att leva min gamla dröm, nu har pågått så länge att det inte är ett experiment längre? Just idag tänker jag att det, utan att jag egentligen har noterat förändringen, att det på vägen har format sig till en livsstil?
Ja. Så är det nog. Det känns rätt att beskriva det så. Jag får känna lite på det innan jag skriver vidare.
Och hyrde en pytteliten enrummare med kokvrå för hela 2013. Uppe i "bakkanten" på min by. Där bodde jag (och myrorna samt en väldigt stor kackerlacka, om någon minns) 9 veckor på våren och ungefär detsamma under hösten. Livet på Smulan passade mig bra, men jag upptäckte att jag fick hemlängtan under hösten. Och att tillvaron var lite väl minimalistisk på de där 25 kvm!
Så 2014 bytte jag upp mig till 40 kvm och fick ett sovrum och ett litet kök. Mindre ensamt där nere på huvudgatan blev det ju också. Och för säkerhets skull åkte jag lite fram och tillbaka mellan mina båda hemländer, så jag inte skulle drabbas av hemlängtan igen. Det var faktiskt riktigt roligt! Jag kände mig väldigt världsvan efter ett antal gånger i luften.
I min nya lägenhet kunde jag åstadkomma ett hem - det behövde jag. Även om jag inte förstått det. Och jag skaffade mig lite fler vänner och kände mig mera etablerad i byn.
Och 2015 åkte jag "hem" till Smulan på våren, packade upp och kände mig hemma på en eftermiddag :). Och längtade inte hem ett dugg. Fast jag åkte ju lite fram och tillbaka ändå, fast mest för att det var roligt att leva jetset-liv. Och så dog ju min pappa just när jag kommit ner.
I juni hämtade jag ner min älskade Barnbarnstjej, som just slutat grundskolan och förvandlades till min Unga Dam. Där bodde vi i 3 veckor och hade det riktigt gott. Även om livet med en tonåring inte är jättetrevligt HELA tiden ... Men åh, vad jag är glad för de veckorna tillsammans :).
Lite väl mycket hemma kände jag mig förstås i höstas när jag åkte hem över vintern ... Jag låste ytterdörren, stoppade nycklarna i väskan och åkte till Sverige. Med de svenska dörrnycklarna kvar nere i nattduksbordet, förstås!
Och nu är jag snart tillbaka på min Smula igen. För 4:e året ska jag deltidsbo i Grekland. Lägenhetskontraktet är förlängt, biljetterna är bokade och det mesta är förberett för en längre bortovaro härifrån.
Och kanske ...
Kanske är det så att mitt experiment med att deltidsbo, att leva min gamla dröm, nu har pågått så länge att det inte är ett experiment längre? Just idag tänker jag att det, utan att jag egentligen har noterat förändringen, att det på vägen har format sig till en livsstil?
Ja. Så är det nog. Det känns rätt att beskriva det så. Jag får känna lite på det innan jag skriver vidare.
torsdag 18 februari 2016
Från soluppgång till mörka kvällen
Jag har haft en lång och innehållsrik dag - och nu har jag (äntligen) mellanlandat i soffan. Mellan buss och säng, alltså.
Jag vaknade vid 7 i morse till den mest fantastiska soluppgång! Kallt var det ute - några minusgrader, och en envis blåst från söder. Det kändes när vi gick morgonpromenad, Promenadkompisen och jag!
Som motpol till detta kan jag berätta att det visst var 27 grader i Aten idag ...
Efter mera lägenhetsletande, disk, matlagning och långa stunder i telefon så begav jag mig in till Stora Grannstaden. Ikväll var det alltså dags för Introduktionsutbildning inför övningskörning, för Unga Damen och mig. På min "sofftid", så nu är jag jättetrött! 18-21.30 är länge för en farmor, tycker jag också. Men intressant och rolig var den, och jag inser nu att det inte kommer att bli helt enkelt att vara handledare. Det är ett stort ansvar att lära ut rätt!
Nu väntar vi på våra tillstånd, se'n ska vi ut och köra!
Fast innan dess ska jag sova :). Natti, natti.
Jag vaknade vid 7 i morse till den mest fantastiska soluppgång! Kallt var det ute - några minusgrader, och en envis blåst från söder. Det kändes när vi gick morgonpromenad, Promenadkompisen och jag!
Som motpol till detta kan jag berätta att det visst var 27 grader i Aten idag ...
Efter mera lägenhetsletande, disk, matlagning och långa stunder i telefon så begav jag mig in till Stora Grannstaden. Ikväll var det alltså dags för Introduktionsutbildning inför övningskörning, för Unga Damen och mig. På min "sofftid", så nu är jag jättetrött! 18-21.30 är länge för en farmor, tycker jag också. Men intressant och rolig var den, och jag inser nu att det inte kommer att bli helt enkelt att vara handledare. Det är ett stort ansvar att lära ut rätt!
Nu väntar vi på våra tillstånd, se'n ska vi ut och köra!
Fast innan dess ska jag sova :). Natti, natti.
söndag 14 februari 2016
En hjärtligt solig söndag
Kan undras varför jag måste vakna så förfärligt tidigt på söndagar? Faktiskt på lördagar också, när jag tänker efter. Lördag - kl 7, söndag - kl 6. Det är för tidigt.
Å andra sidan hade jag både bäddat, diskat och plockat undan lite före 8! Då hade solen stigit upp också - det är inte riktigt lika mörkt längre. 2 ½ timme längre har dagen blivit sedan vintersolståndet. Det är så härligt! Igår satte jag mig på balkongen med en kopp kaffe en stund, men blev tvungen att gå in pga värmen! Över 40 grader när solen gassade in genom glaset.
Min sjuka Promenadkompis hade äntligen tillfrisknat lite, nästan på väg till halvfrisk var hon, så vi gav oss ut en lite mindre runda i solen (och kylan) och njöt i fulla drag. Vi hann prata ikapp oss lite (fast mest jag förstås, man blir pratsam av att bo ensam utan någon att prata med dagligdags).
Eftermiddagen har jag pysslat med lite diverse. Min jakt på lägenhet fortsätter - det är inte helt lätt att hitta något mindre och billigare att bo i. Men det är lite bra att hinna tänka på vad jag behöver och vad jag kan kompromissa med.
Och så börjar ju Smulan och Grekland närma sig :). Bara lite mera än en månad kvar nu! Jag upptäckte idag att både mitt pass och mitt EU-kort går ut i sommar. Något att ordna med när jag kommer hem till Sverige i juni.
Innan jag åker måste jag däremot komma ihåg att förlänga reseförsäkringen - jag ska vara utomlands i 12 veckor, och den som ingår i hemförsäkringen täcker bara 45 dagar.
Unga Damen skickade mig en pytteliten video på Skype - ett par sekunder på henne när hon ler och vinkar åt mig, med en massa hjärtan dansande över bilden. Det gjorde mig jätteglad! Till henne fick jag skicka ett foto på en bikini och ett par flip-flops som jag hittat till ungefär halva reapriset. Med en blinkning åt att vi ju ska "Smula" ihop en vecka i juni.
Nu ska jag fundera på vad jag ska ta fram till middag imorgon. Jag har nämligen påbörjat "projekt tömma-frys och kyl" så det är tomt om en månad. Inte har jag lagt märke till hur mycket jag stoppat in där?
Å andra sidan hade jag både bäddat, diskat och plockat undan lite före 8! Då hade solen stigit upp också - det är inte riktigt lika mörkt längre. 2 ½ timme längre har dagen blivit sedan vintersolståndet. Det är så härligt! Igår satte jag mig på balkongen med en kopp kaffe en stund, men blev tvungen att gå in pga värmen! Över 40 grader när solen gassade in genom glaset.
Min sjuka Promenadkompis hade äntligen tillfrisknat lite, nästan på väg till halvfrisk var hon, så vi gav oss ut en lite mindre runda i solen (och kylan) och njöt i fulla drag. Vi hann prata ikapp oss lite (fast mest jag förstås, man blir pratsam av att bo ensam utan någon att prata med dagligdags).
Eftermiddagen har jag pysslat med lite diverse. Min jakt på lägenhet fortsätter - det är inte helt lätt att hitta något mindre och billigare att bo i. Men det är lite bra att hinna tänka på vad jag behöver och vad jag kan kompromissa med.
Och så börjar ju Smulan och Grekland närma sig :). Bara lite mera än en månad kvar nu! Jag upptäckte idag att både mitt pass och mitt EU-kort går ut i sommar. Något att ordna med när jag kommer hem till Sverige i juni.
Innan jag åker måste jag däremot komma ihåg att förlänga reseförsäkringen - jag ska vara utomlands i 12 veckor, och den som ingår i hemförsäkringen täcker bara 45 dagar.
Unga Damen skickade mig en pytteliten video på Skype - ett par sekunder på henne när hon ler och vinkar åt mig, med en massa hjärtan dansande över bilden. Det gjorde mig jätteglad! Till henne fick jag skicka ett foto på en bikini och ett par flip-flops som jag hittat till ungefär halva reapriset. Med en blinkning åt att vi ju ska "Smula" ihop en vecka i juni.
Nu ska jag fundera på vad jag ska ta fram till middag imorgon. Jag har nämligen påbörjat "projekt tömma-frys och kyl" så det är tomt om en månad. Inte har jag lagt märke till hur mycket jag stoppat in där?
fredag 12 februari 2016
Slutpausat :)
Det är lustigt hur det kan bli ibland - det har inte funnits några ord till bloggen på ett tag. Men nu tror jag att jag hittat dem igen.
Det har nog varit lite segt här hemma, så där i största allmänhet. Det har inte blivit så mycket städat eller virkat eller promenerat. Men lite småpyssel har jag hunnit med - t ex att bevista fotbollscup (utan deltagande Ung Dam, hon hade både värkande benhinnor och en stukad fot på väg att läka). Men både hon och hennes pappa jobbade sina arbetspass, den ena med att sälja varmkorv och den andre med att grilla hamburgare. Och jag fick träffa båda två och dessutom få middagen fixad.
Vi passade på att planera lite av varje när vi nu sågs. Följden av detta blev att jag bokade en resa till Smulan åt Unga Damen, direkt efter skolavslutningen. Bara en vecka i år, det är vad ekonomin kan tillåta. Hon ska åka ner själv för första gången, och så möter jag henne på flygplatsen. Vi flyger hem tillsammans.
Vi beslutade också att Unga Damen ska få börja övningsköra. Jag är inblandad i detta som handledare (hu!) och redan på onsdag ska vi gå introduktionskursen som krävs för att vi ska kunna börja köra. När vi har den klar kan vi få våra handledartillstånd och körkortstillstånd. Jag har ju ingen bil, men vi använder hennes pappas bil - han jobbar ändå för det mesta :). Spännande tider väntar ...
Det har nog varit lite segt här hemma, så där i största allmänhet. Det har inte blivit så mycket städat eller virkat eller promenerat. Men lite småpyssel har jag hunnit med - t ex att bevista fotbollscup (utan deltagande Ung Dam, hon hade både värkande benhinnor och en stukad fot på väg att läka). Men både hon och hennes pappa jobbade sina arbetspass, den ena med att sälja varmkorv och den andre med att grilla hamburgare. Och jag fick träffa båda två och dessutom få middagen fixad.
Vi passade på att planera lite av varje när vi nu sågs. Följden av detta blev att jag bokade en resa till Smulan åt Unga Damen, direkt efter skolavslutningen. Bara en vecka i år, det är vad ekonomin kan tillåta. Hon ska åka ner själv för första gången, och så möter jag henne på flygplatsen. Vi flyger hem tillsammans.
Vi beslutade också att Unga Damen ska få börja övningsköra. Jag är inblandad i detta som handledare (hu!) och redan på onsdag ska vi gå introduktionskursen som krävs för att vi ska kunna börja köra. När vi har den klar kan vi få våra handledartillstånd och körkortstillstånd. Jag har ju ingen bil, men vi använder hennes pappas bil - han jobbar ändå för det mesta :). Spännande tider väntar ...
söndag 17 januari 2016
Klimatkontot
Tack vare en artikel om "hållbart resande" i en söndagsbilaga hittade jag en rolig hemsida. Där kunde jag fylla i lite olika saker om hur jag lever till vardags, och så räknade sidan ut hur stor klimatpåverkan jag gör varje år. Jag kunde också jämföra mig med genomsnittssvensken.
Jag önskar att jag kunde beskriva det lite roligare, men jag hade kul i alla fall :). Om det inte har framgått här ännu så försöker jag leva ganska varsamt och ta hand om vår jord så gott jag kan, utan att vara fanatiker. Jag köper miljövänligt och ekologiskt så ofta jag kan, jag har inte längre någon bil (kostnaderna för den bytte jag ju mot mitt Greklandsboende) och jag köper träd både i Sverige och Afrika lite då och då. Här hemma försöker jag bidra till att bevara gammelskog genom Naturarvet (ni får gärna klicka på bannern upp i hörnet, så hjälper ni också till helt gratis!) och i Afrika "köper" jag träd i VI-skogen.
Tillbaka till testet (seriöst och forskningsbaserat) - som finns på http://klimatkontot.se
Det går igenom bostad, mat, konsumtion och resor och summerar hur mycket Co2 jag släpper ut/år. Precis som jag misstänkte är det mitt resande som drar upp mina utsläpp - mer än hälften av personliga totalen går till resor (2,8 ton)! Bostaden känns också som om den kunde vara bättre (1,2), men mat (0,7) och konsumtion (0,6) överraskade mig positivt! Det såg inte alls så illa ut som jag trodde. Så ska jag lägga till 2 ton för offentliga, gemensamma, utsläpp.
Totalt åstadkommer jag alltså 7,2 ton Co2/år i utsläpp, jämfört med genomsnittet i Sverige som är 8 ton och i världen 6 ton.
Det finns också en knapp att trycka på för att få tips på vad jag kan förbättra - väldigt smart! Jag kan köpa snålspolande kranar nästa gång - det har jag faktiskt inte tänkt på. Bra idé!
Jag ska nog ändå fundera på om jag inte kan få ner utsläppen lite till ... Utan att ge upp Smulan-resandet förstås!
Jag önskar att jag kunde beskriva det lite roligare, men jag hade kul i alla fall :). Om det inte har framgått här ännu så försöker jag leva ganska varsamt och ta hand om vår jord så gott jag kan, utan att vara fanatiker. Jag köper miljövänligt och ekologiskt så ofta jag kan, jag har inte längre någon bil (kostnaderna för den bytte jag ju mot mitt Greklandsboende) och jag köper träd både i Sverige och Afrika lite då och då. Här hemma försöker jag bidra till att bevara gammelskog genom Naturarvet (ni får gärna klicka på bannern upp i hörnet, så hjälper ni också till helt gratis!) och i Afrika "köper" jag träd i VI-skogen.
Tillbaka till testet (seriöst och forskningsbaserat) - som finns på http://klimatkontot.se
Det går igenom bostad, mat, konsumtion och resor och summerar hur mycket Co2 jag släpper ut/år. Precis som jag misstänkte är det mitt resande som drar upp mina utsläpp - mer än hälften av personliga totalen går till resor (2,8 ton)! Bostaden känns också som om den kunde vara bättre (1,2), men mat (0,7) och konsumtion (0,6) överraskade mig positivt! Det såg inte alls så illa ut som jag trodde. Så ska jag lägga till 2 ton för offentliga, gemensamma, utsläpp.
Totalt åstadkommer jag alltså 7,2 ton Co2/år i utsläpp, jämfört med genomsnittet i Sverige som är 8 ton och i världen 6 ton.
Det finns också en knapp att trycka på för att få tips på vad jag kan förbättra - väldigt smart! Jag kan köpa snålspolande kranar nästa gång - det har jag faktiskt inte tänkt på. Bra idé!
Jag ska nog ändå fundera på om jag inte kan få ner utsläppen lite till ... Utan att ge upp Smulan-resandet förstås!
En härlig söndag!
Hela dagen har varit härlig, från att jag vaknade med soluppgången skimrande över sovrumsväggen fram till nu :) Och jag räknar med att kvällen blir lika bra.
En underbar soluppgång och en kopp kaffe innan Promenadkompisen och jag gick ut i solen i över en timme. 10 grader kallt, glittrig snö som knakade under fötterna och ett hav som låg nästan stilla ...
Kaffe och frukost innan Kollegan ringde och undrade om jag hade lust att ta en promenad? Jodå, jag ville ut igen! Nästan 1 ½ timme ner mot havet för andra gången idag. Det gäller att passa på - och så mycket energi jag fick av solen även om kroppen blev en aning trött :).
Vi gick inom mataffären (ICA) på vägen hemåt. Där hittade jag (Promenadkompisen hade tipsat) små förpackningar med "zuchini-pasta" (färdigstrimlad zuchini) och "blomkålsris"(riven blomkål), dessutom en liten påse med förkokta rödbetor - allt dessutom till extrapris. Perfekt för mig som är ensamboende och inte vill få en massa mat över.
En god middag (med alla grönsakerna, förstås) och soffvila fram till nu är inte så dumt det heller!
Förresten sålde jag ett par grytlappar i dag också, via sms - jättebra.
Resten av kvällen ska innehålla ett långt bad och ompyssling. Och tro det eller ej - en repris på fredagsdeckaren så att jag får reda på vem mördaren är! (det blev ju strömavbrott de sista 5 minuterna i fredags).
Jag kan nog inte bli mera nöjd än så här :).
En underbar soluppgång och en kopp kaffe innan Promenadkompisen och jag gick ut i solen i över en timme. 10 grader kallt, glittrig snö som knakade under fötterna och ett hav som låg nästan stilla ...
Kaffe och frukost innan Kollegan ringde och undrade om jag hade lust att ta en promenad? Jodå, jag ville ut igen! Nästan 1 ½ timme ner mot havet för andra gången idag. Det gäller att passa på - och så mycket energi jag fick av solen även om kroppen blev en aning trött :).
Vi gick inom mataffären (ICA) på vägen hemåt. Där hittade jag (Promenadkompisen hade tipsat) små förpackningar med "zuchini-pasta" (färdigstrimlad zuchini) och "blomkålsris"(riven blomkål), dessutom en liten påse med förkokta rödbetor - allt dessutom till extrapris. Perfekt för mig som är ensamboende och inte vill få en massa mat över.
En god middag (med alla grönsakerna, förstås) och soffvila fram till nu är inte så dumt det heller!
Förresten sålde jag ett par grytlappar i dag också, via sms - jättebra.
Resten av kvällen ska innehålla ett långt bad och ompyssling. Och tro det eller ej - en repris på fredagsdeckaren så att jag får reda på vem mördaren är! (det blev ju strömavbrott de sista 5 minuterna i fredags).
Jag kan nog inte bli mera nöjd än så här :).
lördag 16 januari 2016
Här var det livat,
och här blev det glatt!
Fredagen visade sig bli ganska händelserik här i kvarteret. Under dagen grävdes det febrilt av en hel hög med kommunalarbetare nere på hörnet. Kompletta med två skåpbilar och en grävare och en lastbil. Det läckte vatten nämligen. Mycket! Det rann en flod längs gatan, som snart förvandlades till en glashal flod. (observera den ganska avsiktliga ordvitsen högst upp - här blev det glatt!) (Okej då, för er icke-skåningar får jag väl översätta: "glatt" kan också betyda "halt")
Nåja, de grävde färdigt, packade ihop och försvann. Fredagslugnet sänkte sig över kvarteret ...
Kl 5 i 10 på kvällen blev det plötsligt extra lugnt. Då gick strömmen! Här satt jag i lugn och (fredags)ro framför deckaren när det blev kolmörkt överallt. Lampor, TV, dator ... Ett enda litet värmeljus glimmade försynt på bordet intill mig. Strax efter började det blixtra blåljus ute på gatan, som dessutom följdes av flera. Fast bakom grannhuset, så jag såg inte så bra. Hmm! Jag stod ut en stund, men istället för att ta mitt lilla värmeljus och gå till sängs letade jag fram ficklampan och begav mig neråt :).
Där stod det två brandbilar, en räddningsledarbil och en ambulans. Och ett litet antal grannar (en del med hund), som var lika nyfikna som jag.
Det visade sig vara en överhettning i transformatorstationen - där det rök rätt bra en stund. Och ev.brand i en elcentral är inte att nonchalera. Resultatet av denna överhettning blev att halva samhället blev utan el under en timme, ytterligare en del hade ström men inget internet. Sista delen hade nog redan lagt sig :).
Bredbandet fungerade inte förrän i eftermiddags, till min stora förtret. Fast allra värst är ändå att jag inte fick veta vem mördaren var! Man kan ju tycka att TV kan sända de sista 5 minuterna en gång till, eller hur?
Fredagen visade sig bli ganska händelserik här i kvarteret. Under dagen grävdes det febrilt av en hel hög med kommunalarbetare nere på hörnet. Kompletta med två skåpbilar och en grävare och en lastbil. Det läckte vatten nämligen. Mycket! Det rann en flod längs gatan, som snart förvandlades till en glashal flod. (observera den ganska avsiktliga ordvitsen högst upp - här blev det glatt!) (Okej då, för er icke-skåningar får jag väl översätta: "glatt" kan också betyda "halt")
Nåja, de grävde färdigt, packade ihop och försvann. Fredagslugnet sänkte sig över kvarteret ...
Kl 5 i 10 på kvällen blev det plötsligt extra lugnt. Då gick strömmen! Här satt jag i lugn och (fredags)ro framför deckaren när det blev kolmörkt överallt. Lampor, TV, dator ... Ett enda litet värmeljus glimmade försynt på bordet intill mig. Strax efter började det blixtra blåljus ute på gatan, som dessutom följdes av flera. Fast bakom grannhuset, så jag såg inte så bra. Hmm! Jag stod ut en stund, men istället för att ta mitt lilla värmeljus och gå till sängs letade jag fram ficklampan och begav mig neråt :).
Där stod det två brandbilar, en räddningsledarbil och en ambulans. Och ett litet antal grannar (en del med hund), som var lika nyfikna som jag.
Det visade sig vara en överhettning i transformatorstationen - där det rök rätt bra en stund. Och ev.brand i en elcentral är inte att nonchalera. Resultatet av denna överhettning blev att halva samhället blev utan el under en timme, ytterligare en del hade ström men inget internet. Sista delen hade nog redan lagt sig :).
Bredbandet fungerade inte förrän i eftermiddags, till min stora förtret. Fast allra värst är ändå att jag inte fick veta vem mördaren var! Man kan ju tycka att TV kan sända de sista 5 minuterna en gång till, eller hur?
fredag 15 januari 2016
Fredagspyssel
Ett faktum när det gäller administrativa göromål är att de oftast inte tar slut. Åtminstone inte för mig. Jag måste förstås medge att en del av det drar jag själv på mig - t ex genom att glömma viktiga lösenord.
Idag har jag alltså ekonomi-pysslat igen. Jag har ringt banken och kreditkortsföretaget - uppskjutet sedan ett tag ... Nu har jag ett nytt bankID (igen) och hoppas att jag kan komma ihåg mitt nya lösenord!
Efter att tittat runt ett tag har jag bestämt mig för att byta kreditkort. I flera år nu har jag använt SAS Mastercard. Jag fick ett jättebra introduktionserbjudande, och jag tjänade dessutom flygpoäng varje gång jag använde kortet. Tyvärr har fördelarna krympt det senaste året - årskostnaden har gått upp och poängen man tjänar har sänkts rejält. Så jag är inte nöjd längre.
Så här fungerar nog de flesta kort, tror jag - jag bytte ju bort mitt Forexkort (VISA) just för att detsamma hände med villkoren för det kortet.
Jag har länge tittat på Norwegian-kortet, som är helt fritt från avgifter. Ingen årsavgift, inga uttagsavgifter varken i Sverige eller utomlands. Det är bra! Liksom med SAS-kortet tjänar jag in poäng jag kan använda till flygresor. Jag hoppas förstås också på att få bra extraerbjudanden!
Om någon blir intresserad värvar jag er gärna, då får vi extrapoäng båda :). Maila mig på grytlappens@gmail.com .
Jag tog mig också ut på en 45-min promenad i solskenet idag - solen sken och snön som kom igår gnistrade vit. Ett par minusgrader - det perfekta vintervädret. Jag behöver verkligen fylla på med ny energi och nytt ljus så här dags på året.
Idag har jag alltså ekonomi-pysslat igen. Jag har ringt banken och kreditkortsföretaget - uppskjutet sedan ett tag ... Nu har jag ett nytt bankID (igen) och hoppas att jag kan komma ihåg mitt nya lösenord!
Efter att tittat runt ett tag har jag bestämt mig för att byta kreditkort. I flera år nu har jag använt SAS Mastercard. Jag fick ett jättebra introduktionserbjudande, och jag tjänade dessutom flygpoäng varje gång jag använde kortet. Tyvärr har fördelarna krympt det senaste året - årskostnaden har gått upp och poängen man tjänar har sänkts rejält. Så jag är inte nöjd längre.
Så här fungerar nog de flesta kort, tror jag - jag bytte ju bort mitt Forexkort (VISA) just för att detsamma hände med villkoren för det kortet.
Jag har länge tittat på Norwegian-kortet, som är helt fritt från avgifter. Ingen årsavgift, inga uttagsavgifter varken i Sverige eller utomlands. Det är bra! Liksom med SAS-kortet tjänar jag in poäng jag kan använda till flygresor. Jag hoppas förstås också på att få bra extraerbjudanden!
Om någon blir intresserad värvar jag er gärna, då får vi extrapoäng båda :). Maila mig på grytlappens@gmail.com .
Jag tog mig också ut på en 45-min promenad i solskenet idag - solen sken och snön som kom igår gnistrade vit. Ett par minusgrader - det perfekta vintervädret. Jag behöver verkligen fylla på med ny energi och nytt ljus så här dags på året.
onsdag 13 januari 2016
Administrativ dag
Puh!
Det har varit arbetsamt idag - precis den sortens sysslor jag avskyr, de tog halva dagen. Den första halvan, när jag har energi. Se'n var den slut ...
Att ringa till officiella människor och myndigheter kan väldigt snabbt suga musten ur ganska många, tror jag. Idag hade jag en liten lista med sådana telefonsamtal och gav mig sjutton på att få undan dem.
Först Försäkringskassan, dit tänkte jag ringa redan i somras. Jag har blivit tipsad om att jag kanske är berättigad till bostadstillägg och att det går att få ett preliminärt besked per telefon. Jag var nummer 10 i telefonkön, men kunde bli uppringd istället. Av en väldigt trevlig handläggare, som tyvärr talade om för mig att jag inte kan få bostadstillägg, min inkomst är för hög! Ha! Det tycker inte jag ...
Sedan Vårdcentralen, för att få en läkartid till min årliga kontrollbesiktning av hjärta och allt annat sjukt samt medicinkoll. Dit har jag bara behövt ringa sedan jag kom hem från Smulan i oktober. Jag fick ingen tid - de var slut för den närmaste månaden. Jag meddelade alltså mitt missnöje över vårdens organisation. Det enda bra med detta samtal var att jag slipper ringa om en månad bara för att höra att tiderna är slut igen - sköterskan lovade skicka en tid till mig så fort nästa månad blir "bokningsbar".
Kommen så här långt förstod jag plötsligt varför det är så jobbigt att ringa den här sortens samtal - jag vet ju redan på förhand att det blir ett negativt svar på det jag vill - och jag kan inte göra ett dugg åt
det.
Tredje samtalet gick till min ortoped. Där fick jag börja med att fråga om han är min ortoped (fniss), jag har bara varit där en gång och har glömt vad han hette. Det var rätt. Och jag fick vad jag ville! Dvs en remiss till ortopedlaboratoriet för nya inlägg i skorna. Jag börjar få ont igen, fötterna ändras ju efterhand och så slits inläggen också.
I eftermiddags släpade jag ändå ut mig på en liten rask promenad/joggingrunda. Det är jag nöjd med :).
Det har varit arbetsamt idag - precis den sortens sysslor jag avskyr, de tog halva dagen. Den första halvan, när jag har energi. Se'n var den slut ...
Att ringa till officiella människor och myndigheter kan väldigt snabbt suga musten ur ganska många, tror jag. Idag hade jag en liten lista med sådana telefonsamtal och gav mig sjutton på att få undan dem.
Först Försäkringskassan, dit tänkte jag ringa redan i somras. Jag har blivit tipsad om att jag kanske är berättigad till bostadstillägg och att det går att få ett preliminärt besked per telefon. Jag var nummer 10 i telefonkön, men kunde bli uppringd istället. Av en väldigt trevlig handläggare, som tyvärr talade om för mig att jag inte kan få bostadstillägg, min inkomst är för hög! Ha! Det tycker inte jag ...
Sedan Vårdcentralen, för att få en läkartid till min årliga kontrollbesiktning av hjärta och allt annat sjukt samt medicinkoll. Dit har jag bara behövt ringa sedan jag kom hem från Smulan i oktober. Jag fick ingen tid - de var slut för den närmaste månaden. Jag meddelade alltså mitt missnöje över vårdens organisation. Det enda bra med detta samtal var att jag slipper ringa om en månad bara för att höra att tiderna är slut igen - sköterskan lovade skicka en tid till mig så fort nästa månad blir "bokningsbar".
Kommen så här långt förstod jag plötsligt varför det är så jobbigt att ringa den här sortens samtal - jag vet ju redan på förhand att det blir ett negativt svar på det jag vill - och jag kan inte göra ett dugg åt
det.
Tredje samtalet gick till min ortoped. Där fick jag börja med att fråga om han är min ortoped (fniss), jag har bara varit där en gång och har glömt vad han hette. Det var rätt. Och jag fick vad jag ville! Dvs en remiss till ortopedlaboratoriet för nya inlägg i skorna. Jag börjar få ont igen, fötterna ändras ju efterhand och så slits inläggen också.
I eftermiddags släpade jag ändå ut mig på en liten rask promenad/joggingrunda. Det är jag nöjd med :).
tisdag 12 januari 2016
Årets löneförsänkning ...
Kanske skulle jag vara tacksam. Det är jag förstås, tacksam över att jag bor i och har jobbat i Sverige och har en (relativt) anständig inkomst att leva på varje månad. Jag kunde haft det väldigt mycket värre - hade jag bott och tidigare arbetat i Grekland t ex - då hade min årsinkomst halverats eller mer vid det här laget.
Men ändå.
Idag fick jag årsbeskedet med min nya inkomst. Jämfört med förra året får jag 52 kr mindre (efter skatt) per månad. Som blir 624 kr i år som jag inte har och kan använda längre. I översättning ungefär 65 euro.
Jag är inte glad.
När jag bläddrar bland mina äldre inkomstbesked så ser det ut så här, per månad, efter skatt:
Sedan 2013 har inkomsten sänkts med 694 kr. 2012-2013 ökade inkomsten med 480 kr, innan dess minskade den efter finanskrisen 2008.
8 år senare får jag alltså mindre "ut" per månad än jag fick 2008.
Ett annat sätt att jämföra kan vara den lön jag hade, fortfarande efter skatt, när jag arbetade - den inkomsten hade jag runt 1992-1993 ...
Jag kanske borde rubricerat detta inlägg "Varning för surt inlägg" istället :).
Måste avsluta med att travestera ett gammalt ordspråk. "När man är brödlös får man inte vara rådlös".
Med hjälp av en ny panelundersökning kom jag upp över utbetalningsgränsen och kunde begära ut 54 kr till mitt konto - januari är räddat!
Men ändå.
Idag fick jag årsbeskedet med min nya inkomst. Jämfört med förra året får jag 52 kr mindre (efter skatt) per månad. Som blir 624 kr i år som jag inte har och kan använda längre. I översättning ungefär 65 euro.
Jag är inte glad.
När jag bläddrar bland mina äldre inkomstbesked så ser det ut så här, per månad, efter skatt:
Sedan 2013 har inkomsten sänkts med 694 kr. 2012-2013 ökade inkomsten med 480 kr, innan dess minskade den efter finanskrisen 2008.
8 år senare får jag alltså mindre "ut" per månad än jag fick 2008.
Ett annat sätt att jämföra kan vara den lön jag hade, fortfarande efter skatt, när jag arbetade - den inkomsten hade jag runt 1992-1993 ...
Jag kanske borde rubricerat detta inlägg "Varning för surt inlägg" istället :).
Måste avsluta med att travestera ett gammalt ordspråk. "När man är brödlös får man inte vara rådlös".
Med hjälp av en ny panelundersökning kom jag upp över utbetalningsgränsen och kunde begära ut 54 kr till mitt konto - januari är räddat!
söndag 10 januari 2016
Och snön den bara regnar bort ...
På melodin "Regnet det bara öser ner ...", så ni förstår hur jag har det.
Söndagen känns en aning tung, med andra ord - jag såg fram emot en snöig promenad idag. Istället tvingade jag mig bort till återvinningen med plast och kartong och sedan vidare till affären med pantflaskor (panten ligger nu i Greklandslådan). Detta innebär att jag nästan kan komma fram i hallen nu :). Jag har bara loppispåsen och bibliotekskassen kvar att gå iväg med. Imorgon. Så att jag blir tvungen att gå ut även om det regnar :).
Jag fyllde på frukt och grönsaks-förrådet här hemma också, de tar alltid slut före allt annat. Jag tog ut en paket köttfärs ur frysen i morse och ville laga tacos till middag. Men inte en enda tomat i huset! Nu har jag tomater och har lagat taco-färs och köttfärssås (det var en väldigt stor köttfärsförpackning) till ca 7 middagar. Behändigt att laga mycket med en gång och ännu mer behändigt att ha färdiga middagar i frysen.
Städat? Nej, det har jag inte gjort idag heller.
Söndagen känns en aning tung, med andra ord - jag såg fram emot en snöig promenad idag. Istället tvingade jag mig bort till återvinningen med plast och kartong och sedan vidare till affären med pantflaskor (panten ligger nu i Greklandslådan). Detta innebär att jag nästan kan komma fram i hallen nu :). Jag har bara loppispåsen och bibliotekskassen kvar att gå iväg med. Imorgon. Så att jag blir tvungen att gå ut även om det regnar :).
Jag fyllde på frukt och grönsaks-förrådet här hemma också, de tar alltid slut före allt annat. Jag tog ut en paket köttfärs ur frysen i morse och ville laga tacos till middag. Men inte en enda tomat i huset! Nu har jag tomater och har lagat taco-färs och köttfärssås (det var en väldigt stor köttfärsförpackning) till ca 7 middagar. Behändigt att laga mycket med en gång och ännu mer behändigt att ha färdiga middagar i frysen.
Städat? Nej, det har jag inte gjort idag heller.
lördag 9 januari 2016
Flyttat hem igen
Motala var en väldigt trevlig stad att bo i några dagar, men hemma är ändå bäst :). Fast snön tog jag med mig! Så nu har vi snö i Skåne också, det är vitt och mjukt ute.
Mitt nya år har jag startat med att promenera nästan varenda dag - bara en missad. Motala är en jättebra promenadstad med cykelbanor runt Motalaviken och längs Göta Kanal. Funkar även mitt i vintern och är säkert fantastiskt under sommaren. Väl hemma har jag haft turen att Promenadkompisen haft ett par lediga morgnar då vi hunnit med att gå ut. En bra början på vårt nya år!
Häromdagen kom det ett mail från ett par Smulan-bekanta. De hade varit nere i Grekland över nyår och unnat sig ett par dagar ute på Smulan - de hade haft 18-20 grader på dagen och hade dessutom badat i havet! Gissa om mailet fick mig att längta ... Med stor självövervinnelse har jag lyckats undvika att boka en sista-minuten-biljett ner dit. Men lovar inget.
Istället har jag börjat fundera på och titta runt efter vad det skulle kosta med en liten extraresa under hösten. Inte till Smulan, utan kanske en långhelg i Barcelona? Min födelsedag i år kommer att sluta med 0, så jag kanske vill göra något extra. Kanske. Eller så tillbringar jag just den dagen lugnt och stilla - i så fall måste jag bara bestämma i vilket land? Hemma i Sverige eller hemma i Grekland?
Det är härligt med i-landsproblem :).
För övrigt har jag tagit ut julen, tvättat och hushålls-sysslat. De där promenaderna ger energi! Speciellt när solen skiner.
Mitt nya år har jag startat med att promenera nästan varenda dag - bara en missad. Motala är en jättebra promenadstad med cykelbanor runt Motalaviken och längs Göta Kanal. Funkar även mitt i vintern och är säkert fantastiskt under sommaren. Väl hemma har jag haft turen att Promenadkompisen haft ett par lediga morgnar då vi hunnit med att gå ut. En bra början på vårt nya år!
Häromdagen kom det ett mail från ett par Smulan-bekanta. De hade varit nere i Grekland över nyår och unnat sig ett par dagar ute på Smulan - de hade haft 18-20 grader på dagen och hade dessutom badat i havet! Gissa om mailet fick mig att längta ... Med stor självövervinnelse har jag lyckats undvika att boka en sista-minuten-biljett ner dit. Men lovar inget.
Istället har jag börjat fundera på och titta runt efter vad det skulle kosta med en liten extraresa under hösten. Inte till Smulan, utan kanske en långhelg i Barcelona? Min födelsedag i år kommer att sluta med 0, så jag kanske vill göra något extra. Kanske. Eller så tillbringar jag just den dagen lugnt och stilla - i så fall måste jag bara bestämma i vilket land? Hemma i Sverige eller hemma i Grekland?
Det är härligt med i-landsproblem :).
För övrigt har jag tagit ut julen, tvättat och hushålls-sysslat. De där promenaderna ger energi! Speciellt när solen skiner.
fredag 1 januari 2016
En tillfällig Motala-bo
(jag, alltså) önskar oss alla ett trivsamt 2016, med fina stunder och mycket solsken. Med nya böcker att läsa, god mat att äta, vänner att krama och åtminstone ett par nästan magiska ögonblick. Härliga promenader, mycket hav och några räddade träd i en gammelskog. Ett barnbarn eller två som kan förgylla livet, de resor vi vill göra, glada barn och musik att lyssna på.
Det är väl inte för mycket begärt av ett nytt år, med hela 365 dagar för att hinna med?
Motala-bo? Ja, numera bor ju Körkompisen här med sin man, sedan de sålde sitt skånska hus i våras. Igår åkte jag upp hit för mitt första besök, och stannar en vecka.
Det är snö här :)!
Det är väl inte för mycket begärt av ett nytt år, med hela 365 dagar för att hinna med?
Motala-bo? Ja, numera bor ju Körkompisen här med sin man, sedan de sålde sitt skånska hus i våras. Igår åkte jag upp hit för mitt första besök, och stannar en vecka.
Det är snö här :)!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)