Så här uppe på andra våningen, precis intill bygatan som leder ut ur byn, kan jag betrakta och lyssna på den lilla bit av det grekiska liv som är mitt.
Igår kväll hörde jag en häst i full galopp (med ryttare) passera nere på gatan. Det känns exotiskt för en svenska!
Bara för en liten stund sedan hördes ett väldigt pratande från ljusa små röster som närmade sig - det var låg- och mellanstadieeleverna från Stora Grannbyn som var ute på promenad tillsammans med sina lärare. Jag räknade dem: 42 barn mellan 6 och 12 år. På vår lilla Smula! Som bebos av ca 1100 personer. Då tänker jag tillbaka på mina första år här, i början av 2000-talet. Det fanns nästan inga yngre barn alls här då.
Skolan är ordnad så på Smulan att de yngre barnen har sin skola i Stora Grannbyn och högstadieeleverna har sin skola i den här byn. Jag vet inte hur många de äldre barnen är, men inte så få, de heller.
Jag ser de äldre damerna gå in på apoteket, och komma ut igen med sina små påsar. Särskilt trafikerat är det den dag i veckan som Smulan har doktor.
Män kommer in på lilla caféet mittemot för att få sin kopp grekiskt kaffe på förmiddagen och diskutera fotboll och politik med varandra. Jag tror att fotbollen är det som hörs mest upp hit! Jag ser kvinnorna komma in lite senare för en pratstund. Jag hör! varje fotbollsmatch, vare sig det går bra eller dåligt :).
Och ibland på kvällen kan jag somna (eller inte somna) till traditionell bouzouki och sång där nerifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar