Från soluppgång till mörka kvällen

Jag har haft en lång och innehållsrik dag - och nu har jag (äntligen) mellanlandat i soffan. Mellan buss och säng, alltså.

Jag vaknade vid 7 i morse till den mest fantastiska soluppgång! Kallt var det ute - några minusgrader, och en envis blåst från söder. Det kändes när vi gick morgonpromenad, Promenadkompisen och jag!

Som motpol till detta kan jag berätta att det visst var 27 grader i Aten idag ...

Efter mera lägenhetsletande, disk, matlagning och långa stunder i telefon så begav jag mig in till Stora Grannstaden. Ikväll var det alltså dags för Introduktionsutbildning inför övningskörning, för Unga Damen och mig. På min "sofftid", så nu är jag jättetrött! 18-21.30 är länge för en farmor, tycker jag också. Men intressant och rolig var den, och jag inser nu att det inte kommer att bli helt enkelt att vara handledare. Det är ett stort ansvar att lära ut rätt!

Nu väntar vi på våra tillstånd, se'n ska vi ut och köra!

Fast innan dess ska jag sova :). Natti, natti.

En hjärtligt solig söndag

Kan undras varför jag måste vakna så förfärligt tidigt på söndagar? Faktiskt på lördagar också, när jag tänker efter. Lördag - kl 7, söndag - kl 6. Det är för tidigt.

Å andra sidan hade jag både bäddat, diskat och plockat undan lite före 8! Då hade solen stigit upp också  - det är inte riktigt lika mörkt längre. 2 ½ timme längre har dagen blivit sedan vintersolståndet. Det är så härligt! Igår satte jag mig på balkongen med en kopp kaffe en stund, men blev tvungen att gå in pga värmen! Över 40 grader när solen gassade in genom glaset.

Min sjuka Promenadkompis hade äntligen tillfrisknat lite, nästan på väg till halvfrisk var hon, så vi gav oss ut en lite mindre runda i solen (och kylan) och njöt i fulla drag. Vi hann prata ikapp oss lite (fast mest jag förstås, man blir pratsam av att bo ensam utan någon att prata med dagligdags).

Eftermiddagen har jag pysslat med lite diverse. Min jakt på lägenhet fortsätter - det är inte helt lätt att hitta något mindre och billigare att bo i. Men det är lite bra att hinna tänka på vad jag behöver och vad jag kan kompromissa med.

Och så börjar ju Smulan och Grekland närma sig :). Bara lite mera än en månad kvar nu! Jag upptäckte idag att både mitt pass och mitt EU-kort går ut i sommar. Något att ordna med när jag kommer hem till Sverige i juni.

Innan jag åker måste jag däremot komma ihåg att förlänga reseförsäkringen - jag ska vara utomlands i 12 veckor, och den som ingår i hemförsäkringen täcker bara 45 dagar.

Unga Damen skickade mig en pytteliten video på Skype - ett par sekunder på henne när hon ler och vinkar åt mig, med en massa hjärtan dansande över bilden. Det gjorde mig jätteglad! Till henne fick jag skicka ett foto på en bikini och ett par flip-flops som jag hittat till ungefär halva reapriset. Med en blinkning åt att vi ju ska "Smula" ihop en vecka i juni.

Nu ska jag fundera på vad jag ska ta fram till middag imorgon. Jag har nämligen påbörjat "projekt tömma-frys och kyl" så det är tomt om en månad. Inte har jag lagt märke till hur mycket jag stoppat in där?

Slutpausat :)

Det är lustigt hur det kan bli ibland - det har inte funnits några ord till bloggen på ett tag. Men nu tror jag att jag hittat dem igen.

Det har nog varit lite segt här hemma, så där i största allmänhet. Det har inte blivit så mycket städat eller virkat eller promenerat. Men lite småpyssel har jag hunnit med - t ex att bevista fotbollscup (utan deltagande Ung Dam, hon hade både värkande benhinnor och en stukad fot på väg att läka). Men både hon och hennes pappa jobbade sina arbetspass, den ena med att sälja varmkorv och den andre med att grilla hamburgare. Och jag fick träffa båda två och dessutom få middagen fixad.

Vi passade på att planera lite av varje när vi nu sågs. Följden av detta blev att jag bokade en resa till Smulan åt Unga Damen, direkt efter skolavslutningen. Bara en vecka i år, det är vad ekonomin kan tillåta. Hon ska åka ner själv för första gången, och så möter jag henne på flygplatsen. Vi flyger hem tillsammans.

Vi beslutade också att Unga Damen ska få börja övningsköra. Jag är inblandad i detta som handledare (hu!) och redan på onsdag ska vi gå introduktionskursen som krävs för att vi ska kunna börja köra. När vi har den klar kan vi få våra handledartillstånd och körkortstillstånd. Jag har ju ingen bil, men vi använder hennes pappas bil - han jobbar ändå för det mesta :). Spännande tider väntar ...

Klimatkontot

Tack vare en artikel om "hållbart resande" i en söndagsbilaga hittade jag en rolig hemsida. Där kunde jag fylla i lite olika saker om hur jag lever till vardags, och så räknade sidan ut hur stor klimatpåverkan jag gör varje år. Jag kunde också jämföra mig med genomsnittssvensken.

Jag önskar att jag kunde beskriva det lite roligare, men jag hade kul i alla fall :). Om det inte har framgått här ännu så försöker jag leva ganska varsamt och ta hand om vår jord så gott jag kan, utan att vara fanatiker. Jag köper miljövänligt och ekologiskt så ofta jag kan, jag har inte längre någon bil (kostnaderna för den bytte jag ju mot mitt Greklandsboende) och jag köper träd både i Sverige och Afrika lite då och då. Här hemma försöker jag bidra till att bevara gammelskog genom Naturarvet (ni får gärna klicka på bannern upp i hörnet, så hjälper ni också till helt gratis!) och i Afrika "köper" jag träd i VI-skogen.

Tillbaka till testet (seriöst och forskningsbaserat) - som finns på http://klimatkontot.se

Det går igenom bostad, mat, konsumtion och resor och summerar hur mycket Co2 jag släpper ut/år. Precis som jag misstänkte är det mitt resande som drar upp mina utsläpp - mer än hälften av personliga totalen går till resor (2,8 ton)! Bostaden känns också som om den kunde vara bättre (1,2), men mat (0,7) och konsumtion (0,6) överraskade mig positivt! Det såg inte alls så illa ut som jag trodde. Så ska jag lägga till 2 ton för offentliga, gemensamma, utsläpp.

Totalt åstadkommer jag alltså 7,2 ton Co2/år i utsläpp, jämfört med genomsnittet i Sverige som är 8 ton och i världen 6 ton.
Det finns också en knapp att trycka på för att få tips på vad jag kan förbättra - väldigt smart! Jag kan köpa snålspolande kranar nästa gång - det har jag faktiskt inte tänkt på. Bra idé!

Jag ska nog ändå fundera på om jag inte kan få ner utsläppen lite till ... Utan att ge upp Smulan-resandet förstås!

En härlig söndag!

Hela dagen har varit härlig, från att jag vaknade med soluppgången skimrande över sovrumsväggen fram till nu :) Och jag räknar med att kvällen blir lika bra.

En underbar soluppgång och en kopp kaffe innan Promenadkompisen och jag gick ut i solen i över en timme. 10 grader kallt, glittrig snö som knakade under fötterna och ett hav som låg nästan stilla ...

Kaffe och frukost innan Kollegan ringde och undrade om jag hade lust att ta en promenad? Jodå, jag ville ut igen! Nästan 1 ½ timme ner mot havet för andra gången idag. Det gäller att passa på - och så mycket energi jag fick av solen även om kroppen blev en aning trött :).

Vi gick inom mataffären (ICA) på vägen hemåt. Där hittade jag (Promenadkompisen hade tipsat) små förpackningar med "zuchini-pasta" (färdigstrimlad zuchini) och "blomkålsris"(riven blomkål), dessutom en liten påse med förkokta rödbetor - allt dessutom till extrapris. Perfekt för mig som är ensamboende och inte vill få en massa mat över.

En god middag (med alla grönsakerna, förstås) och soffvila fram till nu är inte så dumt det heller!
Förresten sålde jag ett par grytlappar i dag också, via sms - jättebra.

Resten av kvällen ska innehålla ett långt bad och ompyssling. Och tro det eller ej - en repris på fredagsdeckaren så att jag får reda på vem mördaren är! (det blev ju strömavbrott de sista 5 minuterna i fredags).

Jag kan nog inte bli mera nöjd än så här :).

Här var det livat,

och här blev det glatt!

Fredagen visade sig bli ganska händelserik här i kvarteret. Under dagen grävdes det febrilt av en hel hög med kommunalarbetare nere på hörnet. Kompletta med två skåpbilar och en grävare och en lastbil.  Det läckte vatten nämligen. Mycket! Det rann en flod längs gatan, som snart förvandlades till en glashal flod. (observera den ganska avsiktliga ordvitsen högst upp - här blev det glatt!) (Okej då, för er icke-skåningar får jag väl översätta: "glatt" kan också betyda "halt")

Nåja, de grävde färdigt, packade ihop och försvann. Fredagslugnet sänkte sig över kvarteret ...

Kl 5 i 10 på kvällen blev det plötsligt extra lugnt. Då gick strömmen! Här satt jag i lugn och (fredags)ro framför deckaren när det blev kolmörkt överallt. Lampor, TV, dator ... Ett enda litet värmeljus glimmade försynt på bordet intill mig. Strax efter började det blixtra blåljus ute på gatan, som dessutom följdes av flera. Fast bakom grannhuset, så jag såg inte så bra.  Hmm! Jag stod ut en stund, men istället för att ta mitt lilla värmeljus och gå till sängs letade jag fram ficklampan och begav mig neråt :).

Där stod det två brandbilar, en räddningsledarbil och en ambulans. Och ett litet antal grannar (en del med hund), som var lika nyfikna som jag.
Det visade sig vara en överhettning i transformatorstationen - där det rök rätt bra en stund. Och ev.brand i en elcentral är inte att nonchalera. Resultatet av denna överhettning blev att halva samhället blev utan el under en timme, ytterligare en del hade ström men inget internet. Sista delen hade nog redan lagt sig :).

Bredbandet fungerade inte förrän i eftermiddags, till min stora förtret. Fast allra värst är ändå att jag inte fick veta vem mördaren var! Man kan ju tycka att TV kan sända de sista 5 minuterna en gång till, eller hur?

Fredagspyssel

Ett faktum när det gäller administrativa göromål är att de oftast inte tar slut. Åtminstone inte för mig. Jag måste förstås medge att en del av det drar jag själv på mig - t ex genom att glömma viktiga lösenord.

Idag har jag alltså ekonomi-pysslat igen. Jag har ringt banken och kreditkortsföretaget  - uppskjutet sedan ett tag ... Nu har jag ett nytt bankID (igen) och hoppas att jag kan komma ihåg mitt nya lösenord!

Efter att tittat runt ett tag har jag bestämt mig för att byta kreditkort. I flera år nu har jag använt SAS Mastercard. Jag fick ett jättebra introduktionserbjudande, och jag tjänade dessutom flygpoäng varje gång jag använde kortet. Tyvärr har fördelarna krympt det senaste året - årskostnaden har gått upp och poängen man tjänar har sänkts rejält. Så jag är inte nöjd längre.

Så här fungerar nog de flesta kort, tror jag - jag bytte ju bort mitt Forexkort (VISA) just för att detsamma hände med villkoren för det kortet.

Jag har länge tittat på Norwegian-kortet, som är helt fritt från avgifter. Ingen årsavgift, inga uttagsavgifter varken i Sverige eller utomlands. Det är bra! Liksom med SAS-kortet tjänar jag in poäng jag kan använda till flygresor. Jag hoppas förstås också på att få bra extraerbjudanden!

Om någon blir intresserad värvar jag er gärna, då får vi extrapoäng båda :). Maila mig på grytlappens@gmail.com .

Jag tog mig också ut på en 45-min promenad i solskenet idag - solen sken och snön som kom igår gnistrade vit. Ett par minusgrader - det perfekta vintervädret. Jag behöver verkligen fylla på med ny energi och nytt ljus så här dags på året.

Administrativ dag

Puh!
Det har varit arbetsamt idag - precis den sortens sysslor jag avskyr, de tog halva dagen. Den första halvan, när jag har energi. Se'n var den slut ...

Att ringa till officiella människor och myndigheter kan väldigt snabbt suga musten ur ganska många, tror jag. Idag hade jag en liten lista med sådana telefonsamtal och gav mig sjutton på att få undan dem.
Först Försäkringskassan, dit tänkte jag ringa redan i somras. Jag har blivit tipsad om att jag kanske är berättigad till bostadstillägg och att det går att få ett preliminärt besked per telefon. Jag var nummer 10 i telefonkön, men kunde bli uppringd istället. Av en väldigt trevlig handläggare, som tyvärr talade om för mig att jag inte kan få bostadstillägg, min inkomst är för hög! Ha! Det tycker inte jag ...

Sedan Vårdcentralen, för att få en läkartid till min årliga kontrollbesiktning av hjärta och allt annat sjukt samt  medicinkoll. Dit har jag bara behövt ringa sedan jag kom hem från Smulan i oktober. Jag fick ingen tid - de var slut för den närmaste månaden. Jag meddelade alltså mitt missnöje över vårdens organisation. Det enda bra med detta samtal var att jag slipper ringa om en månad bara för att höra att tiderna är slut igen - sköterskan lovade skicka en tid till mig så fort nästa månad blir "bokningsbar".

Kommen så här långt förstod jag plötsligt varför det är så jobbigt att ringa den här sortens samtal - jag vet ju redan på förhand att det blir ett negativt svar på det jag vill - och jag kan inte göra ett dugg åt
det.

Tredje samtalet gick till min ortoped. Där fick jag börja med att fråga om han är min ortoped (fniss), jag har bara varit där en gång och har glömt vad han hette. Det var rätt. Och jag fick vad jag ville! Dvs en remiss till ortopedlaboratoriet för nya inlägg i skorna. Jag börjar få ont igen, fötterna ändras ju efterhand och så slits inläggen också.

I eftermiddags släpade jag ändå ut mig på en liten rask promenad/joggingrunda. Det är jag nöjd med :).

Årets löneförsänkning ...

Kanske skulle jag vara tacksam. Det är jag förstås, tacksam över att jag bor i och har jobbat i Sverige och har en (relativt) anständig inkomst att leva på varje månad. Jag kunde haft det väldigt mycket värre - hade jag bott och tidigare arbetat i Grekland t ex - då hade min årsinkomst halverats eller mer vid det här laget.
Men ändå.

Idag fick jag årsbeskedet med min nya inkomst. Jämfört med förra året får jag 52 kr mindre (efter skatt) per månad. Som blir 624 kr i år som jag inte har och kan använda längre. I översättning ungefär 65 euro.

Jag är inte glad.

När jag bläddrar bland mina äldre inkomstbesked så ser det ut så här, per månad, efter skatt:
Sedan 2013 har inkomsten sänkts med 694 kr. 2012-2013 ökade inkomsten med 480 kr, innan dess minskade den efter finanskrisen 2008.
8 år senare får jag alltså  mindre "ut" per månad än jag fick 2008.

Ett annat sätt att jämföra kan vara den lön jag hade, fortfarande efter skatt, när jag arbetade - den inkomsten hade jag runt 1992-1993 ...

Jag kanske borde rubricerat detta inlägg "Varning för surt inlägg" istället :).

Måste avsluta med att travestera ett gammalt ordspråk. "När man är brödlös får man inte vara rådlös".
Med hjälp av en ny panelundersökning kom jag upp över utbetalningsgränsen och kunde begära ut 54 kr till mitt konto - januari är räddat!

Och snön den bara regnar bort ...

På melodin "Regnet det bara öser ner ...", så ni förstår hur jag har det.

Söndagen känns en aning tung, med andra ord - jag såg fram emot en snöig promenad idag. Istället tvingade jag mig bort till återvinningen med plast och kartong och sedan vidare till affären med pantflaskor (panten ligger nu i Greklandslådan). Detta innebär att jag nästan kan komma fram i hallen nu :). Jag har bara loppispåsen och bibliotekskassen kvar att gå iväg med. Imorgon. Så att jag blir tvungen att gå ut även om det regnar :).

Jag fyllde på frukt och grönsaks-förrådet här hemma också, de tar alltid slut före allt annat. Jag tog ut en paket köttfärs ur frysen i morse och ville laga tacos till middag. Men inte en enda tomat i huset! Nu har jag tomater och har lagat taco-färs och köttfärssås (det var en väldigt stor köttfärsförpackning) till ca 7 middagar. Behändigt att laga mycket med en gång och ännu mer behändigt att ha färdiga middagar i frysen.

Städat? Nej, det har jag inte gjort idag heller.

Flyttat hem igen

Motala var en väldigt trevlig stad att bo i några dagar, men hemma är ändå bäst :). Fast snön tog jag med mig! Så nu har vi snö i Skåne också, det är vitt och mjukt ute.

Mitt nya år har jag startat med att promenera nästan varenda dag - bara en missad. Motala är en jättebra promenadstad med cykelbanor runt Motalaviken och längs Göta Kanal. Funkar även mitt i vintern och är säkert fantastiskt under sommaren. Väl hemma har jag haft turen att Promenadkompisen haft ett par lediga morgnar då vi hunnit med att gå ut. En bra början på vårt nya år!

Häromdagen kom det ett mail från ett par Smulan-bekanta. De hade varit nere i Grekland över nyår och unnat sig ett par dagar ute på Smulan - de hade haft 18-20 grader på dagen och hade dessutom badat i havet! Gissa om mailet fick mig att längta ... Med stor självövervinnelse har jag lyckats undvika att boka en sista-minuten-biljett ner dit. Men lovar inget.

Istället har jag börjat fundera på och titta runt efter vad det skulle kosta med en liten extraresa under hösten. Inte till Smulan, utan kanske en långhelg i Barcelona? Min födelsedag i år kommer att sluta med 0, så jag kanske vill göra något extra. Kanske. Eller så tillbringar jag just den dagen lugnt och stilla - i så fall måste jag bara bestämma i vilket land? Hemma i Sverige eller hemma i Grekland?

Det är härligt med i-landsproblem :).

För övrigt har jag tagit ut julen, tvättat och hushålls-sysslat. De där promenaderna ger energi! Speciellt när solen skiner.

En tillfällig Motala-bo

(jag, alltså) önskar oss alla ett trivsamt 2016, med fina stunder och mycket solsken. Med nya böcker att läsa, god mat att äta, vänner att krama och åtminstone ett par nästan magiska ögonblick. Härliga promenader, mycket hav och några räddade träd i en gammelskog. Ett barnbarn eller två som kan förgylla livet, de resor vi vill göra, glada barn och musik att lyssna på.

Det är väl inte för mycket begärt av ett nytt år, med hela 365 dagar för att hinna med?

Motala-bo? Ja, numera bor ju Körkompisen här med sin man, sedan de sålde sitt skånska hus i våras. Igår åkte jag upp hit för mitt första besök, och stannar en vecka.

Det är snö här :)!

Husgrisen och jag önskar god jul!

Jag önskar er alla en fridsam jul, på det sätt ni vill ha det.


Bokbytarna får en egen liten hälsning, som tack för julkortet jag fick :) Ni gjorde att Smulan plötsligt kändes närvarande här hemma i julaftonssolen.

    

En ännu längre arbetsdag

Jag har nyss kommit hem ...

Idag har vi klippt och räknat, räknat och klippt, vänt och vridit och försökt både framlänges och baklänges. Och sicksackat och häftat fast och nålat och sytt små smygsömmar. Som inte blir så osynliga när den grå tråden tar slut och det bara finns svart kvar ...

Sonen hann komma hem från jobbet och laga pasta med köttfärssås åt oss alla tre innan han ganska kvickt och lätt skruvade ihop alla soffdelarna igen. De var nämligen helt färdiga :).

Något mindre färdiga är soffkuddarna, 3 st. Tyget tog slut, så jag skyller på det (fast egentligen hade jag ändå inte hunnit sy dem). Imorgon åker jag alltså ut och köper mera tyg så fort affären öppnar, och fortsätter hem till Unga Damen för att sy kuddarna. Min fromma förhoppning är att de tar ca en timme per styck och att jag är hemma, med symaskin och allt, före kl 15.

Ryggen och knäna och fingrarna har inte vilat så mycket idag heller, så lite ont har jag allt. Men härligt nog hann Promenadkompisen och jag med en promenad i morse också, det mådde ryggen gott av :).

En lång arbetsdag ...

Efter en rask promenad i morse tillsammans med min kära Promenadkompis begav jag mig, i sällskap med min symaskin och diverse sy-redskap, iväg till Stora Grannstaden per buss. Dags för julklappsutdelning!

En av mina julklappar till Unga Damen består nämligen i att hennes rum blir lite uppiffat - med hjälp av ett nytt sofföverdrag, nya kuddar och en pläd tillsammans med en spegel. Det behövs inte så mycket mera för att få ett helt nytt rum (eller åtminstone illusionen av att det är helt nytt).

Sonen, dvs Unga Damens pappa, kom på en bättre idé (än att sy ett överdrag som halkar runt) och skruvade sönder hörnbäddsoffan (i 10 delar), och så klär vi om den, Unga Damen och jag. Efter mycket mätande och tänkande och sicksackande och flitigt användande av häftapparat (möbelmodell, inte pappersmodell) så är nu 3 delar helt klara och tygbitarna till del 4 är tillklippta. Inte riktigt vad jag tänkt, precis. Jag kom hem vid halv 8-tiden ikväll med värkande rygg och ett trött huvud. Tänk att allt pyssel ska ta så mycket längre tid än jag tror?

Vi fortsätter i morgon, då hoppas jag att vi hinner bli klara med det mesta. Tyvärr är Unga Damen något trögstartad före lunchtid, men bara hon hunnit värma upp, så :).

Fortsättning följer ...