Doften av Grekland

Det finns inget annat som doftar som en tidig morgon på balkongen, det lite fuktiga från natten som slår sig ihop med rödbrun jord och blått hav. Och så höra en tupp som gal längre upp i byn. För övrigt alldeles tyst ...
Det här vaknar jag till dag efter dag efter ...

Då förstår jag igen varför jag återvänder till min lilla Smula varje år :). Den upplevelsen rensar själen.

En typisk grekisk doft är också kolgrillarna, som doftar annorlunda här jämfört med Sverige. Kryddorna, olivoljan? 

Jag var bjuden på lunch hemma hos Engelska Promenadkompisen W och hennes man idag - smårätter tillsammans med kolgrillad kycklingfilé. Vi satt på baksidan av huset, den soliga sidan och njöt av att befinna oss precis där vi är. Efter maten spelade vi ett brickspel, Rummy i ett par timmar. Jag förlorade varenda gång! Men det var lika roligt ändå :).

De åker tillbaka till England nästa vecka -W ska fira sin jämna födelsedag tillsammans med familjen med en utflykt till Irland. De kommer faktiskt inte tillbaka hit förrän 6 veckor senare. Under tiden ska jag vara blom-vattnerska och rädda huset från ev. vattenläckor och strömavbrott. Eftersom jag blir utan Promenadkompis under tiden, så är det ju bra att jag har anledning att ta mig ut :).

Vi har varit ute varje dag sedan jag kom hit, det är vi nöjda och belåtna med. Fast söndagar är vilodag för oss, då gör vi vad vi vill.

En skakig ö

Är det inte det ena, så är det det andra ... I söndags hade vi den lilla jordbävningen som fick min stol att uppföra sig besynnerligt, med mig i. I går skakades Smulan om betydligt värre - så där så att hela ön lyfter i en millisekund. Och jag studsar till varenda gång!
Nu var det marinen som övade beskjutning. Jag vet inte vad det är - kanoner, granater ... Men det både hörs och känns och studsas. 20 gånger under dagen, kanske?
Det här händer lite då och då, så inget nytt. Men jag, som alltid tycker att det är bättre att prata med varandra än att skjuta på varandra, tycker nog att den kostnaden kunde läggas på något bättre.

Skjutandet har fortsatt nu på förmiddagen, men inte med lika stora saker som igår. Samma typ av ljud fast lägre, men inga skakningar :). Idag får ön ligga still i värmen.

Vi hade 28 grader igår, och det blir säkert varmare idag!

En liten jordbävning ...

Igår vid 4-tiden satt jag med kaffe och bok på min havsbalkong. Då rörde sig stolen! Inte så mycket, men jag tittade upp från boken (och ner på stolen) och undrade lite. Då skakade stolen till igen, en aning starkare, nu rörde huset sig lite också ... Jordbävning!, tänkte jag häpet. Jag är med om en jordbävning. Det blev inte mera än så, och det är jag väldigt nöjd med.

Idag har jag skaffat mig lite mera information :). Skalvet på 4,4 hade sitt epicentrum norr om Stora Grannön, i havet där. Detta enligt en (vad det verkar) seriös jordbävningssida på internet. En variant från Facebook säger att epicentrum låg i en by på norra delen av Stora Grannön, dit det går båtar från fastlandet, och att det mätte 4,7. (jag är inte medlem där, men jag börjar förstå att det mesta på och från Smulan hamnar där väldigt snabbt)

Här har varit jordbävning tidigare, både större och mindre, men inte när jag varit här.

Ni vet väl?

Att om ni klickar på en bild i bloggen kan ni se den i större format? :)

Söndag på Smulan

Vädret här är underbart just nu - runt 25 grader, klarblå himmel och bara en liten sval vind som gör att det känns friskt i luften. Utom på eftermiddagarna, förstås, då blåser det nästan alltid upp från sydöst.

Bara se, så stilla havet var i morse.

Jag pysslade runt lite med mina nyinköpta blommor efter frukosten - här är min fina ros :)

Efter lunchen på rester begav jag mig på långpromenad, för att testa vad jag orkar med efter "sjukorna" och den borttappade formen och konditionen. Betydligt mindre än tidigare, kan jag säga! Jag gick lite halvraskt bort till Stora Grannbyn, fortsatte förbi den och ut på den backiga vägen som går neråt Södra byn. Ungefär halvvägs går en liten väg ner till en klapperstens-strand. När jag kom fram till vägskälet vände jag hemåt igen - det kändes tydligt att jag inte skulle orka ner och upp igen!
Den sista kilometern hem började benen bli lite darriga ... Tur att jag vände!
90 minuter, för en promenad som inklusive vändan ner till stranden och upp igen brukar ta detsamma! Min ork är inte vad den varit. Kan jag konstatera. Men en härlig promenad i solen fick jag :)

Lördag på Smulan

Jag har haft en härlig helg. Igår tog jag taxibåten över till Stora Grannön, för lite omväxling. Det fick bli taxibåten, som kör istället för Smulanbåten, på samma tider och för samma pris.

Efter lite strosande i Staden där det mesta inte hunnit öppna ännu, tog jag en lång promenad runt "bakkanten" av Staden, upp i backarna. Solen sken och utsikten mot Smulan (och alla andra håll) är så trevlig att titta på :). Min grekiska ö är verkligen en liten Smula!

Promenaden landade vid Stora Snabbköpet. Där fyllde jag på alla förråd jag kunde komma på, det ena tyngre än det andra. Allt packades ner i min lilla Dramaten och en stor strandkasse - men det var tungt! Ganska många kilon, tror jag. Så fortsatte jag till grönsaksaffären där jag plockade till mig några kilon till! Dagens bästa fynd var färska jordgubbar för 9.90/L. Jag köpte 3 liter, 2 till mig själv och 1 som en liten present till Engelska Promenadkompisen. Jag menar, 9.90/L!!
  
Lunch tog jag vid en av hamnserveringarna, där Unga Damen och jag brukar fika med kaffe/milkshake och smarrig cheesecake. Ingen cheesecake alls den här gången ... Men mina armar var väldigt tacksamma för vilan!

Som sista etapp (nu var jag halvvägs till båten) tog jag mig till blomsteraffären. Där hittade jag en svärmorstunga, en jättefin rosplanta, en pelargon och någon konstig som liknar en solros. Fast helt annorlunda :). Om ni förstår?

Sedan släääpade jag alla mina inköp till hamnen, med värkande armar, och tog bilfärjan hem igen.
Jag fick hjälp hem med bärandet - annars hade jag nog inte klarat det!

Ett par timmar senare hade jag hämtat mig och planterade det mesta. Hur fint som helst!

Och så blev det kväll, och ännu en fantastisk solnedgång ...
 

Mina dagar i bilder

Det har känts lite motigt att skriva ett tag. Därför bjuder jag på en sammanfattning av mina första tre veckor här i bilder, den senaste från igår.

En väldigt grön Smula, så här på våren.

                                                      Den eviga mannagrynsvällingen :)

Himmelsk utsikt från havsbalkongen!

Solnedgång på Smulan. På väg ned bakom bergen borta på halvön.
 

Jag storhandlade nere hos slaktaren, och köpte fisk från fiskmopeden. Titta på storleken på kycklingfiléerna till vänster!

 Mina snälla och generösa grekiska vänner delar med sig från sina trädgårdar - potatis och rödbetor uppgrävda för 10 minuter sedan, och här äter man rödbetsblasten också - ljuvligt god med lite olivolja och salt. Jag lagade till den i folie i ugnen.

Här fick jag en stor kasse med "chorta" - gröna blad av diverse ursprung, som kan tillagas som rödbetsblasten, eller förvällas lite snabbt i kokande vatten och sedan kryddas med lite olja och citron. Den här förvällde jag, Jag fick också 3 färska vitlökar, inte färdigväxta ännu, så de liknar mest purjolök!



Tillagning pågår - det här blev kvar efter en förfärlig massa

förvällande i mina två små kastruller :) På min väldigt lilla spis!

Det fick bli till middag för två dagar sedan - väldigt gott!! Men en aning kraftigt för min stackars mage ... Soligt och varmt var det på lunchen.

Och till sist en bild från igår. Undrar vad arbetsmiljöansvarige (om det fanns någon) skulle säga om det här målar-arbetet? Men bortsett från bristen på skyddsågärder så är arbetsmiljön åtminstone underbart vacker :)

Grekisk anekdot

Idag fick jag bilskjuts till Stora Grannbyn, så då passade jag på att storhandla i de bägge affärer som finns där. Jord, mjölk och annat tungt. Jag ville också titta på frukt och grönsaker i den största affären, men:

Det såg inte ut som det brukar vid ingången, Där har man frukt och grönt utanför, men idag fanns det istället en liten byggnadsställning. Jaha, något ska fixas. Men var är grönsakerna? Det räckte att vrida på huvudet lite åt vänster, så fanns alltihop där.

Men ovanför dem, på en ganska smal och välanvänd bräda, stod en målare. Brädan gick mellan en stege på ena sidan och en läsk-kyl på andra sidan, dvs en bräda i uppförsbacke. Där stod han och balanserade, målaren, och log glatt ner mot oss. Han målade innertaket. Just då rakt ovanför all frukt och alla grönsaker. Som förstås inte hade skyddats på något sätt :). Han var artig nog att göra ett litet uppehåll (balanserande) medan mina vänner tog det de ville ha. Jag avstod - jag tror inte riktigt att färgstänk är nyttigt i maten :)

Så underbart grekiskt! Det kan nog inte bli mera grekiskt än så ...

Försvinnande dagar och lite annat

Först en rapport från djurriket:

Ödlan har inte kommit tillbaka. Det tycker jag är väldigt bra.
Årets första mygga flög in här för två dagar sedan och jag lyckades inte slå ihjäl den. Men hittills har jag klarat mig utan myggbett ...
Samma dag, fast tidigare, satte jag ut min fulla och hopknutna soppåse på köksbalkongen, medan jag lagade middag. Det prasslade och prasslade där ute, av vinden trodde jag. Men till slut tittade jag ut och då var det en katt som på sådär 2 minuter hade upptäckt soporna, nerifrån gatan, och nu jobbade febrilt för att få ut dem ur påsen!

På hälsofronten är livet roligare - jag mår bättre i magen :) Och är nog lite mindre trött.

Väderrapporten är nästan ännu trevligare. Idag har vi haft sol och inte mycket vind - och det blev varmt! I eftermiddags satt jag på min havsbalkong (mot norr, nästan alltid skugga) ett par timmar med en bok och en chipspåse (jag sa ju att magen var bättre!) och tittade på havet. 25,8 grader var det där :) Tänk om livet kunde vara så här alldeles jämt?

Promenerar gör vi varje dag, 45-60 minuter. Inte raskt precis, men vi bygger upp oss långsamt ...

Rapport

Ödlan är försvunnen.

Mitt grekiska djurliv

När jag klev in i mitt badrum i fredags, upptäckte jag att ett fågelpar hade funderingar på att flytta in. Enligt en något mysko grekisk standard har jag inget fönster i badrummet, däremot har jag två hålmönstrade tegelstenar. Helt öppet ut alltså. Där kommer det in regn, Sahara-sand, annan sand och diverse smuts. Och ganska många mygg!

När jag flyttade in bad jag nästan omgående att få ett myggnät på insidan av de där vackert hålmönstrade tegelstenarna. Det fick jag också. fast kanske inte så omgående.

Nu låg det en hög med grässtrån och annat skräp utanför myggnätet, inne i hålen. Och en liten hög på golvet nedanför, som blåst in. Början till ett fågelbo ... Jag vill helst inte att de bor i mitt badrumsfönster!

Jag har hört fågelkvitter att par gånger där inifrån, så när jag såg Hyresvärd P ikväll bad jag honom titta om det var ett färdigt bo med ägg. Det var det inte, så han städade bort alltihop. Och sprayade så grundligt med kackerlacks-spray efteråt att vi blev nästan yra i pottan. Annars kommer de bara tillbaka, sa han, men det här avskräcker även fåglar. Svalor, det var han säker på.

För en liten stund sedan tvättade jag mig inför sängdags. I badrummet, alltså. Det där fågelfria. Det rörde sig något!

Genast är det en liten ödla som flyttat in i badrummet. Det blev väl ledigt, antar jag. Den avskräcktes inte alls av kackerlacks-sprayen. Jag gillar inte ödlor. Särskilt inte inomhus. Jag gillar inte kryp. Det är en väldigt bra anledning att inte resa utanför Europa - krypen är nämligen oftast mindre här än på resten av jorden. Det här är visserligen inte en stor ödla, men större än vad jag kan acceptera!

Efter att ha pilat lite kors och tvärs över väggen sitter den nu precis bredvid toalettstolen. Och mitt badrum är visserligen fågelfritt, men inte ödlefritt.

Lampan får vara tänd i natt, så jag ser den om jag behöver gå dit. Och så har jag stängt dörren. En skjutdörr med centimeterbreda springor ... Hoppas den stannar där inne. Tänk om den kryper på mig i natt? Eller är försvunnen någonstans?

Ett mysterium

Detta inlägg handlar alltså om Mysteriet med den försvunna osten, en kuslig historia.

Det var en gång ... Under gårdagen, fram emot kvällen. Då blev jag sugen på en ostsmörgås. Och ost har jag en jättestor! Den reste ner från Sverige tillsammans med mig, eftersom osten här inte håller någon kvalitet precis, och dessutom är väldigt mycket dyrare än i Sverige. Att ta med mat hemifrån hade jag inte tänkt på (förutom mitt ekologiska snabbkaffe, som inte finns här) förrän Bokbytarna berättade att de tar med både ost och lite annat.

Jag tog fram brödskivor ur frysen och tinade upp dem. Öppnade kylen och tog ... INTE ... ut osten. Den var nämligen inte där! Den fanns där på morgonen, det var jag helt säker på. Mystiskt, tänkte jag. Och letade på de andra hyllorna. Och i grönsakslådan längst ner. Och i dörrfacken. Fortfarande ingen ost! Okej, tänkte jag, det får väl bli prickig korv, då. Men så kunde jag inte låta bli att öppna kylen en gång till och leta igen. Idiotiskt, jag vet. Men osten hade inte återvänt när dörren var stängd ...

Väldigt mystiskt, tänkte jag. Och tänkte samma sak en gång till, för säkerhets skull. Och öppnade kylskåpsdörren en sista gång - ingen ost. "Någon måste ha stulit den", vilket jag tyckte var ännu mera mystiskt. Vem stjäl en ost? Ja, kanske någon utsvulten stackare, och det finns det ju ganska gott om här nere i Grekland för närvarande. Men i så fall skulle man nog ta resten också?

Hungrig som jag var, satte jag mig vid köksbordet och tog en tugga på min (numera) korvsmörgås. Inte förrän då slog det mig riktigt hur omöjligt det hela var! En tugga till och jag kom på att jag kanske lagt in den i fel skåp? Eller till och med kastat den, hela stora osten?

Jag kollade. Ingen ost. Inte i skåpen, och soppåsen var redan kastad. Jag satte mig vid köksbordet igen medan hjärnan gick på högvarv. Särskilt det där med att vara hänvisad till dålig och dyr grekisk ost mer än nödvändigt.

Men detta var ett olösbart mysterium, det var bara att acceptera.

Tills en timme senare när jag öppnade frysen, det enda ställe jag inte letat på, och hittade min ost.

En riktigt varm dag! Och en kris ...

Vindstilla och varm sol - vi blev lite svettiga i solen för första gången i år när vi gick på promenad. Jag satt också på köksbalkongen en stund, och där var det varmt!

Morgonen började väldigt bra. Jag var så tidigt klar med frukosten att jag hann putsa köksfönstret. Där fanns det massor av Sahara-sand kan jag berätta. Promenaden var också härlig.

Men sedan gick det raskt utför, tyckte jag. Efter sju mödor och stort besvär (även från mina vänner) fick jag tag på diabetessköterskan hemma i Sverige till slut. Jag har inte fått diabetes (ännu), men mina värden ligger för högt. Det där får utredas i sommar när jag kommer hem igen - förutom att sköterskan förstås går på semester i 3 veckor när jag kommer hem. Och att den andra sköterskan ska sluta i maj och inte har någon efterträdare ännu.

Tills dess ska jag kolla mina värden här, motionera mycket och äta socker-, kolhydrat- och pastafritt. Inga kakor, inga sötsaker. Och så skulle jag inte stressa upp mig!

Det tog mig en stund att smälta vad hon sagt, men när det började gå upp för mig vad det innebär är jag inte glad. Jag har redan varit tvungen att välja bort en hel del av livets goda pga mina andra sjukdomar, och nu blir det ännu mera.
Och att promenera, som jag ju är väldigt förtjust i, nu ska bli ett måste - det tar bort glädjen i det för mig.

Smärre livskris, alltså. Jag får väl vara deprimerad över detta ett tag. Men hellre är jag deprimerad här i solen och värmen än i Sverige ...

Jag tröstade mig med att putsa balkongdörren också, för att kunna titta på havet. Det var inte mindre Sahara-sand på den sidan!

Nästan en varm dag :)

Min morgon började lite ovanligt - med ett besök på apoteket för att kolla mitt blodsocker. Lite för högt idag också, tyvärr. Men min magkatarr är lite bättre tror jag. Jag gör mitt bästa för att ta hand om mig.

Sedvanlig förmiddagspromenad (lite backe idag) med W, telefon med mamma och Kollegan, pasta med bacon till middag och en liten extra promenad runt byn för att titta till den lite. Jag handlade på vägen hem också - mest vatten, faktiskt. Jag brukar alltid dricka kranvattnet här på Smulan, men det både doftar och smakar så starkt av klor att det är odrickbart just nu. Hoppas det blir bättre - jag har inte lust att köpa vatten på flaska i 3 månader! Jag unnade mig en ny sopborste också - dagens stora inköp :).

På mina turer runt byn har jag sett att vårarbetet på tavernor och hotell har börjat. Några av de som bor inne på fastlandet över vintern har kommit tillbaka och hejar glatt. Strandpromenaden går inte att använda för ögonblicket - på 2 ställen har man rivit upp betongen och förberett med armeringsjärn för att gjuta nytt. Så har det visst sett ut åtminstone den sista månaden ;). Man har också grävt ur vid den lilla kajen/bryggan för att gjuta nytt i "strandänden". Spännande tider väntar ... Ska det hela bli klart innan turistsäsongen börjar? Eller har kanske entreprenören inte betalt sina räkningar så att han inte får sin betong? Det senare är inte helt ovanligt vid alla sorters byggen har jag förstått. Jag hittade några getter på en tomt nere vid Strandvägen också. Mellan två tavernor. Det har jag inte sett tidigare.

Bokbytarnas växter ser ut att ha klarat vintern. Olivträdet står kvar uppe på terrassen men ser levande ut trots blåst och vinter.

Idag var det städdag på ön. Man ur huse för att plocka skräp längs vägar och stränder. Hoppas de blev många! Jag ville delta, miljövänlig som jag är, men jag var alldeles för trött. Jag tror det blir något tillfälle till - det ser inte helt renplockat ut. Jag skulle tycka om att delta.

Sol, regn, åska och blåst

Precis vad vi kallar aprilväder - så har jag haft det idag. Förmiddagen var jättefin, så jag gick bort till Stora Grannbyn längs Stora Vägen, tittade till Engelskans hus (som stod kvar och såg okej ut), handlade lite och gick tillbaka längs Strandvägen. Eftersom jag går saktare än vanligt tog själva promenerandet en timme istället för 45 minuter. Väl hemkommen fick jag plötsligt höga träningsambitioner och gjorde 10 armhävningar mot balkongräcket. Det gick inte så bra ... Jag har tappat mina muskler (och de var inte många) i överarmarna över vintern. Kanske finns det ett (litet)samband med att jag varken simmat eller tränat på gym? Ytterst deprimerande.

Jag åt min mannagrynsvälling som en duktig flicka (ingår i mina nya matvanor pga magkatarren) och läste lite innan jag somnade jättegott i kökssoffan. Tills jag blev väckt av att Kollegan försökte ringa mig på skype. Det blev inget samtal, uppkopplingen misslyckades och det var kanske lika bra det - yrvaken som jag var!

Ikväll har det regnat och åskat en bra stund. När det slutade vid halv 8 tänkte jag mig ner till gyrosstället, både för att äta kvällsmat och för att betala hyran. De har bara öppet på helgerna nu innan säsongen - och söndagen är det nog bara dagtid. Det var bara att vandra vidare, i jakt på något varmt att äta. Just nu är det bara två tavernor öppna, en nere vid stranden och en ovanför hamnen. Det nya pizzastället nere vid stranden har också öppet på helgerna, vilket för deras del räknade in även kvällen :). God och fräsch pizza i 3 olika storlekar. Jag valde den minsta, som kostade 45 kr med en flaska vatten till.

Imorgon blir det hemlagat - jag vågar inte utsätta min onda mage för något stekt i olja. Inte ännu. Fast pizzan har gått bra hittills :).