Slaktaren är åter

Idag öppnade slaktaren butiken igen, efter sin sjukdom. Tyvärr avhjälps inte öns köttbrist av denna återkomst. Han har nämligen inget kött ännu :). Nu väntar vi alla ivrigt på att bilfärjan ska komma in - den lär ha köttet med sig. Och grönsakerna till mataffären- de har bara lite skrumpen sallad kvar.

Det är sådana här små episoder jag älskar med min lilla grekiska ö. Så många delar av vardagslivet blir personliga. Och att slaktaren öppnar fast han inte har något att sälja - visst är det härligt?

Just nu står det en lastbil nedanför på gatan och låter mycket: det är kranbilen som är och hämtar den lilla båten som ägs av Hyresvärdsfamiljen. Den är nu nymålad och fin. Sista målningen gjordes i morse, då målades bottenfärgen. Som skydd för knäna använde Hyresvärden min nedblåsta vaxduk ... Vilket jag upptäckte då jag kom ner för att hämta tillbaka den för femtioelfte gången.  Han såg lite förfärad ut, hyresvärden ...

Långpromenad!

Idag satsade vi för fullt, PromenadEngelskan och jag. Vi gick bort till Stora Grannbyn, genom den och fortsatte sedan söderut, ner till en stenstrand - och hela vägen tillbaka. Det går uppåt, det går neråt, uppåt, neråt osv. Ofta ganska brant, dessutom. Det tog 2,5 timme, med några småpauser. Vi var rätt trötta när vi närmade oss vår egen by :).

Förresten - bilden jag använder som profilbild just nu, den tog jag nere vid just den stranden i höstas. Idag var vattnet kristallklart och stilla - så otroligt vackert. Inte iskallt heller när jag doppade fingrarna.

Eftermiddagen var inplanerad till balkongsittande, men tji fick jag. Det blåste upp igen, så där gick det inte att sitta. Det fick bli kökssoffan istället. Och ett par äpplen.

Engelskan och hennes man hörde av sig framåt kvällen, de tänkte sig till Gyrosstället och undrade om jag ville göra dem sällskap. Jag, som just hade bestämt mig för att jag inte orkade laga någon riktig mat idag accepterade genast :).

Nu är jag nyss hemkommen från en trevlig kväll med dem. Väldigt mätt är jag. Vi åt "skepasti" alla tre - och då blir man mätt! "Skepasti" är två pitabröd med grönsaker, ev. kött, ost och pommesfrites mellan dem. Grillas på grillen och smakar jättegott! Men man blir mätt som sagt.

På hemvägen lyste den halva månen där uppe på den svarta himmelen, och jag kunde höra dvärgugglans rop följa mig hem. Förresten, igår kväll hörde jag flera ugglor! Jag tror att det var tre stycken. Jag har ju lärt mig rytmen i ropandet, och jag hörde dessutom ett lite ljusare rop.

Arbetstider modell Grekland

I fredags eftermiddag, med sista bilfärjan (det var nog den enda, förresten - det är ju inte turistsäsong ännu. Men jag tror att bilfärjan går varje dag nu, det är bättre än tre dagar i veckan) - då kom två OTE-arbetare (grekiska Telia) med sin skåpbil. Och började jobba här i byn. Det höll de på med under fredagskvällen, fortsatte under lördagen förmiddag och kväll och så likadant i dag på söndagen. De drar kablar, fixar och donar i teleskåp och förflyttar sig lite då och då till nästa skåp och kabel. Hela helgen har de jobbat utan att det varit något akut (vad jag vet). Om telefonerna inte fungerat i byn hade jag troligen fått höra det ganska snart :). Och allas internet går via telefonlinjerna, så jag hade nog märkt det också.

Vi har däremot ingen slaktare på ön just nu - han är sjuk. Och befinner sig på sjukhus inne på fastlandet. Det betyder att vi inte heller har något kött på ön. Förutom lite fryst kyckling i mataffären - men den är snart slut! Slaktaren insjuknade redan innan den grekiska påsken, en vecka efter vår svenska - då var det panik någon dag eftersom huvudrätten på det grekiska påskbordet är helgrillat lamm! Det där ordnade sig - slaktarfrun och slaktarassistenten ryckte in och kunde bistå med lammen. Då pustade vi ut lite - men sedan förstod vi att de bara höll öppet för att de som beställt kött till påsk skulle få det beställda. Nu ryktas det att det bara är slaktaren själv som kan beställa nya varor, därför håller butiken stängt. Ingen annan vet hur man gör.Tur att jag gillar grönsaker!

Alternativet är nämligen att ta båten över till Stora Grannön och handla. Det kostar 110 kr tur/retur och det är inte helt lätt att passa in båtar innan säsongen börjar. Lokalbåten har ju slutat att gå, när pengarna tog slut. Den var liksom lite anpassad till ärenden och inköp. Lite väl besvärligt och kostsamt blir det just nu för en kotlett ...
Vi kanske får börja organisera köttlangning? Ett par dagar per vecka får vi lämna önskemål och pengar till någon som åker över och handlar. Så får vi "sala" till biljetten :).

En liten fotnot: Ibland kommer jag ihåg att använda stavningskontrollen innan jag publicerar inläggen. Rättstavningsprogrammet protesterade på det bestämdaste mot ordet "slaktare" - de är tydligen utrotade sedan länge! Programmet protesterade också mot "sala", därav citationstecknet. Det är uppenbart att jag börjar åldras ...

Fotnot nr 2: Vad jag åt till middag idag? Kyckling med grönsaker, förstås! Med fylld pasta till.

Rosor och energi

  

Min lördag har varit en energifylld lördag! Härligt när det inträffar (oavsett veckodag) och då skyndar jag mig att njuta av orken innan den går över.

Vi började dagen med en långpromenad upp till soptippen och tillbaka. I sol, ganska ljumt i luften och jag kunde gå ut i linne för första gången i år :). Det finns hopp om bättre tider. Efter en stunds återhämtning över en kopp kaffe - de där backarna är inte att leka med! - gav jag mig med glatt mod in i en härlig vårstädning. Köksbalkongen, köksfönstret, hela köket inklusive vädrande av all textil, kakelskurande och golvtvättande - det nästan glimmar här inne. Sovrummet fick en vanlig veckostädning och havsbalkongen får vänta en dag eller två. Där hänger nämligen den senaste tvätten på tork.

Så gick jag ner och plockade lite blommor och satte lite överallt, gjorde en väldigt stor fruktsallad och slog mig ner framför TV:serien Vita Huset säsong två. Tillsammans med min kära virknål. Och njöt! Två grytlappar, minsann, i rena farten.
   

Måste bara skryta lite med min pyttelilla mataffär och deras frukt/grönsaks-sortiment!
(och jo, jag har ätit choklad också - jag har ätit upp min påskkanin. Jag är inte riktigt så nyttig som det ser ut)

Vilar mig lite

Nu börjar jag känna mig lite mera landad här nere. Helgens resa tog på krafterna på alla de sätt, men nu har jag börjat återhämtningen :). Mycket TV-serier på datorn, skönt virkande, massor av ljuvlig frukt och så promenader. En liter jordgubbar kostar just nu 25 kronor och smakar fantastiskt!

Både igår och idag har jag varit ute med Promenad-Engelskan en timme. I eftermiddags hittade jag plötsligt lite mera lust och begav mig ut i en rask promenad upp till soptippen och tillbaka. Jag joggade en (liten, liten) bit av vägen, med något som jag inte vill kalla myrsteg längre. Fast sakta. Denna andra runda för dagen tog en timme och en kvart, och jag känner mig så behagligt nöjd med mig själv :). Nu när jag slutat flåsa så förfärligt ...

Rosorna har slagit ut i full blom de senaste dagarna och doftar ljuvligt. Havet är kristallklart, men tyvärr utan delfiner.  Fast jag har hört att det är en koloni på runt 15 delfiner som rör sig runt ön, så jag ger inte upp! Varje kväll lyssnar jag på den fina dvärgugglan som ropar uppifrån berget - kan det vara hannens lockrop, kanske?

Det är mina dagars innehåll sedan jag kom tillbaka i förrgår.

Greklands-resa

Nu är jag hemma igen :). Solen mötte mig med värme, och Engelska Promenadkompisen och hennes man mötte mig med bil och värme. Jag fick t o m min (ganska) tunga resväska uppburen - så fick mannen sin tyngdlyftnings-träning avklarad också.

Lite trött känner jag mig allt. Lite omtumlad också - det har varit intensiva dagar med många saker på en gång som skulle falla på plats. För bara 5 dagar sedan begav jag mig härifrån studsade ner i mitt svenska liv och studsade ner hit igen.

Ungefär så känns det. Nu går jag och lägger mig.

Vitsippor och begravning

Idag har vi begravt vår pappa. En liten, stilla ceremoni med bara få personer närvarande. Som 83-åring har man ofta inte så många kvar omkring sig.
Den kvinnliga prästen läste en av Nils Ferlins dikter, en jag tycker mycket om (det visste hon inte):

"I livets villervalla
vi gå på skilda håll ..."

Passande nog ur diktsamlingen En döddansares visor.

Pappas största intresse här i livet var schack. Schackspelandet var en del av det som gjorde honom till det han var. Därför var det så fint att hans gamla schackklubb skickat en sista hälsning - med ett vitt och ett svart band.
På pappas mycket uttryckliga önskemål avslutade vi med att spela Vikingarnas "Hallå, hallå, Västindien", varpå vi lämnade honom med ett leende på läpparna :).

Jag var lite tidig till begravningen. För säkerhets skull. Så jag gick in i den stora skogen en bit bort -  där fick jag en stund att stillna mig bland vitsippornas mattor och fåglarnas vårkvitter. Vackrare kan det inte bli!    

Borde inte släppas lös ...

Det krävs snart en vårdare eller två för att hålla ordning på mig.

Jag är hemma lyckligt och väl, trots att jag lämnade kvar mina svenska dörrnycklar på Smulan. Räddad av två glada vänner som hjälper mig att hålla ordning på den svenska delen av mitt liv, vilket liv jag än befinner mig i :).

Nu krävs det en obönhörlig lista, som kan fungera vid mina förflyttningar från ett land till ett annat - oberoende av vilken jacka eller vilken väska jag bestämmer mig för. Definitivt oberoende av hur min hjärna råkar fungera just den dagen jag ska förflytta mig. Listan ska bestå av pass (kom jag ihåg i sista stund), dörrnycklar x 2, pengar, bankdosa, resekort och mediciner.
Att förvaras tätt tillsammans på en plats!

Nu går jag och virkar lite till innan jag lägger mig. Jag är en timme före, ni vet ...

Sverige-resa

Nu är det snart avfärd från Smulan, hem till Sverige för några dagar. Onsdag kväll ska jag vara tillbaka hit igen.
Hej så länge!

Ett ännu rikare djurliv

Jag önskar bara att art-rikedomen kunde hålla sig utomhus! Titta här:  

Det här lilla djuret hittade jag i mitt kök i morse. Inomhus, alltså. Så nu kan jag foga ödla till min längre och längre lista på oönskade kryp som vill bo med mig.
Instinktivt, innan jag knappt hunnit se vad det var, kastade jag mig mot dörren, öppnade den och sparkade ut den lilla ödlan. Sedan tittade jag efter vad det var. Nu har den bosatt sig bland mina blomkrukor på balkongen.

Till ev. djurvänner vill jag gärna meddela: Ödlan verkar inte ha kommit till skada, trots att den blivit sparkad på. Den har alla fyra ben och sin enda svans kvar, och den rör på sig väldigt snabbt.

Min plan var att sopa ner den lite snabbt för trappan - men min mamma har inlagt veto. "Då slår den ju sig fördärvad!" var hennes kommentar till min plan. Så den får lov att bo bland mina krukor. Tillsvidare. Under förutsättning att den stannar utomhus.

Logistikproblem 2

Ordnat och klart!
Jag får bege mig härifrån redan på fredag eftermiddag för att hinna med flyget lördag eftermiddag - det går nämligen inga båtar på lördag morgon ... Tillräckligt tidigt för att jag ska hinna till flygplatsen i tid, alltså. Så här det att leva på en liten ö, till vardags.

Nu får jag stanna på hotell över natten inne på fastlandet, och ta flygbussen på förmiddagen. Fördelen med det är att jag får en kortare resdag under lördagen. Och nackdelen är att jag inte får vara hemma på ön och sova i min egen säng.

Nästan allting är annat är fixat, så nu ska jag kunna ta det lite lugnt med allt tänkande några dagar :). Och virka på i rasande fart!

När jag sitter här i köket kan jag höra den lilla dvärgugglan, det låter så mysigt. Jag tror också att det är fotbollskväll - jag hör en hoper grekiska män nerifrån den lilla stället tvärs över gatan. Tillrop och suckar om vartannat ...

En god nyhet fick jag idag: Unga damen har fått det preliminära antagningsbeskedet till gymnasiet, och enligt det är hon antagen till den skola och linje hon helst vill gå. Med specialiseringen på fotboll (det hade hon redan fått besked om att hon är antagen till) vilket innebär ett 4-årigt gymnasium för henne. Hon var glad! Och då är ju jag också det!

Den goda nyheten piggade upp mig, efter de sämre nyheter som jag tyckt hopat sig i min närhet den senaste tiden.

Logistikproblem 1

Jag har nu en lånebil på måndag :). Kollegan och hennes man behöver inte sin bil den dagen, så nu har jag ett logistik-bekymmer mindre. Och behöver inte ens tänka på risken för regn (och åska och blixt och dunder).

En ljuvlig sommardag

Det är dagens väder-rapport från Smulan. Jag gick ner till bageriet tidigt i morse och det var redan 18 grader. Jag tog ett gott surdegsbröd med mig hem, fortfarande ljummet. Det blev frukosten till mitt morgonkaffe på balkongen - premiär!

Förmiddagspromenaden ställde jag in - jag har alldeles för många halvorganiserade trådar i huvudet just nu - det mår jag inte väl av.

Transport-logistik till Sverige på lördag som inte vill som jag vill. Transportlogistik till och från begravningen på måndag som kräver ett planerande (pga sandwichar och blombukett på ditvägen/ lådor med foton och papper på hemvägen. Besök hos mamma. Skickande av beställda grytlappar. Hitta kläder att ha till begravningen. Kollande med rektor ang. skolavslutningens datum - den är nämligen flyttad en dag framåt till den dagen jag och Unga Damen ska åka ner hit tillsammans, och rektorn är väldigt svårfångad.
Smutstvättshögen måste åtgärdas, helst innan jag åker ...

Eventuellt bokande av hotell och eventuellt bokande av hyrbil och eventuellt bokande av nya flygbiljetter i juni.

En äntligen färdigstickad tröja levererad och klar - och visade sig vara lite för lång ...

Men: jag tog en pytteliten promenad ner till engelska promenadkamraten W på eftermiddagen. Där blev jag bjuden på hennes första försök att baka skånsk äppelkaka. Lite torr var den pga lite otillräckligt med smält smör, men god! Där satt jag några timmar och vilade huvudet (visserligen vilades det på engelska) samtidigt som jag virkade på för fullt.

Den som väntar på bilder får nog vänta lite till, tyvärr ... Livet känns lite småfullt just nu.

Och vet ni vad?! Igår kväll, sent, gick jag ut på balkongen innan jag letade upp sängen. Och då hörde jag ett litet ljust hoande från en dvärguggla uppe på berget. Jätteglad blev jag, vad jag har saknat det ljudet. som höll mig sällskap varenda kväll min första vår här.

Stjärnklart

Jag gick hem från tavernan ganska nyss, under en kristallklar stjärnhimmel. Det är lyx, det.

På andra sidan havet ser jag husfönster och gatlyktor lysa inne på fastlandet.

Och jag har minsann nästan 19 grader inomhus, trots att luftkonditioneringen varit avstängd i flera timmar. Just nu och här räknas även det in i kategorin lyx.

Det kom ett sms ...

Ett sms från det förflutna - verkligen!

Ibland blir jag bara så häpen. Här sitter jag nere i Grekland, och får en liten fråga om jag möjligen är den xxx, som bodde där yyy och sedan pluggade i zzz? Detta undrar J i yyy.

J var min pojkvän halvår eller så, precis i flytten och min omställning från yyy till zzz. Jag kan inte riktigt minnas vad som inte blev så bra - men antagligen hade distansen en del med saken att göra. Tillsammans med att vi nog inte hade så mycket gemensamt, trots allt.

Hur länge sedan det är? Jo, bara 30 år sedan eller så ... Och vi har inte hörts av sedan dess :).

Häpen, och undrande. Vad får en människa att efter 30 år ta kontakt med någon man släppte taget om så långt tidigare? Ganska modigt, får jag säga. Men dock.

Händer sådant här andra människor också? Det kanske till och med är vanligt?

När jag tänker efter, så blev jag faktiskt uppringd av en annan fd pojkvän sådär en 10 år efteråt. Han undrade vad som gått på tok egentligen, och ville veta vad jag tänkte kring det. Lite sent påtänkt, kanske, och hade nog gjort större nytta för vår relation när det begav sig ...