När jag började blogga om mitt grekiska deltidsliv för snart ett år sedan, ville jag skriva för att komma ihåg - och för att kunna följa vad som hände med mig själv. Vad sker när jag lyfter ut mig ur mitt svenska självklara sammanhang, där jag kan alla koder, kulturen är medfödd och språket bara flyter ur min mun när jag vill använda det? Jag har familj och vänner lätta att nå. Jag hör hemma.
Jag placerar mig istället i ett annat land och en annan kultur. Grekland är visserligen mitt andra hemland efter alla resor dit - men språket är svårt och livet, umgänget och människorna är annorlunda. Kan en grekisk verklighet bli också min? Hur "främmande" kommer livet där att vara, hur "främmande" kommer jag att vara där?
Hur förändras mitt svenska liv av att jag är borta i perioder?
Jag har hela tiden tänkt mig att det är en resa på många plan, inte bara den rent konkreta förflyttningen.
De där funderingarna kommer krypande fram ur minnets skrymslen ikväll. Lika aktuella nu som då :). En kväll då jag (tror jag) på allvar fattat att nu ska jag iväg igen. Jag kan jämföra med förra våren, då jag var genomtänkt och välorganiserad, de flesta listorna var avbockade, min svenska lägenhet var välstädad - ni förstår kanske.
Och visst har jag börjat på förberedelserna - men vilken skillnad mot i fjol ...
5 dagar kvar.
De innehåller två födelsedagar, två fotbollsmatcher (naturligtvis inte på hemmaplan), ett långt frisörbesök, pengaväxling, kuddöverdrags-syende, virkande och tillhörande skickande av paket, mail till nya hyresvärdsfamiljen, packning (och vägning av väskorna - en kuslig upplevelse!), apotek, de sista inköpen, räkningar, städning och tvätt. Och strykning.
Jag tror inte att jag hinner tvätta fönsterna. Det gjorde jag förra året.
Så ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar