Visst finns det också en njutning i den här speciella novembergråheten? Så tycker jag. Livet kan få sakta in (inte för att det går i rasande fart annars heller, det är det bara tiden som gör) och hopkurandet har sin tid.
De senaste dagarna har det också blåst rejält häromkring, med rejäla vindbyar. Idag har det nog lugnat ner sig, men det regnade istället ... Då är det skönt att stanna inne. De där fönsterna jag väldigt gärna vill putsa får faktiskt vänta. Tyst och snällt, hoppas jag. Här uppe på tredje våningen och med fönster som ska vändas ut och in - vilket betyder att de hänger/ligger vågrätt utanför huset på väg uppåt och neråt - då väntar man på bra väder, minsann.
Det slutade regna vid lunch, så Promenadkompisen och jag kom ändå ut på vår runda :). I morse ösregnade det så vi var rörande överens om att skjuta upp promenaden tillsvidare. Rask takt ner längs badet och så hem igen, en timme prick! Och jag joggade upp för den lilla sluttningen hemmavid :). Promenadkompisen gick upp. Giltigt förfall pga envis hosta.
Nu ska jag tappa upp ett bad och lägga mig i blöt ett tag. Det är egentligen min söndagsnjutning, men tiden rusade bara iväg i går kväll. Så jag har en extra söndagskväll idag.
Förhoppningsvis ska Kollegan och jag iväg till gymet i morgon förmiddag - jag känner mig lite träningsflitig just nu :). Den känslan vill jag ta vara på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar