Jag bor ju i en liten by på en väldigt liten ö (i byn bor c:a 450 invånare, enligt den senaste uppgiften jag sett). Men för att vara så litet, så finns det ett förbluffande djurliv här. Både på ön och inne i byn!
Katter och hundar finns det en hel massa förstås, och de verkar inte bli färre. Däremot ser jag aldrig några ägarlösa hundar längre, även om en hel del får ta sig själv på promenad. Kanariefåglar är också vanliga här, tyvärr alltid instängda i en liten bur.
Men jag vet aldrig vad jag kan möta på bygatan eller strandvägen ;). De senaste två veckorna har jag mött:
En man med sina 4 getter i band, lugnt strosande längs med strandvägen. Andra har också berättat om getterna, så han tar dem tydligen på promenad då och då. Jag har inte sett om de får bada också.
En flock ankor, sakta vaggande längs bygatan. Händer nästan dagligen!
En liten höna då och då, ibland påskyndad av Herr Tupp. Kan upptäckas på alla gator :)
En "frigående" åsna möter jag flera gånger i veckan, på Övre vägen till Stora Grannbyn. Hans/hennes två kompisar står bundna vid varsitt träd, men av någon anledning får just denna gå fritt. Och gillar tydligen vägen! Häromdagen räddade vi (Engelska Promenadkompisen och jag) en stackars tonårstjej som inte vågade gå förbi åsnan, hon trodde att den skulle sparkas och jaga henne.
Samma dag, fast lite tidigare, såg vi en hök av något slag hovra över oss. Vi stannade och tittade - det var så uppenbart att den fått syn på ett byte. Fascinerande att se hur den förberedde sig och sedan slog ner blixtsnabbt! Vi tror inte att den fick något den gången.
Vad jag däremot inte har mött (och särskilt inte på någon gata) är delfiner. Hur ofta jag än hör berättas om delfinflockar som leker runt ön så ser jag ingen enda. Engelskan och hennes man bor mot nordvästsidan av ön, och förra veckan kunde de sitta på sin balkong flera eftermiddagar och se 8-10 delfiner.
Militären fortsätter att öva lite här och där, fortfarande i närheten, så både själva ön och vi som bor på den hoppar till några gånger per dag. Porslinet skallrar i skåpet. Och påfåglarna skriar hjärtskärande varje gång ...
Sist men inte minst (näst-minst, något större än kanariefåglarna) min fina lilla dvärguggla som hoar sitt ljusa ho! varje kväll nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar