En liten gnutta tokig

Jag är relativt säker på att jag inte är riktigt frisk för närvarande. I huvudet, alltså. Jag skyller detta helt och hållet på att mina bästa promenadväninnor har prioriterat bort mig och promenaderna ur sina liv - för tillfället. Och promenera själv - njaa ...
I ärlighetens namn måste jag väl berätta att det är hälsenor och brutna händer som går före i prioriteringen. Ganska önskvärt, förstås. Och jag hoppas på snar bättring för alla sjuka, både för deras egen skull och så att vi kan gå på promenad igen!

Tokigheten, då? Jo, jag får energi över när jag inte går bort den. Detta kombinerat med det svenska sommarvädret ( läs regn) så har jag fått "röjningssjukan". Jag började lite försynt ute på balkongen häromdagen när jag storstädade där. Fortsatte med en liten låda när jag letade efter något. Och tog en låda till, när jag ändå var i farten. Och sedan var det ganska stökigt i bokhyllan och i datavrån. Och alla mina papper! Ni vet allt ekonomiskt och annat viktigt, som förlorar i viktighet över tid ... 4 års försäkringsbrev behöver jag nog inte, t ex.
Skrivbordet, linneskåpet, städskåpet, överskåpen i sovrummet ...

Så dök Unga Damen upp på en liten titt, så trevligt :). Då passade det ju väldigt bra att hon fick med sig kvarglömda/lagade/specialtvättade kläder hem tillsammans med lite annat plock. Där försvann det en hel kasse, modell stor!

På den vägen är det ... Jag kan inte sluta! Det blir så fint i alla vrår (för att inte tala om hur mycket lagrat damm som tvättas bort) och här känns så luftigt :). 12 kassar/kartonger har jag kånkat iväg med hittills och det står några till i hallen, på väg ut. Jag kommer nog att klara mig med hälften så många skåp och lådor, om jag inte aktar mig :).

Jag bara undrar lite - VARFÖR hopar det sig så mycket saker hos mig hela tiden?!