måndag 14 november 2016

Röda skor


På senaste tiden har jag känt mig lite mera modig :). Med mig själv, med min familj och mina vänner, med min lägenhet och med mitt utlandsboende.

Jag har ju fattat en del ganska stora beslut det här året. Minst sagt! Beslut som började växa fram för fem år sedan, när jag provbodde på Smulan i 6 veckor. Det är lite spännande - att känslomässiga och mentala processer börjar i en liten ände och sedan arbetar på och växer och förändrar. Alltså visar det sig alltmer hur de veckorna blev till de första stegen på en resa framåt i livet.

Den här bloggen startade jag mitt första hyresår på Smulan, för att jag var intresserad av vad som skulle hända med mig när jag förändrade tillvaron. Bara lite, tyckte jag då :).

Många runt omkring mig tyckte att jag var väldigt modig - det tyckte jag inte alls. Jag kände mig ju så hemma på Smulan, och jag flyttade inte helt och hållet - bara "långa semestrar". Och självständig har jag nog alltid varit, liksom envis och nyfiken.


Men, med mitt gamla yrke i botten förstod jag ändå att något skulle hända - med mig, med mina relationer både här hemma och på Smulan, med mina perspektiv på livet (åtminstone hoppades jag just det!). Och det ville jag känna, upptäcka och bli medveten om! Och så ville jag förstås ha mina reseminnen kvar :).

Jag har förändrats. Mina relationer har förändrats, mestadels på gott men även lite på ont. Jag har flyttat. Jag har rotat mig i ett främmande land, i ett främmande språk. Nåja, vad gäller språket är jag mera som ett nysatt skott, förstås :). Kräver ständig tillsyn och kärlek, tillsammans med mycket vatten.

Jag har inspirerats mera än jag trodde - jag trodde nog att jag kände mig själv i Grekland. Och här hemma ... Men Smulan-boendet har öppnat lite nya delar av mina sinnen, även om jag tycker att det låter förfärligt pretentiöst. Och jag blir lite förvånad emellanåt över vad jag tar mig till ...

I lördags, t ex - då ledde allt detta mig till att jag köpte ett par röda skor. Det tycker jag är lite modigt, eller hur? 

2 kommentarer:

Lisa sa...

Men så fint du hade skrivit om dina tankar och hur du har förändrats :-)

Mitt grekiska liv sa...

Tack snälla :)